Tycka om mig själv nästa mål för att komma vidare.
Jag får då och då höra, (och ibland mail eller mess och jag svarar gärna även om det ibland är jobbigt att höra om andras tragedier ) att jag gör så mycket, träffar så många människor och frågan hur jag kommit tillbaka så bra på så kort tid ? Och sen, har du träffat nån ny ? Nu tycker jag ju själv inte att jag har kommit tillbaka så att jag trivs med mig själv och livet.
Min älskade soul Marianne sa till mig hösten 2016 att du måste lära dig att trivas själv hemma innan du kommer kunna gå vidare. Och det ligger nog mycket sanning i de orden, men jag vill nog lägga till att jag själv måste må bra med. För mår du själv inte bra så tror inte jag att man är ärlig mot sig själv när man tar beslut. Oavsett om det gäller köp, flytt, resor eller nya relationer. Och visst, jag har fått berättat och sett familjer som inte rört barnens rum på flera år efter att de mist sina änglar. Men jag vet att det blir ju inte bättre. Jag kan bara leva vidare och göra så mycket av mitt liv som möjligt och det har jag lovat Milla❤️Saknaden o tårarna kommer alltid finnas kvar och kommer då o då.
Visst har jag träffat nya kvinnliga vänner som jag tycker jättemycket om och saknar när vi inte ses men jag saknar fortfarande min ängel och jag vet inte hur en relation med mig ser ut i framtiden heller. Jag pratade med en vän om detta med att alla har sin ”drömkvinna/man” och även när det gäller vänner, den skall vara si och så och vara lik mig, ha samma värderingar osv. Och så inser vi nog bägge att vi troligen inte har nån punkt på våra respektive listor men ändå så hände nåt när vi träffades och vi blev sen vänner.
Nu har ju jag en positiv livssyn så även om jag inte är tillbaka och mår som jag vill så tänker jag ta vara på livet och njuta av det. Det betyder för mig umgås med vänner, resa och ha trevligt. Men när det kommer till en livsförrändring när det gäller relation och var i världen jag bosätter mig så är jag nog inte redo än. Det jag vet är att jag saknat att nån säger godmorgon, frågar hur dagen varit? Messar att jag är på väg hem. Dvs väldigt alldagliga saker, eller rent krasst att inte komma hem till ett tomt hus. Det har varit fruktansvärt då vi levt med att det alltid varit folk i huset. Och jag tänker ofta på det och uppskattar det när Dina messar.
Men jag tror att för att älska nån igen på det viset måste jag själv må riktigt bra både fysiskt och psykiskt. Annars är det inte på riktigt för mig Och det kommer ta tid om det skall funka då kroppen har sjukdomar jag måste ta hänsyn till. Men när man hittar gamla bilder som denna så ger de inspiration att kämpa på.
Jessica och jag skrev om fjällen och när jag lärde henne åka utför och även om tårarna kommer så längtar jag till att lära Ida (Jessicas lillkusin) och ev framtida barnbarn att åka❤️, men då måste kroppen funka igen.
Men hur är livet nu då? Ja ungefär lika rörigt som innan, saknaden och sorgen kommer då och då. November till Januari har för många jobbiga minnen av hur cancer knäcker en människa, dvs min fru😧
Min reumatism är inte bra. Vissa nätter är allt skit, jag saknar även vissa vänner då vi inte kan ses av olika skäl och en del bor förbannat långt bort. Julen närmar sig och den vet jag inte hur jag skall tackla än? Vill nog helst bara hoppa över den.
Men mestadels är det rätt ok. Jag har en jättetrevlig inneboende. Jag skriver med vissa vänner dagligen, jag har börjat om med mitt bilprojekt. Jag har fått tillbaka lite av energin, tempot och glädjen på jobbet. I hemmet är det snart ordning igen. Och jag har min älskade dotter bor i huset i en av lägenheterna.
Och nu är jag ren efter 1,5 timme i baljan.
Kram❤️🌞
oväntatunderbar 