leva ensam – oväntatunderbar

En ny vår🔆

Idag gick jag ut en timme och räfsade bort lite löv, ställde upp lite möbler mm. Jag önskar jag kunde säga att det går mycket bättre då det gått ett år till. Men när Millas blommor börjar komma upp så kommer saknaden av Milla och Albert och det kommer den nog göra varje vår ❤️❤️ många år framöver.

Denna text från 2017 är ganska talande.

Jag brukar få energi att göra saker på våren. Så kanske det blir i år med?

Ibland ser man på film eller tv att de som förlorat nån har kvar alla möbler, kläder mm och inte orkat göra nåt. Det kan nog även gälla de som separerat. En har lämnat allt kvar o flyttat. Och det är nog inte så framåtsträvande att bo kvar i. Och om ”nån” skulle flytta in här i framtiden så vill hon nog inte se att allt är som på gamla bilder. Om det nån gång skulle ske så vill jag nog börja om och skapa ett nytt hem tillsammans. Eller sanningen är ju att jag o Milla ständigt förnyade och ändrade i vårt hem.. Det är nog rätt få saker som är kvar, en kökssoffa o en skänk?

Nu säger säkert mina vänner, – men du byter ju möbler o bilar som vi byter underkläder och har ju ändrat flera gånger o överallt😂

Det jag medvetet ändrat på av minnesskäl är att jag bytt soffa. Det var för många minnen av när Milla blev sämre o sämre och satt mycket i soffan.😩Men sen har jag även gjort om två rum pga praktiska skäl/ eller att jag inte ville ha två tomma rum.

Och en egen bar är ju kul🍾💃🕺

Även på uteplatser är det ju ändrat.

Men minnen lever kvar ändå, jag hoppas bara att de skall bli mer goda minnen för fortfarande känns det lite som att jag inte vet varför jag lever, jag har inget mål att jobba mot. Jag bara är och jag umgås med vänner och det är jättemysigt och vissa älskar jag jättemycket. Det visar sig för att det blir fortfarande bakslag när man gjort nåt trevligt o kommer hem till ett tomt hus.

Likaså är saknaden av de som lever ibland större än saknaden av de i himlen.

Nu hoppas jag grannen o grabbarna levererar i Oslo🇸🇪🇸🇪🇸🇪

Döden ger insikt att leva 🎈

Döden ger insikt att leva🎈

Denna vecka började med sängläge (rosfeber) men slutade med fantastiska dagar med mina fina vän Felicia och insikten att uppskatta de vänner man har❤️.

I förra helgen hade jag hög feber lite då och då och i måndags kände jag igen symptomen och fick antibiotika o det tog några dagar att komma tillbaka.

En kväll såg jag en mycket bra dokumentär som skulle handla om hur människor som vet att de har kort tid kvar att leva hanterar döden. Men till filmarens förvåning så tänkte de mer på livet.🔆Det var stundtals jättejobbigt då jag kände igen så mycket i min ängel, men också i mig. Denna man berättade att han förlorade sin första fru när han var 49 och det hade lärt honom att se annorlunda på sin egen död.

Det går inte att undvika att känna igen sig. Och i princip alla hade en syn att gör så mycket du kan och gör det du vill göra. 🎈⛱️✈️. Flera av dem nämnde oxå att det jobbiga var ju kvar för de som förlorade nån😩.

Jag hade en dag ett samtal med en vän som skilt sig om hur skönt det ibland är att umgås med ”nya” vänner. Det är ju samma sak för mig och det nämndes oxå i programmet..

Jag tar till mitt perspektiv. För fyra år sen fick Milla beskedet att hon hade 2 till max 10 år kvar att leva och vår värld rasade. För tre år sen hade vi urnsättning (dvs ett 3:e farväl av 6 2016).

För två år sen Hade jag ett väldigt trevligt ”usabesök” i Örebro med en vän på Torsdagen, på Fredagen åkte jag och min vän AN1 till Uddevalla och såg på Queen

med Jessika och Janne anslöt och fick sen köra tillbaka till Örebro igen

Ifjol hade jag varit stöd till Felicia på akuten en kväll och dagen efter åt vi Taco. Det blir lite lustigt då vi äter Taco exakt ett år senare och bägge äter nu antibiotika igen!

Jag har nu haft tre mycket trevliga dagar o kvällar med en vän som betyder mycket. I lördags kväll blev det lite kalas med några vänner till Felicia och under kvällen tänkte jag lite och tog mig lite tid att uppskatta möjligheten jag ” fått eller tagit” att lära känna nya människor.

