förlora sitt barn – oväntatunderbar

Mina tankar går till de anhöriga ❤️❤️

Mina tankar går till de anhöriga ❤️❤️och en ledare med världens sämsta uppgift😥.

En olycka där allt verkar ha gått fort o fel… Man kan ju tro att Om det är nån gång i ett flygplan som man är hyffsat ”säker” så är det om du sitter med en fallskärm på ryggen o dörren öppen…(Ja inte om de skjuter på det men..)

Så detta är så tragiskt. De gör nåt de brinner för och så händer det värsta..

Och det finns så många som tänker tankar som,: Varför min son/dotter/man/kvinna ? Hur? Vad händer nu? Osv..

Från att höra ett förmodligen glatt – ses sen, idag skall jag göra ett hopp! Till att aldrig se eller höra någons röst går inte att förstå.. Jag vet!

Sen jag såg om händelsen på nyheterna så har jag tänkt mycket på en vän som förlorat en anhörig i en flygkrasch. Och ikväll fick jag ett mess från henne fast hon inte hört om olyckan❤️.

Jag såg nyss en intervju med en av ledarna för klubben. Att han höll ihop och orkar prata och stötta och styra är för mig så starkt❤️❤️. Jag känner ju igen och lider med de anhöriga, vänner och bekanta😥😥.

Han säger att han måste finnas och alla behöver sörja på sitt sätt. Jag finns för att prata och det blir många begravningar😭😭😭

Från expressen.

Hur kommer det att vara att gå på 9 begravningar! Jag vill inte veta!

Hur ska man orka att stötta så många eller bara se till att de får hjälp…

Men jag har svårt att se en sämre uppgift i en förening än att försöka vara ansvarig o detta läge.

Det ger perspektiv på livet och att då tänka på den killen som i söndags skrek högt för att det viktigaste för honom var att djurgården fick en frispark. Den blir så så så oviktig….

Så uppskatta varandra och ta tillvara på livet.. Men tänk också på de som sörjer, på de som är sjuka, ensamma, inte har råd att åka på semester eller andra som inte har det lika bra som du..

Kram ❤️❤️❤️

11/7 Sista gången jag får se mitt barn ❤️😥😥😥😥

11/7 2016 Sista gången jag får se mitt barn. ❤️😭En natt & morgon jag aldrig glömmer!

Denna veckan är väl inte min bästa på året…. Men jag försöker leva ändå och skapa nya minnen som Karin sa till mig i fjol. 🔆

Ikväll har jag varit och fikat hos de jag ”adopterade” mercedesen av. Att se och höra någons kärlek till en bil är spännande. Att någon uppskattar att jag tar hand om bilen jag köpt av dem är en ovanlig känsla.

Det behöver inte vara en bil såklart, det kan vara ett hus, en båt eller ett intresse. Entusiasmen och glöden är det spännande.

Veckan har för övrigt varit upp o ned med dålig sömn.. Det närmar sig lite ledighet och nu ser det ut som att jag kommer vara rätt mycket hemma i Juli så då åkte listorna fram igen.

Mitt sätt att både få inspiration, hålla koll och belöna mig själv.. Ett streck blev det idag👍. Bara 58 punkter kvar 😁

Ikväll har jag varit vid graven. Det är då exakt tre år sen jag spelade Run to the hill för Albert😥.Så jag gjorde det igen ❤️🤘❤️

10-11/7 2016 är sen en natt och morgon jag ALDRIG glömmer! Man får ofta höra att tiden läker. Nja eller Ja, ”det vanliga” livet blir mer och mer som ett annat liv. Men jag minns ! Och idag finns allt där..

När jag ringde ambulansen och vad de gjorde, vad jag tänkte när jag fick köra in i Abbe i hans bil. Hur mycket jag saknade Milla de tre timmarna i akutrummet. Vad jag skrev till familjen m.fl..

Jag minns att jag blev lugn när vi skulle få åka upp till Karolinska.

