vänner – oväntatunderbar

Varför köpa en bil jag byggde för 28 år sen?

Varför köpa en bil jag byggde för 28 år sen? Och hur mycket kan det jävlas för att få hem den?

För två år sen var jag till Malmö och köpte den ”plasthög” (VW charger kitcar) jag byggde från 87-88 och sålde 89.

Det var ju redan fullt på gården så varför? Jag vet bara att jag ville ha den igen så jag tog tåget ned till Malmö dagen efter jag såg annonsen på blocket. Det var en trevlig resa ned.

Väl nere var det mesta kvar på bilen sen 88. Ny bättre maskin var ett plus. Och det var en väldigt speciell känsla att åka iväg i en bil och känna igen ljudet, doften och körglädjen🤣.

Det rullar på på ganska bra till strax norr om Ljungby. Där börjar den gå illa och det är samtidigt bilkö. Till slut kommer jag av vägen o in på en mack. Inser att den är strömlös och kommer på att bensinpumpen gick på el.

Ringer goda vännen Daniel i Hok som lånar med verktyg och åker 8 mil med ett batteri istället för att se sonens fotboll. Vi byter och nu går den fint igen. Nu blev det flat out mot fotbollen och vi hann fram till sista 20 minuterna. Sen hem till Lagö för trevligt mat o fika.

Vi gjorde också en liten demontering av ett emblem som passade bättre på två coola killars lådbil.

Vid nio tiden fortsätter jag norrut. Vid midnatt hade jag passerat Norrköping och efter Åby så börjar det lukta olja…. Slå av direkt. Det droppar bra med olja och det är mörkt o svårt att se. Ringer svågern som är snäll o kommer och hämtar efter att jag suttit på en sten i 1,5 timme mitt i natten..

Dagen efter blev det buss o släp tillbaka igen och hämta den.

Det ska inte vara enkelt att ”leka med bilar”. Väl hemma så ser jag att felet hade gått att laga på plats då det var i änden på en oljeslang…

På sommaren såldes den till ”spindelmannen” som nån månad senare tyvärr krockade med den..

Jag försökte ännu en gång köpa tillbaka den men den hamnade hos en gammal bekant i Örebro så den kom hem till slut ändå 😂😂

En speciell bil och en speciell dag.

Döden ger insikt att leva 🎈

Döden ger insikt att leva🎈

Denna vecka började med sängläge (rosfeber) men slutade med fantastiska dagar med mina fina vän Felicia och insikten att uppskatta de vänner man har❤️.

I förra helgen hade jag hög feber lite då och då och i måndags kände jag igen symptomen och fick antibiotika o det tog några dagar att komma tillbaka.

En kväll såg jag en mycket bra dokumentär som skulle handla om hur människor som vet att de har kort tid kvar att leva hanterar döden. Men till filmarens förvåning så tänkte de mer på livet.🔆Det var stundtals jättejobbigt då jag kände igen så mycket i min ängel, men också i mig. Denna man berättade att han förlorade sin första fru när han var 49 och det hade lärt honom att se annorlunda på sin egen död.

Det går inte att undvika att känna igen sig. Och i princip alla hade en syn att gör så mycket du kan och gör det du vill göra. 🎈⛱️✈️. Flera av dem nämnde oxå att det jobbiga var ju kvar för de som förlorade nån😩.

Jag hade en dag ett samtal med en vän som skilt sig om hur skönt det ibland är att umgås med ”nya” vänner. Det är ju samma sak för mig och det nämndes oxå i programmet..

Jag tar till mitt perspektiv. För fyra år sen fick Milla beskedet att hon hade 2 till max 10 år kvar att leva och vår värld rasade. För tre år sen hade vi urnsättning (dvs ett 3:e farväl av 6 2016).

För två år sen Hade jag ett väldigt trevligt ”usabesök” i Örebro med en vän på Torsdagen, på Fredagen åkte jag och min vän AN1 till Uddevalla och såg på Queen

med Jessika och Janne anslöt och fick sen köra tillbaka till Örebro igen

Ifjol hade jag varit stöd till Felicia på akuten en kväll och dagen efter åt vi Taco. Det blir lite lustigt då vi äter Taco exakt ett år senare och bägge äter nu antibiotika igen!

