Det blev en oväntat underbar julafton❤

Om två månader är det tänkt att jag skall bli morfar.🤘Men Jessicas diabetes krånglar till det lite. Och med vår historia och erfarenhet så finns såklart en oro också. Men jag är evigt tacksam för den svenska vården som verkligen håller koll. Sen i fredags har Jessie o Johan legat inne på sjukhuset. Men vi har sagt att oavsett var de är så löser vi det o har en bra jul.

Igår var det ju arbetsdag så på förmiddagen hade jag ett trevligt kundmöte. På eftermiddagen åkte jag till Vide och ett mysigt 6 års kalas.

En bild som ger perspektiv, värme och glädje, detta är första gången jag träffade den här lille killen som då var 2,5 år nu är 6 år. Tiden går och människor utvecklas❤

Och först igår kväll när jag var hos Vide fick Jessica o Johan besked att de fick åka hem så att vi kunde fira jul hemma. Men trots att ingen mat köpts, ingen julstäd är gjord och väldigt få paket köpta så blev det julafton😁.

Strax efter ett åkte vi köpte mat. Och tro det eller ej Men allt fanns att köpa !!

Sill, korv, leverpastej. Ost, ägg, vörtbröd osv..så 15:00 var det kallskuret till Kalle Anka.

Efter kalle blev det varmt..vitlöksbröd, prinskorv, köttbullar, janssons, grönsaker mm

Som Ni ser så finns allt vi ville ha.

Ja, allt löste sig på 30 minuter ! Så man behöver inte stressa runt😁tom knäck finns att köpa. Nu är vi duktigt mätta och halvsover till Karl Bertil❤.

Och helt ärligt så trodde jag inte jag skulle skriva detta iår efter att ha haft kaos o katastrof jular sen 2015😢 Men det blev en oväntat underbar jul utan krav utan vi bara är med varandra❤

Knäck och godis som räcker i flera dagar..

Jag har tom fått ett paket ! Eller ja, det är väl mer som ett presentkort och jag ser fram emot att få se det bli verklighet❤❤

En T SHIRT

Kram och ha en fortsatt trevlig julafton.

Efter fyra år blir det jul igen ❤️

En dag jag inte trodde skulle komma ! Ikväll har jag gjort saker jag inte trott skulle ske på länge….❤️

Men först den underbara killen jag aldrig glömmer😁 Det ska påminnas varje år🤘

9/12 3013

Dagens glädjespridare !

När jag gick till jobbet passerar jag en kille med downs syndrom som kliver ur en taxi.
Han tittar lite försiktigt och säger -Hej och jag svarar Hej så klart.
Då ser jag att han tar upp höger handen också lite försiktigt och visar hårdrockstecknet.
Jag svarar -Rock on varpå killen skjuter bägge händerna i luften, gör tecknen och smilar !
Och det smilet gör att jag kan jobba hårt idag !!!!

För två år sen var det en bra helg ❤️❤️❤️

9/12 2017

En speciell helg/ dag på många sätt…
Igår hade vi julbord med jobbet o jag var ytterst tveksam till om jag skulle fixa det 😢. Men ibland undrar jag om inte min ängel är med o petar då jag hamnade emellan de partybrudar jag både trivs med och samtidigt är väldigt trygg med ! Även om en av dem spiller bubbel i mitt knä då o då.. ❤u all !

Även om allt var jättetrevligt så kommer det upp minnen.. Jag vet exakt hur det var för fem år sen när abbe inte vaknade på fem dagar efter en operation o jag vet vad vi gjorde o hur milla mådde för två år sen… Livet går men minnen består…

Idag blir en väldigt speciell dag…
Först söderut o plocka upp en väldigt go tjej som jag skall ha förmånen att hänga med hela helgen.
Sen kalas för en liten kille som skall få en speciell överaskning. (Se bild)

Då träffar jag såklart min ”soul” oxå 💛💚
Efter det direkt mot hufudstaden och lite häng på havet med min andra otroliga vän❤.

Jag insåg nu att jag idag kommer träffa tre vackra kvinnor som betyder massor för mig som vänner..

Så hoppas ni får en nästan lika bra lördag som jag !
Kram från baljan..
(Bra mot värk i högra ögonbrynet)..

Julen 2017 var väl något bättre även om jag kraschade på julaftons kväll o åkte hem från Linköping..

Men livet är inte enkelt.. om när Abbe inte vaknade..

9/12 2012 skrev jag detta..

Jag blir så trött ! Abbe opererades i tisdags, vid de tre tidigare har han sovit 1,5-2 dygn. Denna gång har han sovit fem ! Vi har tjatat sen i torsdags att nåt inte stämmer. De har kollat hjärna, lungor mm mm ikväll kom ytterligare en ny läkare, men som bryr sig ! Han frågasätter droppet ! Ungen har fått för dåligt dropp ! Vi får se imorgon om det stämmer..

