Mitt 2017 Ett år av allt eller inget ??
I fjol försökte jag sammanfatta året 2016, då skrev jag så här:
Nu sitter jag på ett hotelrum i Örebro efter en trevlig kväll och tänker tillbaka på ett år där jag upplevt mer än jag någonsin trodde jag skulle klara av. För ett år sen var min ängel nyopererad och hade fått en stomipåse också. Smärtan i magen gav med sig och det fanns lite hopp när vi drack saft på nyårsafton. En sista vår och Albert skulle snart få sin livsviktiga operation och min förhoppning var att Milla skulle få uppleva att det gick bra då den skjutits upp flera gånger av sjukdom….23 dagar senare var allt över…Och 5,5 månad senare hade jag förlorat 2/ 3 av min familj och en stor del av mitt liv och stod inför nåt helt nytt som själv då inte förstod.
Nu har det gått ett år till och utåt kan det nog se ut som att jag är tillbaka och lever livet. Om vi börjar med ett av mina stora intressen bilar/ leksaker och motorsport så har jag köpt fem bilar skulle man kunna säga. Jag har sålt fyra, En unik kaross såldes till Grekland och sen köptes det trampbilar för vinsten som skall användas på GTR Motorpark. En Fiero hämtades i Malmö o såldes på 36 timmar. Minin såldes i höstas . Den ”lilla röda” fick min lille kompis, i vår skall den få spindelnät så den blir likadan som min var på hans kalas när spiderman kom på besök. Tyvärr så skadades bilen med måsvingar (sågs i expressen) som spiderman köpte av mig då fick Hondan bli spidermobil. Jag har under hösten tagit ett beslut som förvånade många, Jag har lagt mitt engagemang i Gröndal Motorsportklubb på hyllan. Ibland ser man saker på olika sätt och nu har jag tid över till annat. Att köra bil eller finnas som stöd för andra.
Jag har under året rest en del. Under våren höll jag mig inom Sveriges gränser. I juni blev det San Sebastian /Baskien, med Jimmy. Mycket positivt överraskad av staden ! Mycket trevlig och avslappnad stämning. Inga solstolar utan ALLA umgicks helt prestigelöst på den mycket fina stranden.
I juli besöktes England och jag och min kollega Annika körde en spontanvecka på Engelska landsbygden. Vi hade inte bokat nåt innan mer än en bil. Vart vill vi åka idag ? Hur skall vi bo ikväll ? Mycket trevlig vecka med alla typer av boende från slott till pub, besök på Ascot, Midsommers byar, Oxford mm
Direkt från England blev det Sicilien och sol och bad en vecka med gamla vänner från Örebro. Veckan spetsades med att italienska mästerskapet i beachvolley avgjordes framför hotellet.
I September blev det Italien igen och Rom tillsammans med min älskade själsvän. Återigen inga planer utan vi tog dagen som den kom, Att gå runt i ett höst varmt Rom med sin själsfrände och bara umgås, dricka lite vin, se på fina hus, äta god mat är nåt alla borde få uppleva.
I November var gubbarna och firade Jimmy 50 år med att hänga i London en helg och se West Ham få spö av Liverpool. Men det stora minnet är West Hams pub där alla var lika glada och trevliga trots att de förlorat..
Så långt ser allt kanske ut som perfekt ? Men det är det ju så klart inte, jag har kämpat som.f..n för att få tillbaka energi och lust för att få upp tempot på jobbet och hemma. Tempot på jobbet har nog sakta gått åt rätt håll men är inte tillbaka som jag vill. När jag är hemma går det sakta, det känns som att jag röjt och försökt få ordning hela hösten. Jag har kanske kommit halvvägs så det är väl bara att fortsätta… Allt vad som heter garage och 308:a är ställt på paus.
Saknaden av mina änglar finns alltid där och den tar sig i väldigt konstiga uttryck. Saknaden och minnen kommer när jag minst anar det, Jag har lärt mig att Julen är nog en helg som kommer vara jobbig många år framåt. Jag minns och påminns om allt som hände för två år sen, sen späds det på med allt jag saknar från de tidigare 20 åren. Mina känslor blir förstärkta på alla plan. Men jag ger inte upp för det viktigaste jag lärt mig dessa två år är.
Utan vänner finns man inte ! Och även om jag mår skit kan jag faktiskt finnas för en annan människa o göra skillnad ! Jag får ibland höra att jag har kvar många gamla vänner och även att jag har många kvinnliga vänner. Så har jag alltid haft så jag förstår inte det konstiga ? Sen är det fortfarande jobbigt att umgås med ”våra gemensamma” vänner i Eskilstuna för det blir så otroligt påtagligt att det saknas två personer, Och det är inte bara för mig.
Men jag har till min förvåning också lärt känna flera nya vänner som betyder massor för mig. Utan mina älskade vänner Marianne och Jessika hade jag inte överlevt fjolåret ! Och när en fyraåring säger att han vill åka själv med mig på Monster Jam så värmer hjärtat. Likaså när Ida (oxå 4) vill bygga lego innan jul och svågern säger -Hon släppte paddan i en timme !!!! Jag har även kollegor som gör att jag är trygg och kan ha roligt. Det är nåt man skall uppskatta.
Jag sade för ett år sen att om nån sagt till mig hösten 15 att jag skulle lära känna en ny fantastisk vän som är 27 så hade jag ruskat på huvudet. Och det kan hända igen, under året har jag lärt känna ännu en underbar tjej som betyder mycket för mig och jag vet att det är ömsesidigt då hon kan hänga med en ”gubbe” utan att bry sig om vad folk tror och tycker..
Så även när allt känns skit finns tro på framtiden för jag har vänner kvar.
Till slut det viktigaste, och det är min älskade dotter. Utan henne finns jag inte ! Så redan nu ser jag mycket fram emot att hänga med henne, Johan (bf) och min ”soul en helg i London i mitten av mars för såklart är flera resor redan bokade men det viktiga är inte målet utan det är RESAN OCH SÄLLSKAPET .
Gott Nytt År !
oväntatunderbar 