Det oväntade underbara hände 4:e Februari !

Det oväntade underbara hände 4:e Februari !

3-5 Februari 2016

Varför åker man på kurs redan två veckor efter att jag mist min fru ?

Jag bestämde mig för att åka till Knivsta på kurs, jag behövde nog komma bort och känna att ”livet ” gick vidare som vanligt.. men det största skälet var att träffa min goda vän och mitt stöd under vintern och även min vän sen 35 år m.fl.

Så Jag åker upp redan på onsdagen, min kurs börjar på torsdagen, då jag och en annan vän och kollega hänger i relaxen och pratar om livet. (återkommer till henne)

På kvällens middag sitter jag med mina vänner och vi har en trevlig kväll. Till min egen förvåning så blir det tom lite buggande men det berodde nog mest på danspartnern.

Jag och min goda vän bestämmer på kvällen att Jag ”skolkar” från kursen på torsdag fm och vi skall ta en lång promenad istället. (det var även ok för min chef)

På morgonen när jag sitter med kaffet och vi väntar på att alla skall komma så vi kan gå ut och gå sen.

Då händer det som jag aldrig kommer glömma eller förstå, mina kollegor dyker upp en efter en och alla hälsar, kramas och beklagar såklart och många är nog förvånade men glada att jag ändå är där. Sen kommer ”den unga nyanställda” från ett annat kontor jag träffat en gång tidigare på julfesten, och den kramen jag fick glömmer jag aldrig !  Jag förstod det inte då men det är början på en väldigt speciell vänskap !

Förmiddagens promenad i ett strålande vinterväder var jättemysig. Det var skönt att prata med min vän som jag är trygg med. Redan nu var det lättare att prata med någon som inte har nån koppling till min ängel även om de har träffats. Och hon vet ju också om hela historien.

På kvällen börjar jag prata med min ”nya vän” och till middagen ser vi till att hamna vid ett bord där vi kunde prata själva och vi sitter och pratar hela middagen (3 timmar). Det var oväntat underbart att kunna prata med någon som kunde lyssna och på nåt underligt vis så kände jag redan tillit trots att vi nyss träffats och  att det är en kvinna som är mycket yngre än mig

Med facit i hand ett år senare så har dessa två kvinnor betytt otroligt mycket för mig under detta omtumlande år. Det kan bara beskrivas som oväntat underbart !

Redan innan min ängel gick bort hade jag funderingar eller oro för mina egna känslor, hur skulle jag reagera sen ? Skulle jag göra som hon sa på skämt ? får träffa ” en ny ” ? Skulle jag över huvud taget kunna ha känslor för nån annan igen ? Eller skulle jag tycka om nån bara för att ”nån” bryr sig om mig ? eller skulle rädslan och viljan att inte vara ensam styra ? Så till en början (hela året) var jag undvikande för allt vad singlar hette !

Inte för att jag kände mig som nåt kap, snarare tvärtom om,  jag valde att bara umgås (öppna mig) med de kvinnor jag visste var gifta. Det låter helt knäppt så klart men så kände jag och det var en säkerhet för mig och då kunde jag vara ärlig och öppen i samtalen. Nåt jag inte heller förstått varför jag fick så många vänförfrågningar på facebook i våras ?  Jag har som princip att bara ha vänner jag träffat så det var enkelt att bara säga nej, men när det kom flera i veckan och alla från kvinnor blev jag fundersam ??

Nu var ensamhet inget bekymmer i våras då Albert och de underbara assistenterna var här, till det har jag haft mina vänner på mess eller telefon så våren gick bra ändå.

Kursen tog slut och det hade ju gått ganska bra, nu skulle jag bara åka hem, USCH !!        Den resan grät jag hela vägen hem !

Jag brukade ju alltid ringa och säga, jag åker nu, ses om 1,5 timme.

Detta var nog första gången jag råkade ut för en sk rekyl, hela detta året så har de inträffar efter att jag gjort nåt trevligt och åker hem eller kommer hem. Då kommer saknaden och sorgen och slår till med full kraft.

 

Nu har det gått ett år och jag har varit på samma kurs igen, dock utan bägge mina underbara vänner, Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade dem ! Men det har trots det gått ganska ok och har varit både trevligt och jobbigt, en del av det jobbiga var att vissa gamla bekanta inte vet om vad som hänt och får det slängt i ansiktet av mig, inte medvetet men när vi sitter och pratar och hon frågar om hur det är med min fru så ser hon såklart att jag reagerar och allt blir jättejobbigt, när jag sen måste lägga till att även Albert är borta så blir det bara för mycket för bägge ! Då finns det bara en lösning, gå ut! Prata och kramas !

Jag hann också med ett mycket uppskattat samtal med en mycket klok kvinna som mist sin man för ett antal år sedan. Vi pratade en del om livet på en utlandskurs för ett antal år sedan så det var skönt att kunna prata med henne igen ! Nån som förstår och där man kan ställa frågan, hur många år tog det för dig att börja leva igen ? Och  jag får raka och ärliga svar och råd. Jag har hört vad som hänt ! Ett år är ingen lång tid ! Så här kände jag ! Du kommer få fler kommentarer Du reagerar på !

Igår kväll och idag har jag trevligt besök av samma trygga vän och kollega som jag hänge med i relaxen i fjol på första kvällen. Vissa personer ger mig bara ett lugn och hon är en sån, skönt att bara vara och kunna koppla av i baljan, ta en fika, en promenad och lite shopping.

Ibland behöver man verkligen nån att bara prata med för att orka vara en god vän och stöd till nån annan som behöver det !

Kram