Jag är inte ensam om att förlora ett barn… Men….

Jag är inte ensam om förlora ett barn… Men…

Ibland får man en riktig tankeställare.

I fredags hade jag en jättemysig kväll. Jag och min reskompis Karin från ifjol skulle från början ta en fika och beställa några lådor jättegod rose’ då den börjar ta slut.

Sanningen är väl att den är från den första vingården vi bodde på i champagne och då visste vi ju inte hur mycket vi vågade handla så vi köpte nog några lådor för lite😁

På morgonen fick jag mess från importören att det inte gick att beställa via bolaget som de först sagt då flaskorna måste ha en egen etikett på svenska o det är för dyrt att ta fram. Jaja men vi kan väl ta en fika. ändå. Fikat blev sen en aw med några hennes kollegor som sen blev en jättetrevlig kväll med mat i flera omgångar och mycket prat🎈

På lördag morgon skulle jag hämta mitt släp så då hämtade jag upp fröken som hade bilen kvar på stan o sen tog vi en frukost på MC D. Det blev lite som att återuppleva förra årets kanon trip👍❤️.

På eftermiddagen åkte jag mot Gustafsberg och kalas. 60 års fest och 25 års jubileum sen de gifte sig. Det var typ också förra gången vi sågs.

Det var såklart jättekul att ses. Anders och jag var med o lite drivande i en herrklubb för 30 år sedan och den hamnade i centrum för kvällens samtal då den blev mitt signum hos de 50 gästerna.

Det känns fortfarande lite jobbigt att komma ensam till en fest med 50 helt nya människor. Ja några hade jag ju träffat på bröllopet för 25 år sen, men då det var en rätt stökig och sen tillställning så var minnet vagt.

Men det var inte det som gjorde mest intryck på mig igår.

Nu kommer det starka intrycket. Vi ”slutade hänga” strax efter 94/95 Jag träffade Milla o flyttade hit och de jobbade utomlands. För ett antal år sen fick vi kontakt igen via vänner och sen facebook. Då inser vi att bägge har fått och lever med gravt funktionshindrade barn med allt vad det innebär. Vi skrev om att försöka ses men det är inte så enkelt. Likaså har vi varit bjudna på glöggmingel men det krockade med att vi också hade rimstuga.

Men vi höll kontakt och skrev några gånger. Sen händer det som ingen vill uppleva att de förlorar Niclas❤️. Och i samma veva blev Milla sjuk första gången och sen förlorade jag Milla o sen Albert.

När man nu till slut ses och Anders nämner för en annan gäst att vi har varit med om samma liv och förlorat ett barn så reagerar de såklart. Och sen lägger han till- men det livet och det som hände har ju gjort deras kärlek till varandra otroligt djup o stark ❤️. Sen kommer frågan/påståendet.. – Men hur fan klarade du det? Du hade ju nyss förlorat Milla när Albert gick bort.

Vi är ju överens om att det är ju ingen som kan förstå ”oss” och det liv vi levt och det som hänt. Känslan att livet är som ett tåg som går men vi står kvar på perrongen och bara ser det åka och åka… Så när nån som varit med om samma sak

kommenterade det på ett rak men varmt sätt så inser jag bara att det är kanske inte så konstigt att jag saknar min Camilla så mycket ❤️❤️❤️❤️

Och att jag är negativ till att dejta. Jag vill inte träffa ”nån” utan ”den❤️” så om jag träffar nån så sker det IRL. Jag har ju träffat nya vänner jag älskar IRL så jag vet ju att det kan ske. Och jag brukar känna väldigt fort om jag träffar en person jag gillar och besluten brukar också gå fort så jag har ingen brådska.

Det var för övrigt en trevlig kväll med food truck med orientalisk mat, bad, lekar, trevligt sällskap och många roliga samtalsämnen. Jag är ju 1/4 värmlänning så jag var ju nästan släkt med halva sällskapet😁

Jag satt bl.a och surrade med ett mycket trevligt par som nyss tagit studenten och en man något äldre än mig. Killen var utbildad musiker och visste/kände min bästa väns son (Karlstad är inte då stort). Efter nån timme kommer vi in på gamla synder och mannen berättar att han spelat bas. Och då kommer ju såklart följdfrågor från en klok nyfiken musiker. Några minuter senare har vi lärt oss om en site för gamla punkband! Även det från Kil 1977 och dess låtar 😁😁.Titlarna återges inte här💣Den såg jag inte komma.

Vi kom såklart också in på Sissi o Anders bröllop och festen som pågick hela natten. Jag blev påmind om att när baren stängt så hade jag gått ut i bilen och hämtat en kylväska.

Det är lite kul då jag hittade väskan förra veckan o den står i hallen! Det är alltid bra att vara förberedd.

Idag har jag börjat städa av i trädgården o börjat klippa häck. Men humöret sjunker då det hotar med 16 grader på torsdag då vi skall ha aw😢

Kram

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s