Dagen efter var ungen pigg o hans ”ansvariga läkare” som hade varit på utbildning var lika arg som vi.. Jag mötte honom vid sjukhuskiosken tillsammans med kollegor och hans kommentar till kollegorna var obetalbar. -Nästa gång lyssnar Ni på föräldrarna FÖR DE VET hur deras son reagerar !👍 När jag kom tillbaka till rummet var min ängels första fråga -Vad fan har du gjort ? Läkaren hade varit inne o bett om ursäkt och var väldigt len i munnen..

Nu till kvällens händelser..

De sista tre jularna har jag inte haft nån gran och minimalt med tomtar. Milla älskade Rolf Berg tomtar och jag har inte fixat att ha dem framme..Tills idag. Jag har börjat på ett landskap i köket med pepparkakshus, gran o tomtar. Det skall fyllas på med fler hus, hundkoja såklart 😁 och fler kul saker 🎅.

Granen ska få ljus och Millas tomtar är framme, ja 1 faktiskt jag av Ida ifjol❤️. Och vissa tomtar passar bra på vissa ställen ❤️

Sen är frågan om fyra år är kort eller lång tid ? Jag vet inte … men livet är kort och det kommer nya orosmoln och katastrofer och saker att glädjas åt så jag försöker vara tacksam att detta kom idag.🎅❤️🎅

Kram

Sällskapet är viktigare än alkohol 🤘

För fyra år sen grät jag och blev ledsen av Millas kommentar om Marianne. Hur kan man ens bli det när jag vet att ens fru har kort tid kvar ? Och ändå kan skämta 🙈❤️

Men jag börjar lite längre tillbaka, för 24 år sen bestämde Jag o Milla att fira jul ihop. Vi hade typ ”blivit ihop” helgen före i Sälen.. Sen gick allt rätt fort. Och känns det rätt så vet man❤️

För sju år sen hade Albert opererats

Och att ligga på sjukhus med barn är aldrig kul, och TV:n var tydligen på😁.

12:e November 2013 skulle Milla o jag på 40 års kalas men pga oaktsamhet av mig så slutade det framför en buss men med ”full gas reflexer” och lite änglavakt gick det bra.

Då var vi glada över en rejäl bil.

2014 var ett ganska bra år och julen närmade sig. Till Julen skulle alla vara här och vi skulle ha kul 🏁i garaget.

För fyra år sedan levde jag i en bubbla..Milla hade på våren fått beskedet och blev under hösten sämre och sämre. Efter jobbets Julfest för fyra år sen skämtar Milla om att jag redan hade träffat en ny innan hon gått bort. Det tog mig väldigt hårt😧😧. Fast egentligen var det ju bra att hon fortfarande skämtade..

Men hon fick ju ändå rätt på nåt vis ? Ibland önskar jag att jag kunnat se in i framtiden o säga, nej jag kommer träffa en ❤️ soul och nya vänner men en ny relation kommer ta tid. Min kärlek är för stark ❤️❤️.

För tre år sen började jag skriva ”boken” eller det som nu är en blogg.

Då var livet total kaos och det har varit en bra ventil att skriva av sig. Men jag tror att om några år läggs den på is och blir kanske den där boken ? Eller ett filmmanus 🙈.

Nu har det gått två år till, saknaden finns alltid kvar. Själva livet har inte förrändrats mycket egentligen.Det är ganska ensamt men Jag har fått mer perspektiv på vad livet är och vad som är viktigt.

I tre år har Julen varit ett rent helvete. Det finns så mycket jobbiga minnen 😧. Men det kommer nya både jobbiga och förhoppningsvis roliga minnen. Men tiden har nog gjort så att jag i år även bytt dukar och kanske tom granen kommer fram ?

Nu nåt allvarligt som jag inte vet om det har med åldrande, livssyn eller kommer efter allt som hänt. Jag gillar party och att umgås med människor, jag tar gärna ett glas champagne eller nåt annat gott. Men det viktiga är inte innehållet i glaset utan sällskapet.

Det gör att jag tappar partysuget när människor i min omgivning inte kan hantera sitt intag. För mig blir det bara tragiskt om man inte lärt sig det vid 50 års ålder. Sen finns det ibland omständigheter som kan förklara/försvara det en eller två gånger. Men det som gör mig mer ledsen är när Jag får en direkt önskan från en vän om att kan vi inte ses på en aw utan att dricka vin o öl, Ja visst! Självklart !

Det gör jag mer än gärna ! Att då få en kommentar av andra att -Ska vi anpassa oss ? Det är väl hens ansvar.. Gör ont..

Det känns lika omodernt som den här annonsen..

Jag kommer nog fortsätta bry mig om andra människor och det viktiga i alla relationer, aw, fest och resor är SÄLLSKAPET ❤️❤️

Ha en fin Lördag kväll.

Kram

Polisen tog mig denna jul med!

Polisen tog mig denna jul med!