Utifrån så ser säkert flera vänskaper udda ut men det är det som gör de starka. Och att lära känna nya människor är kul. Och nya vänner och att göra nya saker var något som flera av de personerna i programmet tog upp. Två kvinnor hade bägge liknande dödsdomar men de reste tillsammans, så fint.❤️❤️❤️.

Jag kommer såklart resa med Felicia fler gånger🔆🔆 men jag säger ofta att champagneresan i somras med Karin var helt underbar men det var just det att det var en sån resa där resan var målet❤️❤️. Sen skulle jag såklart svara ja OM Karin skulle fråga igen men då är det en helt annan resa.

Så veckans insikt är jag är lyckligt lottad som har många vänner, och några som är vänner på en ännu högre nivå❤️ Och även om jag inte alltid tycker att jag gör nåt så tar jag tillvara på livet ibland iallafall..

Och det kan bara sammanfattas som oväntat underbart❤️🔆🎈🍾

Ett nytt tomt rum..ett steg till❤️

Ett nytt tomt rum… men det är ett steg till på källartrappen❤️

Man brukar i bland jämföra ett äktenskap med en byggnad, jag tror även ett liv kan vara en byggnad. Om vi utgår från en kåk med tre våningar o källare så levde vi nog på andra våningen och njöt av balkongen. När Milla blev sjuk halkade vi ned för trappan till den första. För tre år sen stod jag nära källardörren och när Abbe gick bort så var det som att jag föll nedför trappan.

Sen har jag försökt ta steg för steg uppför trappen. Och det ser nog ut som att jag lever på andra våningen men jag är nog uppe o tittar till hur det är men sover i gillestugan.

I sju månader har Dina varit inneboende hos mig i ”Abbes rum”. Det har varit bra och vi har haft trevligt o jag har mått bra av sällskapet. Hon har också lärt mig mycket. Jag har tex för första gången gått på opera!

Igår lämnade jag henne på Arlanda med en lång kram. Jag hatar avsked men det gick bra, kanske beroende på att jag var skitförbannad på att personalen på Arlanda lyssnar på en ”tant” som trodde hon bestämde. Hade varit bättre om hon lyssnat på de som skall hantera cykeln vi försökte få fraktbar/kontrollerbar.

När jag kom hem hittar jag ett brev på bordet o när jag började läsa gick det inte att hålla tårarna tillbaka.

Inte över själva texten egentligen utan mer över tanken o att hon smusslat med det så jag skulle få det när jag kom hem ❤️❤️❤️

Jag är ju en person som bryr mig om andra människor men det är ändå oväntat underbart att man kan bry sig så pass mycket om nån efter en relativt kort tid. Jag får ibland frågan om jag ska en ny inneboende? Jag vet inte. Jag tror det var mening med att just Dina bodde här nu, vi har mycket gemensamt och jag har lärt mycket av henne och hennes livsöde och vi kommer säkert hålla kontakten ❤️.

Jag tror det är ett steg uppför trappen från källaren….

Livet ska ju levas..

Kram 🔆

En helg då allt känns meningslöst…

En helg då allt känns meningslöst..

Vad gör man då? Ibland kommer sådana dagar då man inte har energi att riktigt tro på nåt bra i framtiden. En trevlig fredagskväll följdes av en kass lördag.

Det är också då man tänker mycket och är extra känslig och känner att – varför gnäller andra på småsaker ? Det skulle ju vara högsta vinsten för mig o vissa andra ❤️❤️att få tillbaka våra barn❤️❤️🎈. Du har dina kvar! Det är det viktigaste du har!

Det är säkert så att dessa datum har många minnen o det påverkar mig. För 5 år sen köpte jag Abbes nya bil på telefon och säljaren var lite överaskad när jag ställde 6 frågor, sen ett bud o jag kommer imorgon bitti kl 9, gör klart😂. Ska du inte provköra först? Varför då? Den har gått 2 400 mil! Har den dolda fel så är det ditt bekymmer, Ni lämnar ju garanti😂😂 Den skulle anpassas och det tar tid så vi ville skynda på processen så mycket vi kunde.

För tre år sen skrev jag detta o hade fullt focus på en fin begravning för min älskade och ett bra liv med Albert❤️❤️ Att då se Anna Book snyfta på TV var bara för mycket, jag hade nog kommit längre på tre veckor..