Jag minns när jag åker hem o duschar o sover 30 min, läkaren ringer och säger att det är kris , jag åker tillbaka o messar.. (jag hade en otäck känsla) vet vad jag skrev till Marianne😭 Jag kommer fram, springer upp, ser..förstår.. Game over😭❤️

Jessica kommer..Marianne kommer..Nu skulle jag skicka mess med samma innehåll igen som jag gjorde 5 månader tidigare när Milla somnade in😥.

Men med en stor skillnad, ingen var förberedd.. Och flera personer hade gjort ”ologiska” beslut som gjorde att de var här???

Familjen kommer.. Våra samtal, familjen åker efter nån/några timma men Jag och Marianne är kvar länge…

Det är sista gången jag kommer se min älskade unge❤️😭❤️😭❤️😭❤️😭❤️😭❤️😭

Det är nog den värsta tanken man kan ha som förälder.

När vi till slut går möter vi Emilia m.fl assistenter.. Jag o Marianne åker till graven o berättar för Milla eller hur man skall förklara? Tack för att du finns❤️

Allt finns kvar o kommer tillbaka…. Men..

Jag kan bara fortsätta leva och uppskatta den tid vi fick med Albert och allt han lärt mig om livet och att det inte är att ta för givet. Jag är nog på väldigt många sätt en annan människa och Milla, Jessica och Albert har skapat mitt ” nya jag”.

Kram ❤️🎈

Jag är inte ensam om att förlora ett barn… Men….

Jag är inte ensam om förlora ett barn… Men…

Ibland får man en riktig tankeställare.

I fredags hade jag en jättemysig kväll. Jag och min reskompis Karin från ifjol skulle från början ta en fika och beställa några lådor jättegod rose’ då den börjar ta slut.

Sanningen är väl att den är från den första vingården vi bodde på i champagne och då visste vi ju inte hur mycket vi vågade handla så vi köpte nog några lådor för lite😁

På morgonen fick jag mess från importören att det inte gick att beställa via bolaget som de först sagt då flaskorna måste ha en egen etikett på svenska o det är för dyrt att ta fram. Jaja men vi kan väl ta en fika. ändå. Fikat blev sen en aw med några hennes kollegor som sen blev en jättetrevlig kväll med mat i flera omgångar och mycket prat🎈

På lördag morgon skulle jag hämta mitt släp så då hämtade jag upp fröken som hade bilen kvar på stan o sen tog vi en frukost på MC D. Det blev lite som att återuppleva förra årets kanon trip👍❤️.

På eftermiddagen åkte jag mot Gustafsberg och kalas. 60 års fest och 25 års jubileum sen de gifte sig. Det var typ också förra gången vi sågs.

Det var såklart jättekul att ses. Anders och jag var med o lite drivande i en herrklubb för 30 år sedan och den hamnade i centrum för kvällens samtal då den blev mitt signum hos de 50 gästerna.

Det känns fortfarande lite jobbigt att komma ensam till en fest med 50 helt nya människor. Ja några hade jag ju träffat på bröllopet för 25 år sen, men då det var en rätt stökig och sen tillställning så var minnet vagt.

Men det var inte det som gjorde mest intryck på mig igår.

Nu kommer det starka intrycket. Vi ”slutade hänga” strax efter 94/95 Jag träffade Milla o flyttade hit och de jobbade utomlands. För ett antal år sen fick vi kontakt igen via vänner och sen facebook. Då inser vi att bägge har fått och lever med gravt funktionshindrade barn med allt vad det innebär. Vi skrev om att försöka ses men det är inte så enkelt. Likaså har vi varit bjudna på glöggmingel men det krockade med att vi också hade rimstuga.

Men vi höll kontakt och skrev några gånger. Sen händer det som ingen vill uppleva att de förlorar Niclas❤️. Och i samma veva blev Milla sjuk första gången och sen förlorade jag Milla o sen Albert.

När man nu till slut ses och Anders nämner för en annan gäst att vi har varit med om samma liv och förlorat ett barn så reagerar de såklart. Och sen lägger han till- men det livet och det som hände har ju gjort deras kärlek till varandra otroligt djup o stark ❤️. Sen kommer frågan/påståendet.. – Men hur fan klarade du det? Du hade ju nyss förlorat Milla när Albert gick bort.