Jag har nu haft tre mycket trevliga dagar o kvällar med en vän som betyder mycket. I lördags kväll blev det lite kalas med några vänner till Felicia och under kvällen tänkte jag lite och tog mig lite tid att uppskatta möjligheten jag ” fått eller tagit” att lära känna nya människor.

Utifrån så ser säkert flera vänskaper udda ut men det är det som gör de starka. Och att lära känna nya människor är kul. Och nya vänner och att göra nya saker var något som flera av de personerna i programmet tog upp. Två kvinnor hade bägge liknande dödsdomar men de reste tillsammans, så fint.❤️❤️❤️.

Jag kommer såklart resa med Felicia fler gånger🔆🔆 men jag säger ofta att champagneresan i somras med Karin var helt underbar men det var just det att det var en sån resa där resan var målet❤️❤️. Sen skulle jag såklart svara ja OM Karin skulle fråga igen men då är det en helt annan resa.

Så veckans insikt är jag är lyckligt lottad som har många vänner, och några som är vänner på en ännu högre nivå❤️ Och även om jag inte alltid tycker att jag gör nåt så tar jag tillvara på livet ibland iallafall..

Och det kan bara sammanfattas som oväntat underbart❤️🔆🎈🍾

Man kan inte förbereda sig för att mista nån

Man kan inte förbereda sig för att mista nån.

Man kan/ska såklart prata om vad den som skall gå bort har för önskemål om sånger på begravning och andra praktiska saker som arv mm,

I går sändes ett inslag på nyheterna om hur en mamma som led av cancer med kort tid kvar tidigt försökte förbereda familjen på att hon skulle gå bort. Det var så mycket jag kände igen, både samtalen men även sjukdomsförloppet.

Min ängel var också öppen med vad som skulle komma.. När vi fick domen så pratade vi i timtals om vad hon ville hinna med innan det var över. Jag lovade att kämpa med henne. Det gick väl ungefär några månader sen började det spöka. Men jag tror att ingen av oss i familjen var förberedd på att det skulle ske. Vi visste ju att tiden var begränsad, men inte hur länge. Hoppet är nog det sista som överger oss. så även om jag visste att nästa år vid den här tiden är Milla inte med. så lades ju all hopp och focus på att hon inte skulle ha ont, ja även bli bättre. så här i efterhand så undrar nog både jag och min dotter varför vi inte förstod tidigare att ”det var kört”. Jag hade hoppet att hon skulle få vara med så länge att hon fick uppleva att Alberts stora operation gick bra.

Vi hade ju helt ärligt en vidrig jul, Milla gick på morfin och kunde varken äta eller dricka, men hon ville vara med och fira jul ett par timmar. Att igen fira jul med en person man vet inte skall finnas nästa jul är inget jag önskar nån. När hon dessutom skäööer ut mig för att jag gett upp innan henne gjorde ont i hjärtat.

Annandag jul 2015 var nog dagen vi fick sanningen rakt i ansiktet.

Jessica & jag är uppe hos Milla och väntar i fikarummet när de byter lakan. Vi sitter och fikar och pratar med en sköterska som kommer och frågar hur vi mår ,hur det går hemma med Albert och assistenter mm, hon berömmer hur stark Milla är…

Jessica nämner att först fick vi höra 2-6 år och nu är det kanske 6 månader kvar. Sköterskan säger direkt att det är nog mycket mindre tid än så då Milla är mycket sjuk men kämpar nåt oerhört ! Och Vi skall vara stolta ! Hur är man stolt när sin älskade skall gå bort ?

Jag tror varken jag eller Jessie riktigt tog in det hon sa på en gång men ändå var det en bekräftelse på det vi redan fasade för. När hon sen hör att Jessie har en hund som Milla älskar så ber hon henne hämta honom, det var ju ändå helg ! img_20151231_133821 Vissa minnesbilder sitter i skallen för evigt och detta är en sån.(Bilden är från nyårsafton men känslan är densamma)

Samtidigt blev det än mer uppenbart att det inte var lång tid kvar…

Denna period är som att jag befann mig i en bubbla, hur Albert mådde och vilka dagar han var på kortis mm har jag inget minne av ? Jag är så tacksam för de underbara assistenter vi hade för de blev ju ett enormt stöd för mig.