Nu har jag överlevt en tredje jul utan Milla o Albert 😢😢😢. Ett år till har gått och det gör väl att det går lite bättre, eller att jag orkar försöka mer? Sen vill jag nog glömma den första helt för då var Allt kaos.

Denna helg har ju så mycket jobbiga minnen så att göra nya kul saker underlättar eller är nog ett måste . I lördags blev det 6 års kalas sen mys i soffan med min ”roomie”. I Söndags var det kalas för Vide och det är fantastiskt hur mycket energi och vilja en fem åring kan ge. ❤️

Vissa saker sker och vissa personer kommer in i ens liv med en mening. Min ”soul” är en sån..Hon höll inte bara min hand när jag sa adjö till Albert😢, hon höll nog mitt hjärta också. ❤️❤️❤️

Men också Vide har kommit att betyda mycket , det är som om en del av Alberts själ lever vidare i honom på nåt vis. Att höra hans skratt när vi åker i Hondan ger sån värme. (tack Erik för att du delar med dig).Ja och tack Marianne för att du finns❤️ Så jag hade en bra grund när jag åkte mot Örebro på Julaftons morgon.

För 23 år sen var det också kallt och soligt och jag åkte till Eskilstuna för att fira min första Jul med Milla o Jessica ❤️❤️❤️. Strax innan Arboga kom en polis ifatt mig (han hade försökt länge 🤐) och efter 20 minuters samtal fick jag åka vidare med ett god jul och lycka till. (o ge 😈 i att åka 150 o plocka upp dricka på golvet mm).

Nu händer det igen!!! När jag stannar o tankar i Arboga så stannar en bil bakom o en trevlig polis kliver ur😂. Dock hade jag inte åkt 150 (körde bara om dem i rondellen 😂) o jag slapp böter igen. Tack!.

Först fika på stan i Örebro sen julafton med Jessica hos Johans (pojkvän) föräldrar. Det var trevligt o framförallt avslappnat och annorlunda så det gick ganska bra. Ibland kom tankarna såklart och tårarna var på väg.

När jag framåt kvällen skulle åka hemåt så var planen att svänga förbi en god vän hos hennes föräldrar och ge god jul kramar. . Men i bilen på väg mot stan brast det, alla minnen kommer o tårarna med. Jag vet att om det är nånstans jag är mer än välkommen oavsett hur jag mår så är det dit. Men det funkar inte så. Jag ville bara hem. Man vill inte ”förstöra” nåns jul. Men det gick bättre än i fjol.

Juldagen var vi hos Camillas brors familj och jag busade med Ida. Tv spel, bilbana och pruttkudde är ju alltid kul så allt gick ganska bra. Men ibland kommer minnen o tårar såklart. Där finns så mycket minnen så det går inte att undvika. Och det som gör så ont är att Milla hann bara med att uppleva Idas första två år, och nu är hon fem! 😢😢

Det tar energi att kämpa mot saknad o tårar. Ibland känns det som att jag är på rätt väg och minnen är positiva och ger energi. Men Julen är speciell, en speciell högtid o att ha Millas lidande och att det sen också blev Alberts sista jul är liksom för mycket… När jag fikade ute i solen idag så kom minnet när en sköterska för exakt tre år sen gjorde klart för mig o Jessica hur illa/nära det var😢😢

Men nu har jag överlevt en Jul till. Och idag är det som att mina änglar var med mig då det kom oväntad energi.

Jag har städat av det jag skjutit på sen innan jul. Oljat in skänk, farfars gamla radiogrammofon och ett bord.

Testat nya kaffemaskinen, fikat ute i solen. Och på eftermiddagen gick jag upp på vinden och började bygga underlag till mitt bilbaneprojekt.

Detta är kanske en tredjedel så jag har lite att göra. Tanken är en retrobana med hus, depåer, kiosker, träd mm mm. Det finns prylar så det är bara tid o lust som behövs.

När jag käkat så ringde min fina Felicia så dagen blev ännu lite bättre. Nu är det kvällsbad i baljan. Och ladda inför en kort arbetsvecka.

Kram o ha en fin kväll.

För 21 år sen förlovade vi oss.❤️

2017 skrev jag allt är mycket bättre än i fjol…även om det är kasst.

Mycket av det jag skrev då stämmer fortfarande men jag har fått nya minnen och erfarenheter så jag mår lite bättre. Även om ensamheten känns extra mycket dessa dagar. Men jag är långt ifrån ensam i att känna mig ensam ..

15355763_1277882498935529_3713219148376821721_n

Jag både ställer mig själv och även får frågan om vilken dag som är värst ? Millas eller Alberts dödsdag ?

En absurd fråga men inte enkel att svara på. Det var två olika situationer då vi med Milla var förberedda och med Albert kom det som en chock så den var nog värre då. Och vi hade två olika relationer så saknaden är nog lite olika med. Svaret är att Den värsta dagen i efterhand är nog idag 23/12.