Vi är ju överens om att det är ju ingen som kan förstå ”oss” och det liv vi levt och det som hänt. Känslan att livet är som ett tåg som går men vi står kvar på perrongen och bara ser det åka och åka… Så när nån som varit med om samma sak

kommenterade det på ett rak men varmt sätt så inser jag bara att det är kanske inte så konstigt att jag saknar min Camilla så mycket ❤️❤️❤️❤️

Och att jag är negativ till att dejta. Jag vill inte träffa ”nån” utan ”den❤️” så om jag träffar nån så sker det IRL. Jag har ju träffat nya vänner jag älskar IRL så jag vet ju att det kan ske. Och jag brukar känna väldigt fort om jag träffar en person jag gillar och besluten brukar också gå fort så jag har ingen brådska.

Det var för övrigt en trevlig kväll med food truck med orientalisk mat, bad, lekar, trevligt sällskap och många roliga samtalsämnen. Jag är ju 1/4 värmlänning så jag var ju nästan släkt med halva sällskapet😁

Jag satt bl.a och surrade med ett mycket trevligt par som nyss tagit studenten och en man något äldre än mig. Killen var utbildad musiker och visste/kände min bästa väns son (Karlstad är inte då stort). Efter nån timme kommer vi in på gamla synder och mannen berättar att han spelat bas. Och då kommer ju såklart följdfrågor från en klok nyfiken musiker. Några minuter senare har vi lärt oss om en site för gamla punkband! Även det från Kil 1977 och dess låtar 😁😁.Titlarna återges inte här💣Den såg jag inte komma.

Vi kom såklart också in på Sissi o Anders bröllop och festen som pågick hela natten. Jag blev påmind om att när baren stängt så hade jag gått ut i bilen och hämtat en kylväska.

Det är lite kul då jag hittade väskan förra veckan o den står i hallen! Det är alltid bra att vara förberedd.

Idag har jag börjat städa av i trädgården o börjat klippa häck. Men humöret sjunker då det hotar med 16 grader på torsdag då vi skall ha aw😢

Kram

Hur mår jag egentligen?

Den frågan får jag ibland och jag ställer den till mig själv oxå.

(Och vad ska hända denna sommar ? 😂😂😂Ingen som vet!)

Det beror på när man frågar. Det är nog det som är den stora skillnaden på en person som mår bra och har en trygg tillvaro mot den som har varit med om nåt som jag ellet är allvarligt sjuk, har ex nån psykiskt ohälsa eller något annat. Känslan är inte stabil.

Jag kan må bra och 20 sekunder senare har nåt hänt eller ett minne kommer så jag mår skit eller omvänt. Jag har mått skit en vecka och så ringer en person och det kan ge så mycket energi så det är galet. ❤️❤️Jag översätter nog denna så det blir rätt.

Sometimes i felt bad for a week then one Phonecall give me so much love and energy🎈 last time It happends yesterday❤️

Midsommar är ju för många en helg som har en sanslöst massa minnen och stora förväntningar. Både bra o dåliga och det känns fortfarande fel för mig att åka själv till vänner och fira. Jag kommer alltid sakna att inte Milla är med.. Det bara är så.. Skillnaden nu kanske är att jag har lite lättare att prata om det. Eller exempelvis när nån frågar, hur känner du Fredrik o Ulrika där jag var i fredags. Jo min fru som gått bort var…

Det är också lättare att vara på en plats där det är välkomnande men avslappnat. Vi tog inte ett danssteg runt nån stång. Men jag lovar att barnen hade kul för de lekte hela dagen o kvällen. Med gräsklippare, fyrhjuling, Mini Cooper, trummor, pruttmaskiner, golfklubbor mm mm

Så barn kan leka utan padda om de får 🎈❤️🚲

För mig var det en perfekt midsommar🍾🔆🇸🇪

Allmänna läget då?

Jag tittar som vanligt tillbaka o försöker jämföra o se ett mönster.

Här var det ganska bra..trots sorg o saknaden..