Igår var det soffhäng med film hela dagen. Idag sken solen så lite sug kom. Kontorsjobb funkar inte så det fick bli garage o utomhusfix för att få lite energi. 13 000 bollar upp på altanen för tvätt.

Tre blommor fick större krukor och ny jord, Volvon fick nya torkarblad och städades ur. Hondan varmkördes och jag tog en sväng utan tak o njöt av solen.

Alla 4 000 bollar är nu utplockat ur 308:an i garaget så nu kan jag återuppta renovering när suget kommer😎 Och humöret är lite bättre så.

Nu ladda för ny vecka med mycket jobb 🤣🤣 mysfika, på fredag en sväng till Arlanda, frukost och ryska ambassaden och Afternoon tea de luxe mm till helgen.

Kram

Vad är det jag saknar?

Det kan låta som en dum fråga men den är i högsta grad allvar. Den kan också vändas på och blir då vad söker jag eller den som är singel/ ensam? Sällskap? Omtanke? Kärlek? Nu blir det svårare..

Så som vanligt så tänker jag båkåt för att få perspektiv och då är facebook bra för att se vad som stod samma datum åren bakåt.

2014 hade vi vårt ”vanliga” liv..

Milla hade överlevt den första cancern som tog mycket energi hela 2013. Vi hade också klarat en rätt otäckt krock så vi var tillbaka i livet skulle man nog kunna säga. Och vi försökte ta tillvara på livet. Lös de problem som går att lösa så snart det går och lev sen. 2014 var sen ”vårt år” då vi faktiskt gjorde ganska mycket saker tillsammans och det är jag så tacksam för.

2015 var i februari ett år som skulle ha många resor o 50 års fester..

2015 Hade Milla ont men vi visste inte att det var så illa så vi njöt av Solen och livet så ofta vi kunde. Och sista resan blev till Jessica i Basel. Och om det är nåt jag saknar så är det våra fikastunder på balkongerna❤️Det är den enklaste formen av kärlek o livskvalitet.

2016 o februari var 2 veckor efter att Milla fick somna och Albert skulle opereras några dagar senare (den blev sen uppskjuten).

Då trodde jag att jag upplevt mitt värsta och sämsta år. Att åka hem till ett tomt hus var så vidrig😢😢. Helt ärligt så var det nog under hösten 2015 jag verkligen förstod hur mycket jag älskade min ängel. Hur mycket jag längtade hem till henne. Hur mycket jag ville vara med henne. Hur mycket hon betydde för mig. Innebörden av riktig kärlek❤️ och vad ett liv tillsammans betyder.

Ytterligare ett år som först gick ”ok” och sen blev katastrof. Och jag mådde nog ännu sämre nu än året innan…visst hände bra saker också och jag lärde känna nya vänner men livet var nu nåt helt annat…

2018 Detta skrev Jessica detta och jag tycker det är så fint❤️❤️

Nu hade det gått 2 år sen Milla somnade och 1,5 sen Albert rycktes bort så vi hade förstått vad som hänt. Och kände av innebörden i våra liv. Det är nog nu vi börjar bearbeta på riktigt men vad betyder det? Saknaden är kvar men vi kanske började se vissa minnen som positiva.

Nu är det 2019 och det har gått ett år till. Jag har sen i Augusti haft Dina som inneboende och det betyder att det låter i huset, nån som säger godmorgon, hur var din dag osv. Vi kan käka eller ta en fika o pratar om livet. Så samtidigt som det är trevligt så påminner det om det liv jag saknar.

Nu kommer jag tillbaka till vad jag saknar? Den/de person/er jag älskar kan jag inte få tillbaka. Så det är inget alternativ att lägga energi på..(Millas ord).

Jag har ju flera vänner o bekanta som är eller har varit skilda/singlar och vi pratar om vem de vill träffa och leva sitt liv med. Jag tror alla har ganska olika syn på vad man är/vill/ har och jag kanske är udda eller har fel syn?

Men vissa säger att:

-de vill ha nån ny att vara med & tycka om.

-han/hon är snäll.

-Jag vill inte vara ensam.

-Man lär sig att tycka om.

-jag vill ha nån att bry sig om.

-nån att ligga med ibland.

-nån att resa med.

Eller så säger det bara pang o jag blev kär😂❤️

Det kanske är så att det är så enkelt att man ”lär sig” att tycka om nån som är intresserade av mig?

Men det är ju det jag var livrädd för när Milla gick bort, att jag skulle bli intresserad av nån som visade intresse för mig..