Jag minns bara våra chat om att jag hade koll på allt hemma och jag däremellan åkte mellan sjukhuset och hemmet.. Jag minns också alla vänner som undrade om läget och om de fick besöka på sjukhuset, men min ängel ville inte ha besök ! De får komma när jag kommer hem…

Dagarna innan nyår kunde de operera magen och operera in en stomipåse.

Milla ringer när hon vaknar och berättar- Operation gick bra med de hittade ”vita fläckar” på tarmen…

Nu är det nedräkning… jag började inte gråta när vi pratade men när jag lade på brast allt ! Ändå skulle jag kämpa och aldrig svika min Älskade.. Nu skulle bara magen igång ! Och då skulle nog benen bli bättre sen skulle vi ha en så bra det gick den sista tiden…Albert skulle bara opereras först…

Jag förstår inte hur jag orkade ?…men när magsmärtorna gav sig lite fick vi lite hopp..Vi trodde när hon fick komma hem att Nu blir det nog bättre.. Det blev det inte. tio dagar senare var allt över.

Nu kommer svaret på rubriken, vi hade ju pratat och lovat Milla att leva vidare. Ta en dag i taget, kämpa för varandra osv. Vi visste vilka sånger hon ville ha på begravningen och jag är glad att jag kunde uppfylla dessa på bästa sätt.

Men det som kom sen var vi inte förberedda på ! Vi hade ingen aning och saknaden och sorgen går inte att lära sig eller förbereda sig för. Den kommer när du minst anar det.

Jag hade ett jättestöd från flera vänner och jag och min dotter stöttade varandra om vartannat så man kan ju tro att vi var förberedda när jag sex månader senare mister min son. men NEJ och åter NEJ. Nu blev det nåt helt annat och ännu värre. Och jag har gjort massa konstiga saker.

Jag har pratat och skrivit mycket och en som stöttat mig är faktiskt min svärmor, hon har också mist sin man, sin dotter och ett barnbarn så vi förstår varandra.

Så mitt råd är, finns för din älskade så länge han/hon finns. Sen blir skit men försök stå ut och uppskatta de små positiva sakerna som händer.

Kram

Tre år för att ta tag i sovrummet.

För tre år sen hade Vi fått en inbjudan om nyårssupe’. Och jag visste att Milla hemskt gärna ville gå och då kortis visste om läget så var det inte svårt att lösa det❤️❤️.

Det gör såklart ont att vårt nyår istället blev med saft på sjukhuset. Iår skall jag gå själv. . Nu har jag ju redan firat midsommar där så det går nog bra.🍾👍 Man vet aldrig, det kanske blir nya resor bokade eller andra tokigheter😂😂❤️

Ungefär samtidigt hade vi bytt sovrum. Eller snarare, jag hade flyttat in sängar, garderober mm men inte gjort det till ”vårt”, sanningen är att Milla i princip inte kunde ligga i sängen utan satt i soffan o sov från slutet av November så jag kan inte säga att hon sovit många nätter i det.

I mitten av Januari när hon skulle komma hem fixade jag en byrå mm.

Den fick hon se i tio dagar. Efter att Milla somnat in fick Abbe ta den o jag tog fram en gammal från min farfar som vi hade i vår lägenhet

Jag fixade plats för kläder o sånt men det har aldrig gjorts mysigt och hemtrevligt som ett sovrum ska vara.

Tills igår, nya sängbord som passar farfars byrå beställda, jag har planer på nya gardiner (de gamla satt kvar sen Jessica hade rummet), nya lampor mm.

Så även om jag försökt hålla hemmet trivsamt så finns det alltid ett eller flera rum som blir kvar.

Tre år har gått och det går sakta framåt, men nu går jag in i en tid med dåliga minnen varje dag i princip. Så Jag försöker tänka på min vän Karins ord, du/vi skapar nya minnen❤️❤️

Kram o ha en trevlig kväll.