Alberts operation hade gått bra, jag hade landat o fått ordning hemma, baljan var på plats, jag hade lärt känna min soul, jobbet hade funkat o säsongen var klar, jag hade köpt en Mini, gett bort den och sen köpt Hondan och jag skulle åka till Rom dagen efter.

Sen hade jag ett års helvete som ingen ska behöva gå igenom. Men jag försökte väl leva och lurade mig själv genom att köpa leksaker mm.

Även då hade jag rest, haft trevligt o träffat nya människor.

Så jag mådde kanske lite bättre men det var ändå dagsformen som gällde. Jag har sagt det många gånger, att förlora Milla var jag förberedd på och det var jobbigt, men jag visste att och hur hon ville att vi skulle leva vidare.

Att förlora Albert är som att förlora livet och sig själv. Eller hur man skall förklara? Utan Jessica hade jag inte orkat igenom detta.

2018 då?

Jag hade väldigt små förväntningar på den sommaren. Planen var att bara vara med lite Uddevalla, lite crosskart med Felicia o bara hänga och sen lite garagefix.

Men det var en tillfällighet och jag var öppen för ett möte just då.

Och det blev en helt fantastiskt kul resa och vi hade bestämt att resan var målet och det blev bättre än jag förväntade mig. 🎈🍾

I år är jag nog i samma position som ifjol. Jag har knappt nåt bokat, ett väldigt speciellt pool party nästa helg sen bara lösa planer på nån tur till västkusten, Örebro, Spanien kanske och sen Sardinien senare i höst. (om de har delfiner o lille skutt😂❤️).

Men vem vet? Kommer nåt kul upp så tar jag möjligheten om jag vill och har råd.

Men det handlar som alltid om rätt sällskap, har du några kul planer att se fram emot , mår dina barn/familj/vänner bra osv…

Jag tror vi var hos Martin (Millas bror) 2015 men jag minns inte för Vi visste redan då att det kunde vara den sista o det var så mycket viktigare..

Om jag inte springer på en till totalt omdömmeslös 😋kvinna till som vill åka nånstans med mig så är tanken att göra färdigt i garaget och göra det till det retro hak som planen är. Kanske också ta tag i 308:an så den kan besiktigas i år?

Jag köpte precis nu iallafall ytterligare en kul fasadskylt som passar mig o garaget 😂😂

Nu skall jag snart kliva ur vattnet o gå en trappa ned o få grillat hos ❤️Jessica o Johan.

Ha en fin kväll 🇸🇪🔆

Our dates

23/9 1995💏23/12 1997💍23/1 2003👶 23/1 2016✝️❤️

En helg då allt känns meningslöst…

En helg då allt känns meningslöst..

Vad gör man då? Ibland kommer sådana dagar då man inte har energi att riktigt tro på nåt bra i framtiden. En trevlig fredagskväll följdes av en kass lördag.

Det är också då man tänker mycket och är extra känslig och känner att – varför gnäller andra på småsaker ? Det skulle ju vara högsta vinsten för mig o vissa andra ❤️❤️att få tillbaka våra barn❤️❤️🎈. Du har dina kvar! Det är det viktigaste du har!

Det är säkert så att dessa datum har många minnen o det påverkar mig. För 5 år sen köpte jag Abbes nya bil på telefon och säljaren var lite överaskad när jag ställde 6 frågor, sen ett bud o jag kommer imorgon bitti kl 9, gör klart😂. Ska du inte provköra först? Varför då? Den har gått 2 400 mil! Har den dolda fel så är det ditt bekymmer, Ni lämnar ju garanti😂😂 Den skulle anpassas och det tar tid så vi ville skynda på processen så mycket vi kunde.

För tre år sen skrev jag detta o hade fullt focus på en fin begravning för min älskade och ett bra liv med Albert❤️❤️ Att då se Anna Book snyfta på TV var bara för mycket, jag hade nog kommit längre på tre veckor..

Igår var det soffhäng med film hela dagen. Idag sken solen så lite sug kom. Kontorsjobb funkar inte så det fick bli garage o utomhusfix för att få lite energi. 13 000 bollar upp på altanen för tvätt.

