En sköterska var ärlig och vi fick sanningen rakt i ansiktet !

En sköterska var ärlig och vi fick sanningen rakt i ansiktet !

 

Det kanske inte är så konstigt att man mår som man gör ?

Alla säger att första julen är värst när man mist någon…

Ja det stämmer så klart, fast i vårt fall får vi lägga till några x i ekvationen, först att förra julen var ett enda stort kaos och en oro för hur länge det skulle vara kvar och hur skulle lidandet vara ? När man sen mister sin son också i somras och livet blir nåt helt annat så kanske det inte är så konstigt att min tillvaro kraschar då och då..

Jag vet att alla vänner bryr sig men det är få personer jag är trygg med och orkar slappna av med. Det är jättesvårt att förklara och ibland känns det själviskt att tacka nej då vänner vill bry sig för att det är ”fel dag” . Vissa dagar går det bra och är jättetrevligt och känns ganska skönt att träffa flera vänner och bekanta. Vissa dagar vill jag bara umgås med en person jag kan sitta och ta ett glas vin med. Men jag måste få välja och det är bara att inse att det är så..

Annandag jul 2015, ännu en dag jag aldrig glömmer…

Jessica & jag är uppe hos Milla och väntar i fikarummet när de byter lakan. Vi sitter och fikar och pratar med en sköterska som kommer och frågar hur vi mår ,hur det går hemma med Albert och assistenter mm,  hon berömmer hur stark Milla är…

Jessica nämner  att först fick vi höra 2-6 år och nu är det kanske 6 månader kvar. Sköterskan säger direkt att det är nog mycket mindre tid  än så då Milla är mycket sjuk men kämpar nåt oerhört ! Och Vi skall vara stolta ! Hur är man stolt när sin älskade skall gå bort ?

Jag tror varken jag eller Jessie riktigt tog in det hon sa på en gång men ändå var det en bekräftelse på det vi redan fasade för. När hon sen hör att Jessie har en hund som Milla älskar så ber hon henne hämta honom, det var ju ändå helg ! Vissa minnesbilder sitter i skallen för evigt och detta är en sån.(Bilden är från nyårsafton men känslan är densamma)

Samtidigt blev det än mer uppenbart att det inte var lång tid kvar…

Denna period är som att jag befann mig i en bubbla, hur Albert mådde och vilka dagar han var på kortis mm har jag inget minne av ? Jag är så tacksam för de underbara assistenter vi hade för de blev ju ett enormt stöd för mig.

Jag minns bara våra chat om att jag hade koll på allt hemma och jag däremellan åkte mellan sjukhuset och hemmet.. Jag minns också alla vänner som undrade om läget och om de fick besöka på sjukhuset, men min ängel ville inte ha besök ! De får komma när jag kommer hem…

Dagarna  innan nyår kunde de operera magen och operera in en stomipåse.

Milla ringer när hon vaknar och berättar

– Operation gick bra med de hittade ”vita fläckar”  på tarmen…

Nu är det nedräkning… jag började inte gråta när vi pratade men när jag lade på brast allt ! Ändå skulle jag kämpa och aldrig svika min Älskade..

Nu skulle bara magen igång ! Och då skulle nog benen bli bättre sen skulle vi ha en så bra det gick  den sista tiden…Albert skulle bara opereras först…

Jag förstår inte hur jag orkade ?…men när magsmärtorna gav sig lite fick vi lite hopp..

Denna jul är snart slut och det enda vettiga jag gjort är nog att skriva lite…

Jag skulle ljuga om jag sa att det var bra men jag är rädd att alla andra varianter hade varit sämre ! Jag har väl upplevt 48 jular kanske och de flesta har nog varit bra. Jag vet att alla inte har haft det så, så mitt i all sorg, saknad och självömkan kan jag glädjas åt att jag VET att åtminstone en person som jag mer än nån annan önskar en trygg jul har haft det.

Det kan vara oväntat underbart !

Kram