Det är fortfarande värdelöst att leva ensam efter ett aktivt liv tillsammans med min älskade i 20 år men…

Jag minns o vet ju hur mycket jag älskade Milla..

Jag vet ju varför o hur mycket jag tycker om vissa vänner.

Jag tänker inte ha en mindre kärlek till nån jag inleder en relation med.

Jag vill ha pirret i magen igen, det jag hade när jag träffade min ängel.

Jag vill sakna/ längta hem till en viss person..

Jag vill ”växa ihop” med någon..

Jag vill lita på och bry mig om någon så det gör ont.

Jag vill finnas för någon på riktigt.

Jag vill träffa någon som är nyfiken på livet och vågar leva det..

Sen är det såklart bra om man har lite liknande syn på saker och kanske är lite lika när det gäller vad man tycker är kul men..

Vad man vill göra, har för intressen, klädsmak, inredningssmak mm är nog ganska oviktigt.

Det viktiga är att du tycker om personligheten och det kan ju vara kul att göra nya saker för bägge..

Annars kan jag lika gärna bo själv och umgås med vänner. Mina resor med vänner har varit mycket trevliga och sommarens spontana roadtrip i Europa med en ny vän (Karin ❤️) var helt fantastiskt på många sätt.

Och jag kommer säkert göra om det igen😂😂

Nya saker och människor är kul.

Kram

Polisen tog mig denna jul med!

Nu har jag överlevt en tredje jul utan Milla o Albert 😢😢😢. Ett år till har gått och det gör väl att det går lite bättre, eller att jag orkar försöka mer? Sen vill jag nog glömma den första helt för då var Allt kaos.

Denna helg har ju så mycket jobbiga minnen så att göra nya kul saker underlättar eller är nog ett måste . I lördags blev det 6 års kalas sen mys i soffan med min ”roomie”. I Söndags var det kalas för Vide och det är fantastiskt hur mycket energi och vilja en fem åring kan ge. ❤️

Vissa saker sker och vissa personer kommer in i ens liv med en mening. Min ”soul” är en sån..Hon höll inte bara min hand när jag sa adjö till Albert😢, hon höll nog mitt hjärta också. ❤️❤️❤️

Men också Vide har kommit att betyda mycket , det är som om en del av Alberts själ lever vidare i honom på nåt vis. Att höra hans skratt när vi åker i Hondan ger sån värme. (tack Erik för att du delar med dig).Ja och tack Marianne för att du finns❤️ Så jag hade en bra grund när jag åkte mot Örebro på Julaftons morgon.

För 23 år sen var det också kallt och soligt och jag åkte till Eskilstuna för att fira min första Jul med Milla o Jessica ❤️❤️❤️. Strax innan Arboga kom en polis ifatt mig (han hade försökt länge 🤐) och efter 20 minuters samtal fick jag åka vidare med ett god jul och lycka till. (o ge 😈 i att åka 150 o plocka upp dricka på golvet mm).

Nu händer det igen!!! När jag stannar o tankar i Arboga så stannar en bil bakom o en trevlig polis kliver ur😂. Dock hade jag inte åkt 150 (körde bara om dem i rondellen 😂) o jag slapp böter igen. Tack!.

Först fika på stan i Örebro sen julafton med Jessica hos Johans (pojkvän) föräldrar. Det var trevligt o framförallt avslappnat och annorlunda så det gick ganska bra. Ibland kom tankarna såklart och tårarna var på väg.

När jag framåt kvällen skulle åka hemåt så var planen att svänga förbi en god vän hos hennes föräldrar och ge god jul kramar. . Men i bilen på väg mot stan brast det, alla minnen kommer o tårarna med. Jag vet att om det är nånstans jag är mer än välkommen oavsett hur jag mår så är det dit. Men det funkar inte så. Jag ville bara hem. Man vill inte ”förstöra” nåns jul. Men det gick bättre än i fjol.

Juldagen var vi hos Camillas brors familj och jag busade med Ida. Tv spel, bilbana och pruttkudde är ju alltid kul så allt gick ganska bra. Men ibland kommer minnen o tårar såklart. Där finns så mycket minnen så det går inte att undvika. Och det som gör så ont är att Milla hann bara med att uppleva Idas första två år, och nu är hon fem! 😢😢

Det tar energi att kämpa mot saknad o tårar. Ibland känns det som att jag är på rätt väg och minnen är positiva och ger energi. Men Julen är speciell, en speciell högtid o att ha Millas lidande och att det sen också blev Alberts sista jul är liksom för mycket… När jag fikade ute i solen idag så kom minnet när en sköterska för exakt tre år sen gjorde klart för mig o Jessica hur illa/nära det var😢😢

Men nu har jag överlevt en Jul till. Och idag är det som att mina änglar var med mig då det kom oväntad energi.