Tre blommor fick större krukor och ny jord, Volvon fick nya torkarblad och städades ur. Hondan varmkördes och jag tog en sväng utan tak o njöt av solen.

Alla 4 000 bollar är nu utplockat ur 308:an i garaget så nu kan jag återuppta renovering när suget kommer😎 Och humöret är lite bättre så.

Nu ladda för ny vecka med mycket jobb 🤣🤣 mysfika, på fredag en sväng till Arlanda, frukost och ryska ambassaden och Afternoon tea de luxe mm till helgen.

Kram

Vad är det jag saknar?

Det kan låta som en dum fråga men den är i högsta grad allvar. Den kan också vändas på och blir då vad söker jag eller den som är singel/ ensam? Sällskap? Omtanke? Kärlek? Nu blir det svårare..

Så som vanligt så tänker jag båkåt för att få perspektiv och då är facebook bra för att se vad som stod samma datum åren bakåt.

2014 hade vi vårt ”vanliga” liv..

Milla hade överlevt den första cancern som tog mycket energi hela 2013. Vi hade också klarat en rätt otäckt krock så vi var tillbaka i livet skulle man nog kunna säga. Och vi försökte ta tillvara på livet. Lös de problem som går att lösa så snart det går och lev sen. 2014 var sen ”vårt år” då vi faktiskt gjorde ganska mycket saker tillsammans och det är jag så tacksam för.

2015 var i februari ett år som skulle ha många resor o 50 års fester..

2015 Hade Milla ont men vi visste inte att det var så illa så vi njöt av Solen och livet så ofta vi kunde. Och sista resan blev till Jessica i Basel. Och om det är nåt jag saknar så är det våra fikastunder på balkongerna❤️Det är den enklaste formen av kärlek o livskvalitet.

2016 o februari var 2 veckor efter att Milla fick somna och Albert skulle opereras några dagar senare (den blev sen uppskjuten).

Då trodde jag att jag upplevt mitt värsta och sämsta år. Att åka hem till ett tomt hus var så vidrig😢😢. Helt ärligt så var det nog under hösten 2015 jag verkligen förstod hur mycket jag älskade min ängel. Hur mycket jag längtade hem till henne. Hur mycket jag ville vara med henne. Hur mycket hon betydde för mig. Innebörden av riktig kärlek❤️ och vad ett liv tillsammans betyder.

Ytterligare ett år som först gick ”ok” och sen blev katastrof. Och jag mådde nog ännu sämre nu än året innan…visst hände bra saker också och jag lärde känna nya vänner men livet var nu nåt helt annat…

2018 Detta skrev Jessica detta och jag tycker det är så fint❤️❤️

Nu hade det gått 2 år sen Milla somnade och 1,5 sen Albert rycktes bort så vi hade förstått vad som hänt. Och kände av innebörden i våra liv. Det är nog nu vi börjar bearbeta på riktigt men vad betyder det? Saknaden är kvar men vi kanske började se vissa minnen som positiva.

Nu är det 2019 och det har gått ett år till. Jag har sen i Augusti haft Dina som inneboende och det betyder att det låter i huset, nån som säger godmorgon, hur var din dag osv. Vi kan käka eller ta en fika o pratar om livet. Så samtidigt som det är trevligt så påminner det om det liv jag saknar.

Nu kommer jag tillbaka till vad jag saknar? Den/de person/er jag älskar kan jag inte få tillbaka. Så det är inget alternativ att lägga energi på..(Millas ord).

Jag har ju flera vänner o bekanta som är eller har varit skilda/singlar och vi pratar om vem de vill träffa och leva sitt liv med. Jag tror alla har ganska olika syn på vad man är/vill/ har och jag kanske är udda eller har fel syn?

Men vissa säger att:

-de vill ha nån ny att vara med & tycka om.

-han/hon är snäll.

-Jag vill inte vara ensam.

-Man lär sig att tycka om.

-jag vill ha nån att bry sig om.

-nån att ligga med ibland.

-nån att resa med.

Eller så säger det bara pang o jag blev kär😂❤️

Det kanske är så att det är så enkelt att man ”lär sig” att tycka om nån som är intresserade av mig?