12/11 Dagen det händer saker

12/11 Dagen det händer saker😇

2013 skulle Milla och jag åka på 40 års kalas. Det var regn, blåst och mörkt. I en korsning tycker jag att bussen som kommer från Malmköping blinkar så jag åker ut, Men det jag sett var reflexen i den blöta asfalten från gatlyktorna som där satt på vajrar o rörde sig i blåsten.

Det gick sådär men det kunde gått mycket värre. Camillas kommentar var att hon hörde mig säga shit och sen var det full gas !! Det räddade nog livet på mig och troligen även på min ängel.

Ur denna vinkel ses bättre. Och då skall man veta att Kian var rik3 rejält byggd. Nu fick vi leta beg golvsänkt bil. Och jag trodde knappt mina ögon när det fyra dagar senare kommer ut en billig buss i Örebro. Bara att åka och köpa.

Det blev för övrigt en väldigt bra och rolig affär och den fick göra mycket nytta. Ex flytta, köra pingisbord till Linköping mm.

2014 sålde jag nåt stort på blocket den här dagen, har dock inte kommit på vad? Soffor kanske?.

2015 Var detta mitt i kaoset så då minns jag inte vad som hände.

2016 hade min goda vän Kajsa dragit ihop vårt gamla ”gäng” från gymnasiet och vi hade en fantastisk helg på Wedevågs herrgård.

2017 sålde jag tydligen lilla blå. Jag minns att de kom väldigt sent. Men affär blev det.

Hej då lilla blå.

2018 var en natt jag sov dåligt. Har jobbat hela dagen. Trevligt möte på eftermiddagen. Nu soffhäng o sen lite käk.

Imorgon (eller lite senare) skall jag försöka dela med mig lite av de frågor jag fått av andra i liknande situation som min. Ingen har facit, jag kan bara lyssna och ge min bild av livet.

Kram och ha en fin kväll❤️

Varför är man positiv ?

För åtta år sen skrev jag detta .

Varför vara positiv ?

För ungefär tio år sen fick vi ett besked som då var som två raka högerklubbor av Mike Tyson.
Beskedet var i klara ordalag hur Albert skulle utvecklas…och det stämmer ganska bra.
Det blev inte som vi tänkt men jag kan inte säga det blev sämre heller, dock annorlunda och trots/tack vare att det ibland känns jobbigt och stökigt så jag har lärt mig att ta tillvara det positiva i livet.

I bland glömmer man det (även jag) men igår när jag för första gången träffade en ny liten människa på 2 kg påminns man om det positiva med livet.

Ett sätt är att säga

-Vi provar, det är ju en kul grej !
Istället för att säga det går inte, vi kan inte, så här har vi alltid gjort…
Se på bilden och tänkt..De ville göra en Ferrarihäst …och de gjorde det !

Nu har jag fått jag väl fått ett par smällar till som till och med golvade mig.

Men innan sekonden räknat till tio kan man resa sig. Denna text skulle kunna vara skriven av Milla och den skall påminna mig varje dag.

Jag är stark eftersom jag är sårbar,

Jag är klok,för att jag gjort mängder av misstag,

Jag är lycklig eftersom livet gjort riktigt ont ibland,

Jag älskar för att jag vet hur det känns att förlora någon nära,

Jag har medkänsla eftersom jag upplevt lidande,

Jag skrattar för livet har varit tufft ibland,

Jag lever för att livet inte är en självklarhet

Det är kloka ord. Men kom också ihåg att det är få som kommer tillbaka på egen hand, du behöver ofta stöd i nån form.

Våga ta emot det när du behöver det.Det kan vara en kram, ett samtal, en kurator, en läkare, en behandling eller annat

Och våga finnas som stöd när nån annan behöver det.

Jag har en vän som är levande exempel på att man kan ! Och hur mycket det ger att hjälpa andra att resa sig igen.❤❤

Ha en fin dag❤❤

Nya minnen är nog ett bra sätt att hantera sorg ?

Nya minnen är nog ett bra sätt att hantera sorg.