För 23 år sen firade jag min första Jul med Milla och Jessica, Jag började dagen med att köra förbi en polis i 150+, en snäll polis pratade länge med mig och jag hade en slips som spelade.

För 21 år sen förlovade vi oss, Vi gjorde det lite tidigare än planerat då Camillas pappas hade cancer och han hade berättat för mig (redan i november) att det var kört och kort tid kvar..och vi ville att han skulle få uppleva det.

Han kämpade och var med på Julafton hemma hos oss, den 10:e Januari fick han ge upp.

Bilden är på Roland och Jessie.

25593859_1657851264271982_6183364011465413887_n

För 16 år sen hade vi gjort ultraljud och visste att Albert skulle födas med vattenskalle en månad senare.

För 11 år sen hade Albert precis blivit blind.

För 3 år sen upprepades historien med att Milla kämpade med att ”fira jul”, en månad senare slapp hon lida..Till det skall läggas alla minnen av det trevliga som hänt alla jular. Jag får upp minnen och saknad av både Milla och Albert hela tiden..När jag slår in paket, när jessie öppnar paket, när jag gör en ”julmacka” osv osv

Så det är lite för många minnen och det kommer ta flera år till innan jag kommer fira en ”normal” jul med glädje igen. Det fattas alltid två personer….

Men överlevde jag 2016 års totala fria fall (utan min vän jessika på telefon vet jag inte hur det slutat ❤️) och förra året klarade jag till klockan sex. Så jag har bestämt att detta år kommer gå bättre.

Jag har också lärt mig att jag är absolut inte ensam. Man behöver inte förlora fru och barn för att känna sig ensam. Du kan vara skild och inte ha dina barn på julen, du kan vara gammal och inte orka, du kan vara sjuk, du kan ha separerat från din livskamrat eller aldrig hittat nån ? Du behöver inte vara ensam för att känna dig ensam ! Ja det är nog fler än man tror som lider över allt prat om att fira med familjen i jul.

Jag är otroligt tacksam för mina vänner och försöker också var en god vän.

Idag har jag varit på 5 års kalas hos sonen till min älskade soul och det finns få saker som ger mig så mycket positiv energi som att ”leka i snön” med bil och ha en skrattande 5 åring bredvid sig.

Imorgon blir det nygamla och nya minnen då julafton blir i Örebro med att först återuppta en julaftonsfika på stan med en gammal vän o sen nytt julfirande.

Nu ser jag fram emot nästa år och nya positiva minnen.

Trevlig helg🎁💖⭐

Ännu en Jul utan Milla o Albert ❤️❤️

Ännu en Jul utan Milla o Albert❤️

För tredje gången skall vi fira Jul utan mina änglar. Bredvid kortet på Albert står sen 2,5 år ett kort jag o Jessica fick när Albert gått bort. Jag tycker så mycket om det❤️ Texten beskriver Abbe på ett fint sätt men också hur mycket kärlek och engagemang alla som jobbade runt honom gav.

Idag åkte jag till soptippen och tömde ett släp med skräp. Där var det inte många. På eftermiddagen har jag varit på 6-års kalas hos goda vänner. Ikväll har jag hängt med min vän o kollega o vi har sett på Midsomer och pratat minnen från vår trop dit förra sommaren.🇬🇧

Imorgon blir det kalas igen hos en kompis som fyller 5. Då blir det nog lite bus med bil o mc.

Ha en fin kväll ❤️

Tre år av sorg och glädje.

Alla säger man skall se framåt i sorg…

Det försöker jag göra men Jag ser också i backspegeln och minns mina änglar och det är ju det som ger mig perspektiv och en unik erfarenhet till framtidens känslor och beslut.

Ett sätt jag ofta använder i jobbet för att få perspektiv på läget är att jämföra med tidigare år. Så, – Hur har denna helg varit de senaste åren? Hur har jag mått? Vad vill o gör jag?

I december 2015 blev Milla allt sämre och vi var på div undersökningar , urologen m.fl läkare sa att strålningen skadat det mesta i underlivet, cancer läkaren säger ändå nej det måste vara nåt annat ?, men ingen vet varför mage och benen svullnar ? (två veckor senare visste vi) eller snarare sköterskorna på canceravdelningen ”kände igen det” från andra patienter.?? Cancerläkaren hade ändå inte currage att erkänna att , inte ens när Milla hade timmar kvar 😈😈.

Vi fick tipset att testa alternativ massage och bara att ta sig från bilen (ja jag hade kört fram till dörren) var ett helvete för Milla. Men det kändes lite bättre några timmar efteråt..Och här kom ytterligare en idé på orsak ??

Jag for runt som en galning och sökte kompressionsstrumpor, hjälpmedel mm, Då man i detta läge gör allt man kan för att min älskade skulle lida mindre så köpte jag allt jag fick tag på ! Inget funkade !