Men det är ju det jag var livrädd för när Milla gick bort, att jag skulle bli intresserad av nån som visade intresse för mig..

Det är fortfarande värdelöst att leva ensam efter ett aktivt liv tillsammans med min älskade i 20 år men…

Jag minns o vet ju hur mycket jag älskade Milla..

Jag vet ju varför o hur mycket jag tycker om vissa vänner.

Jag tänker inte ha en mindre kärlek till nån jag inleder en relation med.

Jag vill ha pirret i magen igen, det jag hade när jag träffade min ängel.

Jag vill sakna/ längta hem till en viss person..

Jag vill ”växa ihop” med någon..

Jag vill lita på och bry mig om någon så det gör ont.

Jag vill finnas för någon på riktigt.

Jag vill träffa någon som är nyfiken på livet och vågar leva det..

Sen är det såklart bra om man har lite liknande syn på saker och kanske är lite lika när det gäller vad man tycker är kul men..

Vad man vill göra, har för intressen, klädsmak, inredningssmak mm är nog ganska oviktigt.

Det viktiga är att du tycker om personligheten och det kan ju vara kul att göra nya saker för bägge..

Annars kan jag lika gärna bo själv och umgås med vänner. Mina resor med vänner har varit mycket trevliga och sommarens spontana roadtrip i Europa med en ny vän (Karin ❤️) var helt fantastiskt på många sätt.

Och jag kommer säkert göra om det igen😂😂

Nya saker och människor är kul.

Kram

Barn ska inte dö!

Redan första kvällen när vi kom ned hit för en vecka sen såg jag ett inslag på spansk TV om nån räddningsinsats men trodde det var i nån gruva. Efter några dagar insåg jag att de sände dygnet runt och att det gällde en liten plutt😢😢.

Både jag o Jessica kände ju snabbt igen oss i oron och att mista ett barn/ en bror. Dessa stackars föräldrar har redan mist ett barn. (om vi läst rätt). Jag vill inte ens tänka på hur de försökt ha hoppet uppe när det gått nästan två veckor. Hoppet är det sista man tappar.. Jag lider så med dem😢😢😢

När man sen får läsa om den tragiska skjutningen i Sala så blir lite för mycket på nåt vis…Jag har sen jag var 20 vetat lite om psykiskt ohälsa då jag sett den på nära håll. Men jag har lärt mig mer de sista fem åren och det gör så jävla ont. Att man kan man må så dåligt i Sverige att man dödar sina barn är inte ok på nåt vis. Vi har det bättre än 95% av jordens befolkning och vi har kunskap och resurser men ändå så händer sånt här… Varför?

Att det sen sker på Årsdagen då min son föddes o vi förlorade Min älskade gör ju att det kommer ändå längre in i hjärtat.

I början av veckan har det gått ganska bra här nere. Men sen detta hände så har Jag drömt om både om Milla o Albert och det är många tankar som går i huvudet ibland. Minnen kommer när du minst anar det..

Igår satt vi och lyssnade en trubadur som lirade Cornelis låtar och berättade anekdoter däremellan som avslöjade att han nog varit närvarande på några ”bättre kalas där alkohol intogs” tillsammans med skalden C.W.😂

Helt plötsligt mitt i Jag hade en gång.. Kommer saknaden av både Milla o Albert ❤️❤️❤️och tårarna bara kommer. Jag har också i två dagar haft de två farvälen av Albert i skallen och Marianne vid min sida❤️ (en vän med en hand och hjärta av guld).

Och med det i huvudet gör det ont i hjärtat när barn inte får leva.. Om Du som vuxen inte orkar leva. Ok, det kan jag förstå efter det som hänt mig. Men barn ska inte dö! Kram ❤️❤️❤️❤️

Tre år av sorg o glädje och ett nytt liv.

Detta skrev jag för tre år sen.

Den har bilden togs i av camillas syster i höstas.
Trots, trötthet och smärta fanns leendet där.
Hur skall jag stå ut med att aldrig få se det igen ?
Vi skulle bli gamla tillsammans och åka till varma land där våra kroppar mår bättre.