Helgens blog med reflektioner och perspektiv börjar i fredags då jag fick krama min underbara vän o kollega som väntar sin första bebis❤❤.Jag är självklart glad för deras skull men det kommer ju även upp minnen både på när vi väntade Abbe men också när Ida föddes🎈därför att.

För fem år sen skjutsade jag Tanja o Martin till BB så igår var det kalas 🎂🎂🎂

För fyra år sen fick jag lära mig hur fort en liten sak blir en världsnyhet på några timmar och vilket jobb sk journalister gör för att leta upp människor som skall uttala sig om nåt de inte sett då jag ej var på plats, och framförallt hade det som skrevs inte hänt ! 😵😵 En helt vanlig racing/test händelse blev nåt helt annat😁😁. Tur att Micke överlevde kraschen (skämt då det ej var nån krash) Det kanske var kaffet han tog på kvällen hemma i fotöljen som räddade honom 😁😁😁.

Och för tre år sen firade min ängel Idas födelsedag för sista gången😢. Det var också i princip det enda stället vi åkte till på senhösten.

För två år sen var det en känslostorm jag inte vill att nån skall uppleva. Jag hade haft jättejobbigt att vara hos Ida då hon var mycket hos oss/ läs Milla ! Så det var jättepåtagligt att min ängel saknades. Det var flera gånger jag inte kunde gå in utan gråtande åkte hem igen.

Förra året gick det väl lite bättre även om det fortfarande var mycket jobbigt för mig.

Och igår gick det ytterligare lite bättre. Fast när Ida satt på samma plats i hallen och öppnar paketen så får jag direkt upp bilden av Milla 2015 men nu hoppas jag hon ser oss på nåt vis ❤för hon hade gillat fotbollsmålet.

Tillbaka till rubriken,

Nya minnen är nog ett bra sätt att hantera sorg ?

Då får skapa nya minnen !

Det var det enkla svaret ❤❤ min kära vän Karin sa i somras när jag var lite orolig inför att komma tillbaka till ”vårt” Trier och hälsa på min svägerskas föräldrar. Men det gick jättebra o var väldigt mysigt. Men det tackar jag sällskapet för❤❤❤. Utan hennes förståelse och ödmjukhet och syn på livet hade det inte gått så bra.

Jag o Milla har alltid gillat att resa och göra saker. Tre fjällresor per säsong var mer regel än undantag i många år. Och att vi gifte oss i Vegas var ingen tillfällighet. Sen blev det lite annorlunda i det inrutade liv vi levde. Så stället för en lång solsemester så hade vi många helgresor för att det skulle funka. Och Albert har bott på många hotel när Jessie spelat fotboll eller vi har gjort annat.

Sen förstår jag att mina vänner tycker jag rest mycket sen jag miste mina änglar och det har nog flera orsaker men en gemensam nämnare finns alltid, Sällskapet ❤.

2016 Blev ju väldigt konstigt, Jag åkte till Italien med goda vänner efter midsommar i tron att jag var på väg tillbaka . Jag jobbade på som förut och började få struktur på livet ensam (och jättebra assistenter❤❤) med Albert. En vecka senare rycktes mattan undan totalt men jag fortsatte göra saker. Konserter, kryss till Åland, Tylösand med Baker Tilly, Tyskland ( Rådek 30 år), Kurs i Amsterdam mm. Men sanningen är ju att jag flydde verkligheten på nåt vis ? Jag levde ju i nån form av chock ? Men varje gång åkte jag med personer jag tycker om och var trygg med. Och det var nog tur. Det handlade bara om sällskap och att inte vara hemma.

2017 var nog ett år jag ville visa för mig själv att jag kunde göra det jag vill på nåt vis ??

Det blev spontanresa fem dagar till San Sebastian med Jimmy i juni, Jobba några veckor sen ny spontanresa en vecka till England o en helt fantastiskt bilsemester med min kollega Annika. Hem och en dags ompackning sen till Sicilien med goda vänner.

