För ett år sen städade jag ur min frus badrumsskåp, garderober, byrå mm och gjorde bättre plats för vår funktionshindrade son och hans assistenters arbetsplats.
Det sista jag och min dotter lovade min ängel var att leva vidare och ta hand om Albert.
Fem och en halv månad senare står jag inför faktumet att jag inte heller har någon son att ansvara för och bry mig om. Nu har jag ett tomt hus och en vuxen dotter som skall forma ”sitt liv”. Det betyder inte att vi inte har kontakt för det har vi dagligen och troligen mycket mer än vi skulle haft om livet fortsatt som innan.
Livet sen dess är absolut inget jag vill leva ! Även om jag har förmånen att ha flera mycket nära vänner som bryr sig om mig och jag bryr mig om och vi har kontakt dagligen så är det ju ändå en ytterst liten del av dygnets timmar. Och det jag saknar är ju mina änglar ! Hon som satt bredvid i soffan eller låg och snarkade bredvid i sängen. Henne jag kramade när jag vaknade, henne jag diskuterade med, hon som skällde på mig när jag köpt nåt vi inte behövde, han som var vårt allt ! Mao Två av De tre jag brydde mig mest om !
Ofta hör man att man måste ut och umgås med vänner …är det så enkelt ?
Det är väldigt få personer jag orkat umgåtts med då det tagit så mycket energi. Det är inte lätt att beskriva men det blir som att jag valt ensamhet för att jag inte orkat nåt annat.
Många säger, ta tag i livet, kom igen och tänk framåt osv..
Hur då ?
Hur bestämmer man sig för att älska livet utan sin fru och son ????
Jag hoppas såklart att jag en dag kan säga att:
Jag skall göra det jag lovade min ängel !
Leva livet som om varje dag vore min sista !
Men vad är livet då ? Jag tror att först måste jag må bra och trivas med tillvaron…. Eller åtminstone först acceptera den.. Jag skulle ljuga om jag sade att jag mår bra, men jag tror jag vänt trenden åtminstone.. Jag vet också att jag mådde mycket bättre förra våren ??
Jag får FÖR ofta kommentaren att nån gång kommer du träffa nån ny ? När blir jag redo för det ? Jag vet inte ? Jag vet att leva ensam är skit men hur skall jag kunna älska nån annan ? Vill jag det ? Och framför allt kan jag det ? Jag har en fru som alltid finns i minnet, jag har en dotter som betyder allt ! Jag har flera mycket nära vänner som betyder mer för mig än jag kan förklara. Även om jag nån dag skulle bli ”redo” och träffa ”den rätta” så krävs det rätt mycket förståelse för att acceptera min ”ryggsäck”. Jag kanske inte skall ”träffa nån” utan ha en kvinna som vän som jag bara umgås med, kramas med, reser med ???
Jag har börjat umgås mer än i höstas så ensamheten blir nog mindre påtaglig, ibland får jag dåligt samvete. Många människor lever ju ensamma så varför gnäller jag ? Ibland får jag frågan om saknaden av sex och ömhet ? Nja, I min värld har jag haft sex med den jag älskat de senaste 20 åren.. Och har man levt med någon som de sista tre åren kämpat mot cancer så blir sex så oviktigt och ömhet och närhet så mycket viktigare
Många av mina jämnåriga tycker såklart att sex är viktigare än så och att ”ligga på konferens” är att leva livet oavsett om du är gift eller inte. Det kanske kan ge ett behov att känna dig attraktiv/ ung och höja din självkänsla och få saknaden av ömhet men inte i mitt fall. Jag skulle fortfarande känna mig otrogen och jag får mycket hellre mitt behov av ömhet och närhet genom en lång kram av en god vän. Och det får jag som tur är ibland. Sen säger jag inte att det alltid kommer vara så .
Några tycker säkert jag lever livet när köper bilar eller leksaker, men det handlar nog mest om tidsfördriv för att tänka på nåt annat även om bilintresset är stort. Och det mesta kommer säkert säljas snabbare än Ni anar.
Så frågan kvartstår, Vad är att leva livet fullt ut ? Jag gillar att resa så det kommer jag göra med vänner. Jag hoppas jag kan börja trivas i huset igen ? Jag vill lära mig nya saker ! Jag vill hitta glädjen igen…..
Jag lever med mitt hjärta och bryr mig om andra människor. Det betyder också hur andra människor blir behandlade eller mår, Jag tror den delen av mig kommer bli starkare och det kommer få konsekvenser. Om jag inte accepterar eller inte står bakom ett beteende eller handlande så kommer jag oftare säga ifrån eller helt enkelt sluta delta. Jag tror också att min stubin gällande dåligt handlande har blivit mycket kortare. Livet är för kort för att göra saker du inte gillar.
Jag hoppas hitta tillbaka till mitt motto LEV NU !
Kram
oväntatunderbar 