Hur skall vi stå ut med att inte hennes kraft kvar ?
Hur skall vi fira Alberts födelsedag och Camillas dödsdag samtidigt ?
Vi har tillsammans kämpat för att Albert skall ha det så bra det går.
Vi har tröstat varandra alla de gånger vi fått tuffa besked (både abbe & Camilla)

Idag är det bara tomt, en oändlig saknad och oro inför inför en tråkig framtid…
Det enda positiva är att du inte lider längre.

Om ändå tårar kunde göra människor friska och levande igen..😢😢❤️❤️

Nu har det gått tre år och det gick först bra med Abbes operation o jag hade energi för ett nytt liv. Sen gick det framåt i 2,5 månader sen föll allt när Albert rycktes bort från mig och mitt ”liv” försvann. (Tack alla som fanns som stöd och extra ❤️❤️❤️till två som alltid fanns).

Men även om det tar tid så går det nog att leva ett nytt liv. Det gamla finns alltid kvar och många datum, händelser och många minnen men…

Det går åt rätt håll. Idag är Alberts födelsedag och när jag tänker tillbaka på denna bild så kommer tårarna såklart. Av flera skäl..

Men när jag och Jessica går på stranden och pratar så pratar vi om livet nu och vad som skall komma. Vi kommer ändå alltid ha alla minnen med oss och de har präglat oss och gett oss erfarenhet, empati och förståelse få andra har. Jag är tacksam de åren jag jag fick med Milla o Albert och att jag har en så nära relation med Jessica. Utan att ha varandra att prata med hade det inte gått.

Jag har bara ett liv, och jag som person är nytänkande och utvecklande så även om ett nytt liv låter lite skrämmande så är det bara framtiden jag kan påverka o leva i.

Och jag kommer kanske leva på ett annorlunda sätt och ingen eller inget är undantaget.. Kom inte och säg till mig att jag är för gammal eller för ung för att göra, umgås med, vara…Vill och kan jag åka cykel runt jorden med en 18 eller 101 årig vän/flickvän så gör jag det! Det viktiga är att den jag åker med Lever nu!

Nu skall vi dricka upp teet, gå ned och boka en hyrbil till morgondagens roadtrip (cab såklart,) och sen lägga oss vid poolen med en ny bok och njuta av solen med den viktigaste personer i mitt liv❤️

Bilden är tagen i Brasilien/Florianapolis 2004. Och ett minne vi bägge pratar om.

Så glöm inte att lev nu, uppskatta det och ha en bra relation till Era barn. Stor kram ❤️🏖️

P. S vi såg nu en snubbe som åkte skidor utför taket på ett hotel i alperna och säger där vill jag åka! Och Jessica svarar. – Jag med! Så vänta bara.😂😂😂🏔️🏠⛷️

Efter tre år ligger Milla bredvid i sängen??

Efter tre år ligger Milla bredvid mig i sängen igen?

Jag minns ytterst sällan vad jag drömmer, men i veckan hände det två nätter. Nu kommer det säkert låta som att jag håller på att bli sjuk i huvudet eller har rökt opiater och tagit piller med glada gubbar på, men nej.. Första natten låg hon bredvid mig i sängen och var fortfarande sjuk. Men vi pratade länge om saker som hänt efter att hon gått bort o jag ber henne om ursäkt för att jag i bloggen beskriver det som att hon redan gått bort. Vi pratar om människor jag lärt känna senare med?? Dock inget om Abbe? Så därför blir tidsreferensen svår för mig.

Det känns jättekonstigt men ändå ok. Jag vet också att jag inte är ensam om detta men vill ändå ge min bild. Nästa natt så fortsätter det på nåt vis… Vi är i ”typ Stockholm” platser är lite svårt, de blir en blandning av verkligheten och fiction på nåt vis.. Men vi är på nån tillställning på en resort/hotel eller liknande med gamla o nya vänner. Milla är trött men ändå med. När jag är med Jessica o andra på spa så vilar hon inför middagen. Sen är vi ute och går på stan mm. Vissa saker kan nog påminna om saker vi gjort? Men det känns så verkligt men samtidigt overkligt , men ändå bra på nåt vis.