I September var jag till Rom med min älskade soulmate och i November firade gubbarna Jimmy som fyllt 50 med en fotbollshelg i London. I mitten av December hängde min vän Felicia och jag med på dansbandskryss med min goa vän Jessika. Vi var kvar en natt i Stockholm och det resulterade i att vi vid frukosten på hotellet bokade 2018 års första resa den 1/1 😁😁. Spontana ? Ja men det är det som gör livet spännande…

Jag har ju ett bilintresse och även det är ju ett sätt att lura sig själv lite. Jag gjorde insikten på stranden i Spanien när jag över ett glas vin berättar för ett par att jag hade två leksaker (bilar) men köpt FYRA till 2017 (och sålt en). HON sa inget men jag själv tänkte varför ? Så jag åkte hem o sålde tre och vinsten hjälpte ju till att finansiera resorna👍👍

2018 Började med två veckor på ett blåsigt Kap Verde men vi kopplade av och gjorde i princip inget. I julklapp hade min dotter o bf fått en fotbollsresa till London av mig, min soul skulle också med. Min tanke var en skön helg i London och njuta av den tidiga våren. Det blev inte riktigt så … Soul sjuk, match flyttad, nya biljetter köps o tåg till Manchester, snö o hagel. Och giftattacken veckan innan gör att vi missar flyget hem och får köpa även nya flygbiljetter. Det blev en dyr helg😈😈. Men vi hade ändå mysigt.

Sen var planen att ha en sommar i Sverige. Men när man träffar en trevlig tjej på Midsommar som var ressugen och ville dricka champagne så säger man inte nej och det ångrar jag inte en sekund. Det blev en fantastisk resa.

Så nya resor och nya minnen gör nog så att vågorna inte är lika höga. Men tro inte att minnen försvinner !

För fjorton år sen åkte jag och dotter ned för att hälsa på min svåger.Det kändes jobbigt att lämna Milla hemma med Albert, som dessutom hade ont i halsen. Men Milla var benhård, Jessica skall inte drabbas. Och vi hade fantastiska tio dagar.

Detta är troligen en av de godaste pina Colada jag månsin druckit.

Och detta är första gången jag åker bräda ! Och det görs på sand 😁

Men minnet jag aldrig glömmer är när Jessica visade brassarna hur man åker ! 🤘🤘🤘

Detta är minne jag har för resten av livet❤

Kram

The bar is open !

Äntligen har jag kommit igenom en röjpukt till på listan.

Eller klart blir det nog aldrig för det rummet har en tendens att ändra sig efter behov ?? Ja behov av en bar har man ju inte heller men det är bättre att ha ett rum med en säng, en bar, lego, böcker och en drös med andra saker man inte behöver än ett tomt rum.

En bild till kommer i slutet.

Och att röja ett rum drar ju ofta med sig andra saker. Men ibland till det bättre ? Mycket papper kommer fram och mycket slängs👍.

Dessa tre böcker kan jag inte lägga undan utan de hamnade i mitt sovrum o tavlor flyttade plats.

Min tanke är så här.

Jag fick låna Milla och Albert en stund i mitt liv❤ Vill Ni eller vet nån som borde läsa dessa böcker så finns de här att låna och jag finns också som bollplank eller stöd.

En bok om att få ett barn med downs syndrom.

En bok om att leva med barn med särskilda behov.

En bok om att få och behandlas för cancer, vikten av vänner mm.

Jag flyttade också en väldigt speciell tavla för mig. Det var en av de första sakerna jag reagerade på första gången jag besökte Milla 1995. Den har alltid funnits i vårt hem och det kommer den göra tills det att Jag ev får barnbarn.

Det här med barn kommer såklart ofta upp i mina tankar. Dels för att jag förlorat ett, men också för att jag har ett som är vuxet. Men hon är alltid mitt barn fast på ett annat sätt. Och jag har ju släkt och vänner vars barn jag med tycker om.

Igår slog det mig en sak. Jag fick ett jättefint mess igår för att jag brytt mig om nån annans barn❤. Jag har ju fått det då och då men inte reflekterat över det då jag oftast haft lika kul som barnet🏁👍🚘🎈.

Men det är ju bland det finaste man kan få❤ och kanske också nåt bra att ge ?