Så min syn på vad kärlek är fick nu en mycket vidare innebörd. När Du vet att tiden är starkt begränsad gör du precis vad som helst för din❤️ Jag tror jag hade gått extremt långt och sannolikt även skitit i många lagar om jag hade kunnat stoppa sjukdomen. Att bry sig på riktigt är riktig kärlek 😥❤️❤️

Så mina minnen av december 2015 är mest elände med några få undantag (jag träffade en viktig person). Att jag ens orkade jobba förstår jag inte riktigt idag, jag hade en fasad utåt sen flera månader som jag nog var ganska bra att hålla. Jag kan inte säga om det är rätt eller fel, det kanske var ett sätt för mig också att orka tro och kämpa på in i kaklet.

Min erfarenhet 2016 var att jag trodde på våren att jag kunde ”hantera” sorgen och saknaden efter Camilla ganska bra och såg framåt med ett liv med Albert och gjorde saker…

Sen miste jag även Albert i Juli.

Sen visste jag bättre..jag hade så fel !
Ensamheten är nog det som var min stora våg att komma över..
Ensamhet och sorg verkar ha nån Matematisk ekvation e *s=tillvaron, utan energi, total saknad minimal framtidstro ??
Jag gör saker men energin tar fort slut…

Självklart skall man säga,

13626545_1148223491901431_4123809053066672431_n

Jag är fri att göra vad jag vill.
Jag kan åka vart jag vill..
Jag kan flytta vart jag vill
Jag kan köpa det jag har råd med..
Men….
Två av De jag vill göra det med är himlen

Även om det gick framåt så kommer vissa saker att ta tid och kärleken och vissa minnen försvinner aldrig. Jag var oerhört känslig och saknaden över både mina änglar, Jessica, familj o vänner. Och jag stod inför min första Jul😪😪😪

2017 hade jag rest och umgåtts mycket med vänner och hade nu en mycket bra helg !
Jag hade fixat spidermobil och spindelmannen till vides 4 års kalas 😉Den energi en hoppande kille ger är obeskrivligt❤️❤️❤️
Direkt från kalaset åkte jag och Felicia mot Birka kryss där vi stoppades i säkerhetskontrollen och de sa att jag hade för ungt sällskap! Ett annat sätt att säga att man blir gammal ????
Jag fick ”adoptera” Felicia Grundtman för att gå ombord 😃😃😃.
Sen blev danshäng med Jessika o Tina. Då de dansade hann vi med ett spontant mysigt julbord.

På Söndagskvällen var vi kvar i Stockholm och myste. Vid frukosten på hotellet spontanbokade vi en resa till Kap Verde på Nyårsdagen. Sen gick vi på Abba museet. Det låter ju som att livet var toppen. Det var det ju såklart inte hela tiden men Jag uppskattar sällskapet av en vän och bryr mig inte vad ”andra” tycker och tror utan försöker leva och göra de kul saker jag kan. När jag är ensam hemma är det fortfarande väldigt tomt o ensamt.

Hur är det nu då? I helgen har jag fått tummen ur o börjat rensa ur de sista lådorna av personliga saker från Millas sängbord mm. Det var många kort, lappar, texter som rev upp minnen😪😪

Men det gick ändå ok och Jessica och jag sa det när vi pratade om vissa saker att nu har vi ett lite annat perspektiv på varför vi vill spara vissa saker och andra inte.

Och när man hittar denna lapp brister det.

Den visar och påminner hur enkel kärlek skall vara. Oavsett om det är till din mor/far, en vän eller till din älskling. En liten lapp räcker. ❤️❤️❤️Och jag förstår varför Milla hade sparat den.

Jag står nu inför en tredje jul och Jessica och Jag skall fira på ett lite nytt sätt. Jag skall fira nyår hos goda vänner sen blir det nog sol, bad och lite motion några veckor i början av året. Ett steg framåt är nog att Jag bara bestämt mig för att åka och vart bestäms två dagar innan. Spontana resor är väldigt spännande. Med lite tur så blir det en mix av sällskap av två ❤️och en tid för nya spännande människor..

Kram o ha en fin kväll

Man kan inte förbereda sig för att mista nån

Man kan inte förbereda sig för att mista nån.

Man kan/ska såklart prata om vad den som skall gå bort har för önskemål om sånger på begravning och andra praktiska saker som arv mm,

I går sändes ett inslag på nyheterna om hur en mamma som led av cancer med kort tid kvar tidigt försökte förbereda  familjen på att hon skulle gå bort. Det var så mycket jag kände igen, både samtalen men även sjukdomsförloppet.

