Efter tre år ligger Milla bredvid i sängen??

Efter tre år ligger Milla bredvid mig i sängen igen?

Jag minns ytterst sällan vad jag drömmer, men i veckan hände det två nätter. Nu kommer det säkert låta som att jag håller på att bli sjuk i huvudet eller har rökt opiater och tagit piller med glada gubbar på, men nej.. Första natten låg hon bredvid mig i sängen och var fortfarande sjuk. Men vi pratade länge om saker som hänt efter att hon gått bort o jag ber henne om ursäkt för att jag i bloggen beskriver det som att hon redan gått bort. Vi pratar om människor jag lärt känna senare med?? Dock inget om Abbe? Så därför blir tidsreferensen svår för mig.

Det känns jättekonstigt men ändå ok. Jag vet också att jag inte är ensam om detta men vill ändå ge min bild. Nästa natt så fortsätter det på nåt vis… Vi är i ”typ Stockholm” platser är lite svårt, de blir en blandning av verkligheten och fiction på nåt vis.. Men vi är på nån tillställning på en resort/hotel eller liknande med gamla o nya vänner. Milla är trött men ändå med. När jag är med Jessica o andra på spa så vilar hon inför middagen. Sen är vi ute och går på stan mm. Vissa saker kan nog påminna om saker vi gjort? Men det känns så verkligt men samtidigt overkligt , men ändå bra på nåt vis.

Det är nu tre år sen Milla kom hem för att få bo en vecka hemma. Jag vet fortfarande inte om det var bra för varken Milla eller oss? Hade de sagt till henne att du har en vecka kvar hade hon vägrat åka hem.

I veckan var det 21 år sen Min svärfar gick bort och 2,5 år sen Albert rycktes bort och natten mellan 10:e till den 11:e vissa månader är fortfarande jobbig även om det också blir bättre.

Vissa minnen finns alltid där..

Nu till verkligheten.. Nu står jag inför några veckor med många händelser. Ikväll 40 års fest. Ligger i baljan nu o laddar. Nästa helg fyller min ❤️soul 30. Den 23:e är ju en dag både Jessica och jag har svårt med. Alberts födelsedag och Milla lämnade oss💔😢. Men vi lovade att kämpa och leva så vi testar ett nytt sätt i år.

Vi kommer inte åka till graven men kommer ändå minnas våra änglar på en annan plats. Det viktiga är vi är tillsammans. Och om det är nåt jag lärt mig det senaste åren så är det hur viktiga barnen är även/eller kanske mer när de är vuxna?

Att förlora Albert är det absolut värsta jag varit med om. Som tur är så är de ganska få som får uppleva det jag gjorde men då går det upp ett ljus hur mycket de betyder. Och det är så lätt att gnälla på dem, inte riktigt ta sig tid. – jag ska bara bygga ett hus, göra en liten karriär, skaffa ny relation eller förverkliga dig själv.

Glöm aldrig bort barnen. Allt går att kombinera ned rätt prio. Den dagen du står där och de säger – du finns inte för mig så jag drar är det för sent. Eller att du inser att du sitter i ett fint hus med en ny fin ”hen” men barnen hälsar inte på…

Jag såg en dokumentär om Akeliius och hans liv. Frågan är vad du vill minnas när du skall summera, en bra fest med många barn o vänner eller ett fyllt bankkonto? Mitt kommer det damma tomt på..

Ha en fin kväll 🤘🍾

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s