Det är nu tre år sen Milla kom hem för att få bo en vecka hemma. Jag vet fortfarande inte om det var bra för varken Milla eller oss? Hade de sagt till henne att du har en vecka kvar hade hon vägrat åka hem.

I veckan var det 21 år sen Min svärfar gick bort och 2,5 år sen Albert rycktes bort och natten mellan 10:e till den 11:e vissa månader är fortfarande jobbig även om det också blir bättre.

Vissa minnen finns alltid där..

Nu till verkligheten.. Nu står jag inför några veckor med många händelser. Ikväll 40 års fest. Ligger i baljan nu o laddar. Nästa helg fyller min ❤️soul 30. Den 23:e är ju en dag både Jessica och jag har svårt med. Alberts födelsedag och Milla lämnade oss💔😢. Men vi lovade att kämpa och leva så vi testar ett nytt sätt i år.

Vi kommer inte åka till graven men kommer ändå minnas våra änglar på en annan plats. Det viktiga är vi är tillsammans. Och om det är nåt jag lärt mig det senaste åren så är det hur viktiga barnen är även/eller kanske mer när de är vuxna?

Att förlora Albert är det absolut värsta jag varit med om. Som tur är så är de ganska få som får uppleva det jag gjorde men då går det upp ett ljus hur mycket de betyder. Och det är så lätt att gnälla på dem, inte riktigt ta sig tid. – jag ska bara bygga ett hus, göra en liten karriär, skaffa ny relation eller förverkliga dig själv.

Glöm aldrig bort barnen. Allt går att kombinera ned rätt prio. Den dagen du står där och de säger – du finns inte för mig så jag drar är det för sent. Eller att du inser att du sitter i ett fint hus med en ny fin ”hen” men barnen hälsar inte på…

Jag såg en dokumentär om Akeliius och hans liv. Frågan är vad du vill minnas när du skall summera, en bra fest med många barn o vänner eller ett fyllt bankkonto? Mitt kommer det damma tomt på..

Ha en fin kväll 🤘🍾

In the spring of 2017 I promized a friend to see A real movie😥😥😥😥😥

In the spring of 2017 I promized a friend to see A ”real movie” 😥😥😥 Today a saw it. So many feelings, so many tears. And ❤️at The same time.

Jag har nu sett My sisters keeper/ Allt för min syster.

En film om att föräldrarna gör allt för sitt sjuka barn, syskonkärlek och hur det är att vänta in döden. Nu kanske dessa gått lite långt men det är ju film. Och det var så mycket jag kände igen😢😢😢. Bara att se denna scen! För mig är det bara ombytta roller när Jessica ligger bredvid Milla❤️

Jag kände igen så mycket, cancerns nedbrytning, när njurarna slutar fungera, våra samtal, det jag inte vågade fråga eller det jag inte lyssnade på. Den där natten då jag inser att Min älskling inte orkade mer😢jag visste när Ambulansen åkte sista gången att det var över… De föreslår i filmen att systern skall få somna hemma. Jag tror inte Milla ville det? Och jag vet inte nu om jag fixat det? Ja, hade Albert gått bort hemma hade jag tänt på kåken eller sålt samma dag.

Hur många gånger vi undrat hur mycket Albert skulle behöva stå ut med? Vi gjorde allt vi kunde? Hur mycket vi än levde efter att han var 1/4 av familjen så fanns känslan där att Jessica fick anpassa sig till vårt liv.

Såklart har jag funderat många gånger på hur vårt liv sett ut om Albert varit ”normalstörd” och vad hade han berättat om han kunnat tala. Han kanske också var redo på nåt vis.. Det gör också så jävla ont att jag/vi inte var på plats när det hände. Även om vi ändå kanske var det när själen flyttade❤️

Denna mening är så fin. Det viktiga var inte allt Jessica gjorde eller hade velat göra för Albert utan att hon hade en bror❤️❤️❤️❤️❤️

I never thougt i would cry so much to a movie… But i did. ❤️❤️❤️