Igår kväll var jag hos vänner och käkade och återigen så kom vi in på att köpa en vingård i södra Europa. Och det blev ju inte bättre när jag berättade om den vi besökte i sonras som var till salu..

Och i dagens underbara väder hann jag också med att sitta i solen i 1,5 timme o prata i telefon med en signorita, mycket trevligt.

Helgen började med trevligt sällskap , god mat och bubbel och nu avslutas helgen med lite bubbel och sammafattning. Trevlig kväll och här kommer en bild till.

Farsa vid 54 ?

Idag har vi haft städdag i huset. Jag har äntligen tagit tag i att rensa avlopp i badrummen och börja röja ur allt som står i baren/engelska rummet. Dvs en himla massa grejor som förut fanns i ”Abbes rum/gästrummet” och saker från vinden som skall sorteras i slängas eller sparas. Ibland alla saker så fanns många kort mm från då Albert var på kortis.

Många kort som väcker minnen😢😢.Jag skall upp till kortis o fika nån dag o lämna saker som andra barn kan använda (badväst, åkpåse mm) men jag har ännu inte fixat det. Men det närmar sig👍

Jag gick också igenom en del böcker, några var skrivna för föräldrar som fått speciella barn. Det var också nån bok om hur det är att få cancer😢😢

Det ger många minnen och tankar.

Först kommer tårarna så klart då jag minns hur det var när vi fick beskedet hur Albert troligen skulle utvecklas.(eller inte utvecklas). Vi hade ingen aning om vilket liv vi stod inför. Eller när vi satt på ett föredrag om att våra barn kommer dö tidigt. Ja det är många saker vi gått igenom och det har präglat oss.

Det som slog mig var att jag blivit öppnare för människor utanför boxen.Jag har alltid varit en människa som bryr mig om andra men jag har nog blivit mer förstående nu?. Men precis som många andra så har jag också ibland svårt att träffa människor där jag inte känner mig bekväm. Det kan vara en tjej med funktionsnedsättning en tiggare, en kille med drogproblem osv …men jag dömmer inte. De är också människor men med andra erfarenheter och med mindre tur att kanske födas o växa upp i fel land eller i en sjuk kropp.

Och det är till dessa människor man verkligen kan göra skillnad på riktigt❤

Jag har ju under det senaste åren ibland fått frågor eller kommentarer om att jag umgås med flera yngre vänner. Men mitt svar har alltid varit, varför inte ? När det gäller kvinnor så har vi ingen parrelation, jag tycker om dem och de ger mig energi ! Och jag har många ”gamla” vänner med såklart och det är nu man verkligen inser att gammal vänskap rostar inte.

Senast igår hörde jag en kommentar om åldersskillnaden i en relation o jag blir mest ledsen, om två personer tycker om varandra ? Ålder, kön, religion, hudfärg spelar ingen roll. Är deras kärlek fel pga att de inte är ”lika” enligt vad andra tycker ?

Idag när jag tittade på en bild på Milla slog det mig en sak som gjorde mig tårögd.

HON SA JU EN SAK 5:e december 2015 SOM JAG DÅ INTE FÖRSTOD !

Jag har ibland tänkt att jag umgås med yngre kvinnor för att det är safezon för mig. Jag behöver inte fundera på att jag skall inleda nån relation utan bara vara mig själv o ha kul. Jag har också tänkt att jag har nog en rädsla för en sjukdom/ dödsfall igen i en framtida relation ? Jag har ju heller inte varit redo för nån relation utan bara känt saknad eller kanske inte vågat erkänna för mig själv ?

Men till min ❤ängel, I december 2015 började Milla bli allt sämre och jag levde i nån bubbla av förskräckelse, väntan, oro och samtidigt försöka jag leva ett liv och fixa allt. Dagen efter Rådeks julfest 2015 (som jag inte riktigt vet hur jag fixade ?) sitter jag , Milla o Jessie i soffan och jag berättade om en ny ung trevlig tjej som börjat på ett av våra kontor.

Millas svar med glimten i ögat-Pappa har träffat en ny innan jag dött !
Jag blev ledsen o svarade Nej! Hon är gift,26 år och har barn !

