Tre år av sorg o glädje och ett nytt liv.
Detta skrev jag för tre år sen.
Den har bilden togs i av camillas syster i höstas.
Trots, trötthet och smärta fanns leendet där.
Hur skall jag stå ut med att aldrig få se det igen ?
Vi skulle bli gamla tillsammans och åka till varma land där våra kroppar mår bättre.
Hur skall vi stå ut med att inte hennes kraft kvar ?
Hur skall vi fira Alberts födelsedag och Camillas dödsdag samtidigt ?
Vi har tillsammans kämpat för att Albert skall ha det så bra det går.
Vi har tröstat varandra alla de gånger vi fått tuffa besked (både abbe & Camilla)
Idag är det bara tomt, en oändlig saknad och oro inför inför en tråkig framtid…
Det enda positiva är att du inte lider längre.
Om ändå tårar kunde göra människor friska och levande igen..😢😢❤️❤️
Nu har det gått tre år och det gick först bra med Abbes operation o jag hade energi för ett nytt liv. Sen gick det framåt i 2,5 månader sen föll allt när Albert rycktes bort från mig och mitt ”liv” försvann. (Tack alla som fanns som stöd och extra ❤️❤️❤️till två som alltid fanns).
Men även om det tar tid så går det nog att leva ett nytt liv. Det gamla finns alltid kvar och många datum, händelser och många minnen men…
Det går åt rätt håll. Idag är Alberts födelsedag och när jag tänker tillbaka på denna bild så kommer tårarna såklart. Av flera skäl..
Men när jag och Jessica går på stranden och pratar så pratar vi om livet nu och vad som skall komma. Vi kommer ändå alltid ha alla minnen med oss och de har präglat oss och gett oss erfarenhet, empati och förståelse få andra har. Jag är tacksam de åren jag jag fick med Milla o Albert och att jag har en så nära relation med Jessica. Utan att ha varandra att prata med hade det inte gått.
Jag har bara ett liv, och jag som person är nytänkande och utvecklande så även om ett nytt liv låter lite skrämmande så är det bara framtiden jag kan påverka o leva i.
Och jag kommer kanske leva på ett annorlunda sätt och ingen eller inget är undantaget.. Kom inte och säg till mig att jag är för gammal eller för ung för att göra, umgås med, vara…Vill och kan jag åka cykel runt jorden med en 18 eller 101 årig vän/flickvän så gör jag det! Det viktiga är att den jag åker med Lever nu!
Nu skall vi dricka upp teet, gå ned och boka en hyrbil till morgondagens roadtrip (cab såklart,) och sen lägga oss vid poolen med en ny bok och njuta av solen med den viktigaste personer i mitt liv❤️
Bilden är tagen i Brasilien/Florianapolis 2004. Och ett minne vi bägge pratar om.
Så glöm inte att lev nu, uppskatta det och ha en bra relation till Era barn. Stor kram ❤️🏖️
P. S vi såg nu en snubbe som åkte skidor utför taket på ett hotel i alperna och säger där vill jag åka! Och Jessica svarar. – Jag med! Så vänta bara.😂😂😂🏔️🏠⛷️
Idag för 20 år sen gick min svärfar bort i cancer. Under de sista dagarna när Roland blev allt sämre var Jessica (då sex år) mycket med mig så Milla kunde vara på sjukhuset o vi var hemma o på sjukhuset om vartannat. Jag försökte ha ”lite vardag” och ändå förklara så gott det gick vad som skulle hända. Roland berättade för mig tidigt när han visste att det var kört (vet inte varför just mig?). Och jag lovade samtidigt att ta hand om familjen. Under de dagarna fick jag ett speciellt band till Jessie. Det vi sen gått igenom tillsammans genom åren har bara gjort bandet starkare o starkare.. Utan henne hade jag inte fixat detta. Ibland stöttar jag henne men minst lika ofta är det omvänt. ❤
Ni kan vara lugna, vi har inte förlovat oss eller inlett nån annan galenskap. Men för första gången på länge har jag känt att jag kopplar av och trivs på riktigt. För 20 år sen kämpade min svärfar sina sista dagar mot cancer och för två år sen gjorde min ängel samma sak. Jag trodde då att det värsta hänt mig😣 men det kunde bli betydligt värre. Att 2016 var ett katastrofår för mig vet ju de flesta, men det hände även oväntade underbara saker på vänskapsplanet som räddade mig❤ 2017 var nog ett mellanår eller vad man skall säga. Jag gjorde trevliga saker och har lärt känna nya vänner men jag haft svårt att känna den riktiga glädjen. Jag ser skillnad på att ha trevligt vilket jag ofta haft. Nu till min unga vän Felicia. För 3,5 vecka sen satt vi och åt frukost på hotel Sign i Stockholm efter en trevlig kryssning.Jag hade berättat att jag var sugen på att åka till värmen några veckor och efter en kvart hade vi bokat resa till Kap Verde.. Nu är vi här sen några dagar. Några undrar säkert varför åker hon med honom ? Gamla gubben och vice versa ! Men det är inte så konstigt. Redan första gången vi träffades så fanns en kemi att vi kan nog gilla att umgås. Och så har det blivit. Jag är inte redo för nån ny relation än och Felicia är singel nu, men ingen av oss vill vara ensamma och vi gillar att hänga och har kul tillsammans. Och vi pratar om långt mycket allvarligare saker än motorsport (även om det händer ibland😉). Livet har så mycket viktigare saker att prata om. Slutligen det viktiga o tårarna… Jag har levt i 20 år med en ängel som led av reumatism och hade värk ofta. Vi tittade redan 1997 på boende i Spanien. Och planen har hela tiden funnits att när/om Albert blir stor och får eget boende köper vi nåt i värmen då även jag på senare år drabbats men inte som min ängel. Felicia lider också av reumatism och det gör ont i mig att höra då jag vet hur det hämmar ett liv. Så när hon imorse under morgonpromenaden säger -vad skönt att kunna gå så här utan att det gör ont. Då kom mina tårar av glädje. ❤ det är sånt som är oväntat underbart och ger mig energi. Så nu fortsätter vi göra ingenting utan solar, pratar, läser och bara är… Kram och glöm inte leva !🌞