Min ängel var också öppen med vad som skulle komma.. När vi fick domen så pratade vi i timtals om vad hon ville hinna med innan det var över.  Jag lovade att kämpa med henne. Det gick väl ungefär några månader sen började det spöka. Men jag tror att ingen av oss i familjen var förberedd på att det skulle ske. Vi visste ju att tiden var begränsad, men inte hur länge. Hoppet är nog det sista som överger oss. så även om jag visste att nästa år vid den här tiden är Milla inte med. så lades ju all hopp och focus på att hon inte skulle ha ont, ja även bli bättre. så här i efterhand så undrar nog både jag och min dotter varför vi inte förstod tidigare att ”det var kört”. Jag hade hoppet att hon skulle få vara med så länge att hon fick uppleva att Alberts stora operation gick bra.

Vi hade ju helt ärligt en vidrig jul, Milla gick på morfin och kunde varken äta eller dricka, men hon ville vara med och fira jul ett par timmar. Att igen fira jul med en person man vet inte skall finnas nästa jul är inget jag önskar nån. När hon dessutom skäööer ut mig för att jag gett upp innan henne gjorde ont i hjärtat.

Annandag jul 2015 var nog dagen vi fick sanningen rakt i ansiktet.

Jessica & jag är uppe hos Milla och väntar i fikarummet när de byter lakan. Vi sitter och fikar och pratar med en sköterska som kommer och frågar hur vi mår ,hur det går hemma med Albert och assistenter mm,  hon berömmer hur stark Milla är…

Jessica nämner  att först fick vi höra 2-6 år och nu är det kanske 6 månader kvar. Sköterskan säger direkt att det är nog mycket mindre tid  än så då Milla är mycket sjuk men kämpar nåt oerhört ! Och Vi skall vara stolta ! Hur är man stolt när sin älskade skall gå bort ?

Jag tror varken jag eller Jessie riktigt tog in det hon sa på en gång men ändå var det en bekräftelse på det vi redan fasade för. När hon sen hör att Jessie har en hund som Milla älskar så ber hon henne hämta honom, det var ju ändå helg !img_20151231_133821 Vissa minnesbilder sitter i skallen för evigt och detta är en sån.(Bilden är från nyårsafton men känslan är densamma)

Samtidigt blev det än mer uppenbart att det inte var lång tid kvar…

Denna period är som att jag befann mig i en bubbla, hur Albert mådde och vilka dagar han var på kortis mm har jag inget minne av ? Jag är så tacksam för de underbara assistenter vi hade för de blev ju ett enormt stöd för mig.

Jag minns bara våra chat om att jag hade koll på allt hemma och jag däremellan åkte mellan sjukhuset och hemmet.. Jag minns också alla vänner som undrade om läget och om de fick besöka på sjukhuset, men min ängel ville inte ha besök ! De får komma när jag kommer hem…

Dagarna  innan nyår kunde de operera magen och operera in en stomipåse.

Milla ringer när hon vaknar och berättar- Operation gick bra med de hittade ”vita fläckar”  på tarmen…

Nu är det nedräkning… jag började inte gråta när vi pratade men när jag lade på brast allt ! Ändå skulle jag kämpa och aldrig svika min Älskade.. Nu skulle bara magen igång ! Och då skulle nog benen bli bättre sen skulle vi ha en så bra det gick  den sista tiden…Albert skulle bara opereras först…

Jag förstår inte hur jag orkade ?…men när magsmärtorna gav sig lite fick vi lite hopp..Vi trodde när hon fick komma hem att Nu blir det nog bättre.. Det blev det inte. tio dagar senare var allt över.

Nu kommer svaret på rubriken, vi hade ju pratat och lovat Milla att leva vidare. Ta en dag i taget, kämpa för varandra osv. Vi visste vilka sånger hon ville ha på begravningen och jag är glad att jag kunde uppfylla dessa på bästa sätt.

Men det som kom sen var vi inte förberedda på ! Vi hade ingen aning och saknaden och sorgen går inte att lära sig eller förbereda sig för. Den kommer när du minst anar det.

Jag hade ett jättestöd från flera vänner och jag och min dotter stöttade varandra om vartannat så man kan ju tro att vi var förberedda när jag sex månader senare mister min son. men NEJ och åter NEJ. Nu blev det nåt helt annat och ännu värre. Och jag har gjort massa konstiga saker.

Jag har pratat och skrivit mycket och en som stöttat mig är faktiskt min svärmor, hon har också mist sin man, sin dotter och ett barnbarn så vi förstår varandra.

Så mitt råd är, finns för din älskade så länge han/hon finns. Sen blir skit men försök stå ut och uppskatta de små positiva sakerna som händer.

Kram

Tycka om mig själv nästa mål för att komma vidare.

Tycka om mig själv nästa mål för att komma vidare.

Jag får då och då höra, (och ibland mail eller mess och jag svarar gärna även om det ibland är jobbigt att höra om andras tragedier ) att jag gör så mycket, träffar så många människor och frågan hur jag kommit tillbaka så bra på så kort tid ? Och sen, har du träffat nån ny ? Nu tycker jag ju själv inte att jag har kommit tillbaka så att jag trivs med mig själv och livet.