Milla skrattade bara åt det men jag blev illa berörd. Nu hade hon ju delvis rätt för Marianne blev senare en fantastisk vän ❤och jag älskar både henne, Vide o Erik .

MEN det som slog mig idag var ju att hon kommentarade aldrig åldersskillnaden ! Hon hörde om en människa jag tyckte om. Och det är nog så att ju mer stökiga saker man är med om i livet. Ju mer lär man sig att uppskatta att leva ! Och sen vågar man välja sin egen väg. Så det hon egentligen sa var ju att våga gå på dina känslor ❤❤ Vi pratade faktiskt om det flera gånger innan hon gick bort i januari och jag hade mycket svårare att både prata men framförallt tänka tanken att träffa nån ny ? Men Milla var benhård på att vi skulle Leva och i det fanns även en ny relation ?Hon önskade att vi alla mådde bra🌼 Men hon sa aldrig nåt om att hur personen skulle vara. Jag kommer aldrig förstå hur man kan vara så storsint (har inget bättre ord) så att man önskar att sin man träffar en ny kvinna !❤❤❤

Nu har jag inga planer på att försöka skaffa barn igen av flera skäl men skulle det ändå bli så är det kanske en mening med det..

Men jag är nog inte låst i vare sig ålder på tjej , små barn, språk, land, sätt att leva eller annat ? .Jag lever efter devisen, Det som sker det sker nog ?? Och jag tänker fortsätta träffa nya människor IRL för det är trevligt (obs inte date) Och blir det kärlek så är det så..

Kram o ha en fortsatt fin helg🎈

Ser värre ut när det blöder i skallen !

Ser väre ut när det blöder i skallen !😈

När jag skulle lasta Felicias kart ikväll så skedde en lite ”incident”. Jag har börjat bygga lite förvaringsbänk längst fram o även om det inte klart så kan det användas och allt gick bra.

När karten precis var inne så slår kåpan med järnrör som skyddar föraren ner rakt i skallen på mig och jag såg stjärnor. 😵😵😵. Jag känner direkt att jag blöder så jag skyndar upp o undrar hur illa det är ? Hur djupt är det ? Hur mycket blöder jag egentligen ? Det rinner på rätt bra 😬Kommer jag tuppa av ? Men allt gick bra, jag skrämde bara stackars Dina när jag ropade o kom in med blod i halva ansiktet.Efter 30 minuter så kunde jag åka o lasta en soffa som också skall med till Hanna imorgon.

Idag fick jag upp en text jag skrev för två år sen, två dagar efter att jag var så långt ned på botten jag varit.

Vad är viktigt ?????
Hemma och tvättar och packar om efter fyra dagar i tyskland.
Men det är helt oviktigt !!

Vad är då viktigt ?
I fredags natt fick jag stöd av min ”soul” när jag hade kraschat..

Idag har jag gått runt på en flygplats och pratat med någon jag tycker om att prata med..

Jag har pratat cancerbehandlingar, läkare, barn och annat viktigt med en annan…

Jag har hållit nån i handen som ” inte gillar att landa” och försökte lugnt berätta vad som skall hända och vi kom ned..

Och jag har avslutat dagen med att lyssna på en orolig vän som har andra vänner som har det jobbigt..

Den som bryr sig om andra får ofta omtanke tillbaka.
Och att lyssna är en bra egenskap….
Glöm aldrig det !
Kram

Det är nog en av de klokaste saker jag skrivit. Lyssna, bry dig, och välj hur du vill se på livet ? Jag skulle ljuga om jag sa att allt är bra.. men det kunde vara sämre.

Avslutningsvis så kommer två bilder efter att jag tvättat ansiktet o skallen.Antingen ser man det som att det är så synd om mig…

Eller så gick det ju bra trots allt. Lite blod och en stor bula går över.

Jag väljer det senare alternativet. Och även om det fortfarande blöder lite (2 timmar senare) så kan jag ligga i baljan o ladda inför en mysig helg med kalas, motorsport och förhoppningsvis lite mys med en liten vän med🏁🍾🚘

Kram o gonatt❤