Jag svek min dotter i år igen…

Jag svek min dotter i år igen…

wp-image-2144611612jpg.jpg

Jag trodde i min enfald att jag skulle klara att fira jul hos Min ängels syster i år. Men med facit i hand kan jag bara konstatera att det blev nästan lika illa som ifjol. Jag trodde jag skulle kunna lura mig själv genom att på vägen ned besöka vänner och min min älskade soul och lämna julklappar till min lille kompis.  Men redan när jag lämnade dem känns det att nåt är fel. Känslorna sitter utanpå på nåt vis och jag saknar min soul och plutt  nåt fruktansvärt redan när jag är halvvägs till Linköping…Tankarna kommer, de som frågasatt vår vänskap kanske har rätt ? Man kan inte tycka om en yngre gift kvinna och bara vara vänner ??  Eller varför saknar jag dem så förbannat ? Plutt  kanske man kan förstå på nåt vis för han är på nåt vis det som Vi trodde Albert skulle bli på nåt sätt, samtidigt som han tycker om mig. Jag önskar så att de hunnit träffats för Abbe hade gillat honom..

När jag kommer fram och vi käkar går det ganska ok även om det hela tiden kommer minnesbilder. Det är inte första gången jag är där så det blir så konstigt Efter det kommer dotter och svägerska tillbaka efter ett besök på akuten och jag blir glad när Jessie kommer och tänker att det går nog bra. Under Kalle börjar fler och fler minnen komma. När vi fikar minns jag knappt vad vi pratade om för det kommer minnesbilder precis hela tiden ! När jag går nedför trappen till gillestugan minns jag alltför för väl den sista gången Milla och jag var nere och jag fick hjälpa henne nedför trappen till duschen och när jag hämtade schampo…Så mycket detaljer så det är sjukt.

Att sen dela ut julklappar var en ren pina..Vi började med julklappsbyte och jag försöker hålla en fasad och tänka att Milla o Albert är nog med oss på nåt vis. Jag önskar att jag nån dag känner så. Men nu är det bara känslan var de satt/ låg/ stod och att de borde vara med. Sen skulle barnen få sina klappar och då brister allt sakta men säkert… Efter en stund tänker jag att jag går upp och går ut en stund. När jag kommer ut brister ALLT och jag sätter mig i bilen och åker hem.. Efter nån kilometer med tårarna sprutande stannar jag och skriver till Jessica.

Jag vet att jag svikit henne i år igen ! Men jag orkar bara inte åka tillbaka och förklara för alla och sen se deras julafton sabbas igen..  FÖRLÅT IGEN  ÄLSKADE DOTTER..

Jag kom hem trots att tårarna runnit större delen de 17 milen och nu är julen över för mig och jag längtar till 2018 men jag hoppas att jag nån gång kan fira jul igen …

Kram

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s