Min älskade soul Marianne sa till mig hösten 2016 att du måste lära dig att trivas själv hemma innan du kommer kunna gå vidare. Och det ligger nog mycket sanning i de orden, men jag vill nog lägga till att jag själv måste må bra med. För mår du själv inte bra så tror inte jag att man är ärlig mot sig själv när man tar beslut. Oavsett om det gäller köp, flytt, resor eller nya relationer. Och visst, jag har fått berättat och sett familjer som inte rört barnens rum på flera år efter att de mist sina änglar. Men jag vet att det blir ju inte bättre. Jag kan bara leva vidare och göra så mycket av mitt liv som möjligt och det har jag lovat Milla❤️Saknaden o tårarna kommer alltid finnas kvar och kommer då o då.

Visst har jag träffat nya kvinnliga vänner som jag tycker jättemycket om och saknar när vi inte ses men jag saknar fortfarande min ängel och jag vet inte hur en relation med mig ser ut i framtiden heller. Jag pratade med en vän om detta med att alla har sin ”drömkvinna/man” och även när det gäller vänner, den skall vara si och så och vara lik mig, ha samma värderingar osv. Och så inser vi nog bägge att vi troligen inte har nån punkt på våra respektive listor men ändå så hände nåt när vi träffades och vi blev sen vänner.

Nu har ju jag en positiv livssyn så även om jag inte är tillbaka och mår som jag vill så tänker jag ta vara på livet och njuta av det. Det betyder för mig umgås med vänner, resa och ha trevligt. Men när det kommer till en livsförrändring när det gäller relation och var i världen jag bosätter mig så är jag nog inte redo än. Det jag vet är att jag saknat att nån säger godmorgon, frågar hur dagen varit? Messar att jag är på väg hem. Dvs väldigt alldagliga saker, eller rent krasst att inte komma hem till ett tomt hus. Det har varit fruktansvärt då vi levt med att det alltid varit folk i huset. Och jag tänker ofta på det och uppskattar det när Dina messar.

Men jag tror att för att älska nån igen på det viset måste jag själv må riktigt bra både fysiskt och psykiskt. Annars är det inte på riktigt för mig Och det kommer ta tid om det skall funka då kroppen har sjukdomar jag måste ta hänsyn till. Men när man hittar gamla bilder som denna så ger de inspiration att kämpa på.

Jessica och jag skrev om fjällen och när jag lärde henne åka utför och även om tårarna kommer så längtar jag till att lära Ida (Jessicas lillkusin) och ev framtida barnbarn att åka❤️, men då måste kroppen funka igen.

Men hur är livet nu då? Ja ungefär lika rörigt som innan, saknaden och sorgen kommer då och då. November till Januari har för många jobbiga minnen av hur cancer knäcker en människa, dvs min fru😧

Min reumatism är inte bra. Vissa nätter är allt skit, jag saknar även vissa vänner då vi inte kan ses av olika skäl och en del bor förbannat långt bort. Julen närmar sig och den vet jag inte hur jag skall tackla än? Vill nog helst bara hoppa över den.

Men mestadels är det rätt ok. Jag har en jättetrevlig inneboende. Jag skriver med vissa vänner dagligen, jag har börjat om med mitt bilprojekt. Jag har fått tillbaka lite av energin, tempot och glädjen på jobbet. I hemmet är det snart ordning igen. Och jag har min älskade dotter bor i huset i en av lägenheterna.

Och nu är jag ren efter 1,5 timme i baljan.

Kram❤️🌞

Mitt 2017 Ett år av allt eller inget ??

Mitt 2017 Ett år av allt eller inget ??

26169125_1664218290301946_3762316466098224907_n

I fjol försökte jag sammanfatta året 2016, då skrev jag så här:

Nu sitter jag på ett hotelrum i Örebro efter en trevlig kväll och tänker tillbaka på ett år där jag upplevt mer än jag någonsin trodde jag skulle klara av. För ett år sen var min ängel nyopererad och hade fått en stomipåse också. Smärtan i magen gav med sig och det fanns lite hopp när vi drack saft på nyårsafton. En sista vår och Albert skulle snart få sin livsviktiga operation och min förhoppning var att Milla skulle få uppleva att det gick bra då den skjutits upp flera gånger av sjukdom….23 dagar senare var allt över…Och 5,5 månad senare hade jag förlorat 2/ 3 av min familj och en stor del av mitt liv och stod inför nåt helt nytt som själv då inte förstod.

