Hur tänkte jag första veckan när jag mist min älskade ??

Hur tänkte jag första veckan när jag mist min älskade ??

img-20160125-wa0001Ett år har gått…

Lördagen var ju bara ett stort tomrum egentligen, Vi fikade på förmiddagen och firade Alberts födelsedag med underbara assistenten Emilia och familjen. Sen åkte de upp till kortis. Det var ju såklart helt omöjligt att fira när vi 10 timmar tidigare sagt adjö till Milla. Jag är så tacksam att Albert inte förstod, han kände igen men vi tror inte han saknade personer.

Jag tror vi sen sov en stor del  av dagen ?? Min dotter sov här för ingen ville ju eller skall vara själv när nåt sånt här händer.

På Söndagen började det komma blommor, Vi vet att det är så man visar att man bryr sig men för oss var det jobbigt. För först måste man svara i telefon när blomsterhandeln ringer och ringde budet som inte hittade vår ingång och till slut skall man ta emot dem.

Det tog inte många buketter innan det var jättejobbigt.

Och om man för en kort stund inte tänkte på Milla så blev man ju påmind direkt. När Albert gick bort i somras sade vi direkt nej till blommor och bad alla sätta in pengar till Clownklubben (sjukhusclowner i Eskilstuna ) och det kändes mycket bättre. Även telefon var otroligt jobbigt för mig, det var få samtal jag orkade med. Samtidigt så var jag ganska slut så jag tror vi sov ganska mycket ?

På Måndagen bestämde vi datum och preliminärbokade kyrka,  församlingshem och valde gravplats ! Jag fattar fortfarande inte hur vi orkade men det kändes ändå bra på nåt vis ?? Vi fick lite koll på nåt vis  ? Och det hade jag ju inte haft alls den sista månaden. Det var något som både jag och dotter behövde. Jag skrev också med mina närmsta vänner och min speciella vän och kollega som jag messat mycket med.

Under Tisdagen var vi hos begravningsbyrån och bokade kista, urna, annons mm. Jessica och jag hade ju beslutat att skjuta begravningen så långt fram vi kan så att Albert skulle hinna opereras innan, om det går fel så hinner vi begrava bägge tillsammans…helt absurt att behöva ha det i skallen och tom personen på begravningsbyrån reagerade när vi frågar hur snabbt man kan få fram en barnkista om det värsta händer ! Man kände sig lite som att man inte hade känslor ? Men Vi hade nog stängt av lite och höll en fasad ? Men den föll när man ser sin älskades namn på utkastet till dödannons !!!

Vi berättade för sjukgymnast och andra som jobbade runt Albert, Vi träffade Pär (pastor) ,det var jätteskönt att ha en bekant som kan hålla begravningen. . Vi talade och skrev med goda vänner om hjälp på begravningen mm Det kändes lite skumt då det nästan kändes som att vi fick koll på det mesta runt begravningen på några dagar ? Det enda som hängde i luften var att hitta nån som kunde sjunga i kyrkan,

På onsdagen skulle vi till Astrid Lindgren/ Karolinska med Albert och skriva in och ta prover inför hans  skolios operation, Jessica och Emilia är med. Det går ganska bra, jobbigt när man hela tiden tänker på att Camilla borde sitta bredvid. När sköterskan frågar standardfrågan, Albert bor med mamma & pappa ? brister det…

Nej inte sen i Lördags …helt galet ! stackars sköterska !..hon kunde ju inte veta…               På Torsdagen röjer jag hemma, allt går sakta ! Och jag är väldigt trött.

FredagsLunch med jobbet, det kändes skönt att komma ut. På kvällen är det stryka, städa,fixa mat mm, jag är själv på kvällen. messar lite..

Det är tomt och konstigt på nåt vis ??

Varför är jag inte mer ledsen ??

Det kommer då och då men jag fattar inte !!!

Det måste vara lidandet innan som satt spår ?

Min ängel har inte ont längre och det är skönt.

Men jag börjar redan tänka på vad jag skall göra, ändra på i huset så det blir bättre för Alberts assistenter mm

Varför redan nu ? Vad är fel ? Har jag tappat känslorna ?

Lördag 30 januari Lite röj på dan, trött ! En god vän kom över och vi tog några  öl, skönt men väldigt svårt samtidigt.

Jag bestämde att åka till Knivsta kurs med jobbet i slutet på veckan efter, jag kände att jag behövde nog komma bort och känna att ”livet ” gick vidare som vanligt.. men det största skälet var nog att träffa min goda vän och mitt stöd under vintern och vi planerade en lång promenad.   Min vän sen 35 år som numera är kollega var också där och många kollegor jag känner väl så det kändes bra att åka. Många kommer ändå fråga och det kändes som att det var bättre att träffa dem nu annars så kommer allt ändå om ett halvår då vi ses nästa gång ??

Jag hade svårt att somna..

söndag den 31 Januari Promenad med vän, Jessi & Oxton, Abbe kom hem från kortis, vi såg film på kvällen, Jag hade svårt att somna..Minnet av  sista kvällen och orden Vill inte ha det så här ! snurrar i huvudet..

Nu har det gått ett år och hela mitt liv har ändrats en gång till men på nåt vis så går det vidare….

Jag har lovat min ängel att leva vidare ! Och efter mitt motto.

Lev nu !

Skjut inte upp nåt till sen…

Älska, tyck om och bry dig om de som ger dig energi och kärlek

Kram

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s