2017 En annorlunda påsk !
Nu är min andra påsk utan Camilla och min första utan Albert över. Sammanfattningen är nog annorlunda, en trevlig kväll med beklämmande insikt, en seg dag, en ensam dag och en arbetsdag…
Torsdagen jobbade jag så den blev mer som en vanlig dag. Då min dotter åkte på välbehövlig kryssning så hade jag inga familjemiddagar att kämpa mig igenom.
På fredagen var det födelsedagsfest i Nyköping för en go kollega på 29 vårar.. På vägen ned svängde jag förbi min älskade soulmate och gömde ett rejält påskägg till min lille kompis. Mitt resesällskap undrade varför jag inte gick in ? Det är jätteenkelt, jag vill inte ringa på säga hej, lämna ägg och sen åka igen ! Då blir ju både jag och min lille kompis ledsna då vi inte hinner busa nåt.
Vi började kvällen med att träffa några kollegor på en bar, helt plötsligt spelas en rockversion av Utan dina andetag (sjöngs på Millas begravning) och genast slår saknaden till som ett slag i magen. Det känns för jävligt men jag måste tänka på annat för att komma tillbaka till verkligheten.
Då presenten var tre flaskor bubbel så var ju ett besök i hotellets ismaskin självklart TACK ! Att gå på fest med nya människor är ju alltid trevligt och efter mycket skratt, prat och lite dans så slutade det med att ett gäng tjejer lurade med oss på den lokala puben/ nattclubben. Direkt när vi kommer dit så går vi ned till dansgolvet med clubmusik, dvs där ungdomarna var. Efter en stund reagerar jag på att det står tre vakter runt dansgolvet !
De står där för att tjejerna skall känna sig trygga !!! Vart är verkligheten på väg ? Samtidigt som jag och en av mina goa kollegor kände oss lite som morsa och farsa på stan trots att bägge har rörelsen kvar i höfterna. Man ville man gå fram till varenda grabb och fråga VAD HÅLLER NI PÅ MED ? Men återigen är det ett beteende från några få som kräver förändringar som påminner mig om DDR. Samtidigt var det ju seriöst av krogägaren för jag vet ju vad personal kostar.
På Lördagen blev det hemfärd i en solig vintervärld, sen en väldigt lugn och seg kväll. Saknaden efter både Milla och Albert kryper på mer och mer….
Söndagen var seg och saknaden och ensamheten var påtaglig en helg som denna. Framåt kvällen var jag hos min svåger och var stöd vid lite snickeriarbeten. Och där kommer ju alltid minnet av min ängel, en av de sista bilderna jag messade Milla var när han byggde om i köket, något hon aldrig fick se….Det gör så ont och kan inte beskrivas.
Idag har jag jobbat några timmar, varit till graven och planterat blommor och sen tillbringat några timmar i garaget…med min andra mini. Bilden är från den jag hade några veckor ifjol.
En sån här helg är jag evigt tacksam att jag har vänner som jag chattar och pratar med.
Kram
oväntatunderbar 