Jag har städat av det jag skjutit på sen innan jul. Oljat in skänk, farfars gamla radiogrammofon och ett bord.

Testat nya kaffemaskinen, fikat ute i solen. Och på eftermiddagen gick jag upp på vinden och började bygga underlag till mitt bilbaneprojekt.

Detta är kanske en tredjedel så jag har lite att göra. Tanken är en retrobana med hus, depåer, kiosker, träd mm mm. Det finns prylar så det är bara tid o lust som behövs.

När jag käkat så ringde min fina Felicia så dagen blev ännu lite bättre. Nu är det kvällsbad i baljan. Och ladda inför en kort arbetsvecka.

Kram o ha en fin kväll.

För 21 år sen förlovade vi oss.❤️

2017 skrev jag allt är mycket bättre än i fjol…även om det är kasst.

Mycket av det jag skrev då stämmer fortfarande men jag har fått nya minnen och erfarenheter så jag mår lite bättre. Även om ensamheten känns extra mycket dessa dagar. Men jag är långt ifrån ensam i att känna mig ensam ..

15355763_1277882498935529_3713219148376821721_n

Jag både ställer mig själv och även får frågan om vilken dag som är värst ? Millas eller Alberts dödsdag ?

En absurd fråga men inte enkel att svara på. Det var två olika situationer då vi med Milla var förberedda och med Albert kom det som en chock så den var nog värre då. Och vi hade två olika relationer så saknaden är nog lite olika med. Svaret är att Den värsta dagen i efterhand är nog idag 23/12.

För 23 år sen firade jag min första Jul med Milla och Jessica, Jag började dagen med att köra förbi en polis i 150+, en snäll polis pratade länge med mig och jag hade en slips som spelade.

För 21 år sen förlovade vi oss, Vi gjorde det lite tidigare än planerat då Camillas pappas hade cancer och han hade berättat för mig (redan i november) att det var kört och kort tid kvar..och vi ville att han skulle få uppleva det.

Han kämpade och var med på Julafton hemma hos oss, den 10:e Januari fick han ge upp.

Bilden är på Roland och Jessie.

25593859_1657851264271982_6183364011465413887_n

För 16 år sen hade vi gjort ultraljud och visste att Albert skulle födas med vattenskalle en månad senare.

För 11 år sen hade Albert precis blivit blind.

För 3 år sen upprepades historien med att Milla kämpade med att ”fira jul”, en månad senare slapp hon lida..Till det skall läggas alla minnen av det trevliga som hänt alla jular. Jag får upp minnen och saknad av både Milla och Albert hela tiden..När jag slår in paket, när jessie öppnar paket, när jag gör en ”julmacka” osv osv

Så det är lite för många minnen och det kommer ta flera år till innan jag kommer fira en ”normal” jul med glädje igen. Det fattas alltid två personer….

Men överlevde jag 2016 års totala fria fall (utan min vän jessika på telefon vet jag inte hur det slutat ❤️) och förra året klarade jag till klockan sex. Så jag har bestämt att detta år kommer gå bättre.

Jag har också lärt mig att jag är absolut inte ensam. Man behöver inte förlora fru och barn för att känna sig ensam. Du kan vara skild och inte ha dina barn på julen, du kan vara gammal och inte orka, du kan vara sjuk, du kan ha separerat från din livskamrat eller aldrig hittat nån ? Du behöver inte vara ensam för att känna dig ensam ! Ja det är nog fler än man tror som lider över allt prat om att fira med familjen i jul.

Jag är otroligt tacksam för mina vänner och försöker också var en god vän.

Idag har jag varit på 5 års kalas hos sonen till min älskade soul och det finns få saker som ger mig så mycket positiv energi som att ”leka i snön” med bil och ha en skrattande 5 åring bredvid sig.

Imorgon blir det nygamla och nya minnen då julafton blir i Örebro med att först återuppta en julaftonsfika på stan med en gammal vän o sen nytt julfirande.

Nu ser jag fram emot nästa år och nya positiva minnen.

Trevlig helg🎁💖⭐