Att inte ha nåt att leva för och inte vilja leva är inte samma sak !
Solen skiner och våren är på gång ! Det är i vanliga fall den tiden på året jag mår bäst, dock inte i år. Även om det går framåt och ibland är ganska ok så kvarstår faktumet. Förra våren blandades saknaden av min ängel med väntan på operation för Albert, planering och ändring av livet med Abbe.
Nu har jag all tid i världen att tänka, minnas och sakna… och det gör man !!! Även om jag börjat mer med att umgås med vänner så är det ju bara några kvällar i månaden. Jag gör saker såklart och är i garaget då och då men glöden och energin är långt ifrån det den var förut.
Jag får ibland frågan om jag inte vill leva ? På det är svaret nej ! Jag vill leva ! Tills den dag jag vet vad som händer sen ? Skulle någon garantera mig att jag fick träffa en frisk Camilla och en frisk Albert på en solig strand och samtidigt se vad som händer här så skulle säkert fler än jag fundera, då tror jag kostnaden för äldrevården skulle sjunka drastiskt.
Så det kommer inte hända !
Men det är en helt annan sak att känna att man inte har mycket att leva för !
Även om jag har Jessica, familj, vänner och arbetskamrater som jag trivs med så finns känslan där. Det beror inte på att vi inte umgås, har kul eller pratar, det handlar ju om vad som skall hända i framtiden.
Förut hade vi en gemensam plan, ett hopp och en dröm om en framtid tillsammans när vi blir gamla.Vad är livsgnista ? Jo att vilja se och göra saker i framtiden ! Nu är framtiden att sitta och se vad som händer i andras liv. jag hoppas känslan fortsätter att ändras men..
Det är ingen ovanlig känsla och den kommer säkert sitta kvar i flera år. Det som också hänt är jag uppskattar mer och ser mer fram emot att göra saker och träffa vissa personer i min närhet. Baksidan är att saknaden också är värre när man inte ses…
Och saknaden av Milla och Albert kommer alltid vara med kärlek och den kommer på de mest olika tillfällen eller händelser, en blomma i trädgården, en bild på facebook på någon som är i fjällen, en sekvens i en film på TV.
Scener från akutrum eller IVA där någon förlorar är vidriga ! För mycket minnen…
Och att sitta på balkongen i solen och fika kan ju ses det perfekta minnet då vi satt där så ofta.
MEN för två år sen satt vi där och grät och hoppades på att Milla skulle uppleva denna vår som den sista eller näst sista…Så lurad hon blev !!!
Svårt att prata om men det är direkt ut hjärtat..
Kram
oväntatunderbar 