Nu har det gått ett år till och utåt kan det nog se ut som att jag är tillbaka och lever livet. Om vi börjar med ett av mina stora intressen bilar/ leksaker och motorsport så har jag köpt fem bilar skulle man kunna säga. Jag har sålt fyra, En unik kaross såldes till Grekland och sen köptes det trampbilar för vinsten som skall användas på GTR Motorpark. En Fiero hämtades i Malmö o såldes på 36 timmar. Minin såldes i höstas . Den ”lilla röda” fick min lille kompis, i vår skall den få spindelnät så den blir likadan som min var på hans kalas när spiderman kom på besök. Tyvärr så skadades bilen med måsvingar (sågs i expressen) som spiderman köpte av mig då fick Hondan bli spidermobil. Jag har under hösten tagit ett beslut som förvånade många, Jag har lagt mitt engagemang i Gröndal Motorsportklubb på hyllan. Ibland ser man saker på olika sätt och nu har jag tid över till annat. Att köra bil eller finnas som stöd för andra.

26168624_1664218326968609_3844350452044123235_n

Jag har under året rest en del. Under våren höll jag mig inom Sveriges gränser. I juni blev det San Sebastian /Baskien, med Jimmy. Mycket positivt överraskad av staden ! Mycket trevlig och avslappnad stämning. Inga solstolar utan ALLA umgicks helt prestigelöst på den mycket fina stranden.

I juli besöktes England och jag och min kollega Annika körde en spontanvecka på Engelska landsbygden. Vi hade inte bokat nåt innan mer än en bil. Vart vill vi åka idag ? Hur skall vi bo ikväll ? Mycket trevlig vecka med alla typer av boende från slott till pub, besök på Ascot, Midsommers byar, Oxford mm

Direkt från England blev det Sicilien och sol och bad en vecka med gamla vänner från Örebro. Veckan spetsades med att italienska mästerskapet i beachvolley avgjordes framför hotellet.

I September blev det Italien igen och Rom tillsammans med min älskade själsvän. Återigen inga planer utan vi tog dagen som den kom, Att gå runt i ett höst varmt Rom med sin själsfrände och bara umgås, dricka lite vin, se på fina hus, äta god mat är nåt alla borde få uppleva.

I November var gubbarna och firade Jimmy 50 år med att hänga i London en helg och se West Ham få spö av Liverpool. Men det stora minnet är West Hams pub där alla var lika glada och trevliga trots att de förlorat..

26047171_1664218826968559_9037910042061334109_n

Så långt ser allt kanske ut som perfekt ? Men det är det ju så klart inte, jag har kämpat som.f..n för att få tillbaka energi och lust för att få upp tempot på jobbet och hemma. Tempot på jobbet har nog sakta gått åt rätt håll men är inte tillbaka som jag vill. När jag är hemma går det sakta, det känns som att jag röjt och försökt få ordning hela hösten. Jag har kanske kommit halvvägs så det är väl bara att fortsätta… Allt vad som heter garage och 308:a är ställt på paus.

Saknaden av mina änglar finns alltid där och den tar sig i väldigt konstiga uttryck. Saknaden och minnen kommer när jag minst anar det, Jag har lärt mig att Julen är nog en helg som kommer vara jobbig många år framåt. Jag minns och påminns om allt som hände för två år sen, sen späds det på med allt jag saknar från de tidigare 20 åren. Mina känslor blir förstärkta på alla plan. Men jag ger inte upp för det viktigaste jag lärt mig dessa två år är.

Utan vänner finns man inte ! Och även om jag mår skit kan jag faktiskt finnas för en annan människa o göra skillnad ! Jag får ibland höra att jag har kvar många gamla vänner och även att jag har många kvinnliga vänner. Så har jag alltid haft så jag förstår inte det konstiga ? Sen är det fortfarande jobbigt att umgås med ”våra gemensamma” vänner i Eskilstuna för det blir så otroligt påtagligt att det saknas två personer, Och det är inte bara för mig.

Men jag har till min förvåning också lärt känna flera nya vänner som betyder massor för mig. Utan mina älskade vänner Marianne och Jessika hade jag inte överlevt fjolåret ! Och när en fyraåring säger att han vill åka själv med mig på Monster Jam så värmer hjärtat. Likaså när Ida (oxå 4) vill bygga lego innan jul och svågern säger -Hon släppte paddan i en timme !!!! Jag har även kollegor som gör att jag är trygg och kan ha roligt. Det är nåt man skall uppskatta.

Jag sade för ett år sen att om nån sagt till mig hösten 15 att jag skulle lära känna en ny fantastisk vän som är 27 så hade jag ruskat på huvudet. Och det kan hända igen, under året har jag lärt känna ännu en underbar tjej som betyder mycket för mig och jag vet att det är ömsesidigt då hon kan hänga med en ”gubbe” utan att bry sig om vad folk tror och tycker..

Så även när allt känns skit finns tro på framtiden för jag har vänner kvar.

Till slut det viktigaste, och det är min älskade dotter. Utan henne finns jag inte ! Så redan nu ser jag mycket fram emot att hänga med henne, Johan (bf) och min ”soul en helg i London i mitten av mars för såklart är flera resor redan bokade men det viktiga är inte målet utan det är RESAN OCH SÄLLSKAPET .

Gott Nytt År !