Julen närmar sig och alla pyntar, rusar runt och handlar klappar, planerar vad som skall bakas, lagas och ätas. Och även julens logistik verkar bli mer och mer, Ju fler bonusfamiljer det blir, ju krångligare blir det nog ? Men glöm inte bort alla de som inte ”har den perfekta julen”❤
Ibland träffar man människor i livet som gör att man får en tankeställare ! Det hände mig i Lördags o jag kommer till det längre ned.
Innan jag träffade min ängel och jag bodde kvar i Örebro så sågs mina utflyttade vänner ibland dagen före julafton och sista gången var julen 1995. Jag skulle fira med Milla o Jessica dagen efter men det blev livat, blött och sent🎅🍾.
När vi köpt lägenheten 97 med stort vardagsrum på övervåningen så körde vi rimstuga (glöggfest). Det blev också sista julen för Jessicas morfar som gick bort under trettonhelgen.
När vi köpte kåken 05 så fortsatte vi några år.
Två gånger har vi ställt in vår rimstuga, första gången var 2007 när Albert blivit blind. Milla ville köra men jag vägrade, jag mådde så kasst för Alberts skull😭.
2014 firade vi både rimstuga och Jul hos oss. Självklart var bilbanan framme i garaget.
2015 mådde Milla sämre och sämre och hon var benhård med att
VI SKULLE HA RIMSTUGA ! Jag fixade o donade allt fast jag innerst inne inte trodde det skulle funka..Jag fattar inte varför hon var så envis, hon mådde skit, hade ont och ville egentligen inte träffa folk…men det var på nåt vis som att allt skulle vara som förut.
Men dagen före lyckades Jessica övertala henne att det går inte ! Och jag minns så väl att när jag rev bilbanan så var det med en blandning av rädsla och ilska. Och jag förstod inte varför jag byggde upp den??? Vi hade sen en vidrig helg med smärta och oro. På måndagen blev hon inlagd❤😢 och även om vi ville tro att det skulle bli bättre så visste vi att det var början till slutet. Så den julen har satt djupa spår i mig..
Men det går sakta åt rätt håll.
Men…I lördags började jag prata med tre personer på hotellet. Det började med att de frågade om vad för program Musikhjälpen var ? Jag förklarade först hur det funkade och att de varje år hade olika teman. Och vad årets tema var. Då märker jag att de reagerade..
Sen hade vi ett ett flera timmar långt samtal om hur vidrigt krig (kosovo) kan vara. Hur man går vidare efter att sett hela sin familj o hela byn avrättas😵. Hur sorgen, ilskan, saknaden känns. Hur det är att träffa en person i ett nytt land mmmm Det var ett väldigt varmt men också givande, känslomässigt och igenkännande av erfarenheter.
Vi var nog överens om skillnaden mellan att förlora någon av sjukdom och brott…Det är lite samma skillnad som jag kan känna mot de som skiljer sig. Vid brott och skilsmässa har du någon att vara arg på.. Sen är frågan om det är bra…för det gör ändå ingen skillnad..
Det vi alla visste var att sorgen o saknaden är ett resultat av kärlek oavsett vem man saknar. Sen förstår jag ändå inte hur det är att genomgå det de berättade om😵😢😵😢. Det är för mycket på nåt vis..
Avslutningsvis hoppas jag alla skänker en tanke till alla som är ensamma, sjuka, hemlösa, lider av missbruk m.fl och jag hoppas också att färre barn slipper lida pga föräldrars alkoholintag denna jul❤
Kram
