Mitt liv ! Min kaos !Mina val !

Mitt liv ! Min kaos ! Mina val !

Ikväll var jag o röstade o då jag gjorde det sent så kan min röst bli den avgörande 😁. Det är lite spännande att bo med en person som är född i ett land med begränsad demokrati. Hennes syn på rätten att rösta är annorlunda än den vi har som tar den för givet. Jag blev också varse att det var första gången jag gick själv o röstade😢😢. Det gjorde att jag tänkte tillbaka o reflekterade över mitt liv nu och bakåt.

2015 skrev jag detta.

Min morgon..(effektiv ?)
ICA, sjukhuset och byta Abbes hostmaskin, bli påbackad med Abbes bil. ( på den nyligen utbytta stötfångaren). Sen…2016

Alla säger att jag skall se framåt ?

Jag vill se i backspegeln…(min ängel)
För ett år sen fick vi punktering på väg till Karolinska..(en timme senare i 120 km/h😬)
Det som var stökigt just då är inget mot nu..

Min erfarenhet detta år är att jag trodde i våras att jag kunde ”hantera” sorgen och saknaden efter milla ganska bra och såg framåt och gjorde saker…

Nu vet jag bättre..jag hade så fel !
Det är nog ensamheten som är min stora våg att komma över..
Ensamhet och sorg verkar ha nån Matematisk ekvation e *s=tillvaron, utan energi, total saknad minimal framtidstro ??
Jag gör saker men energin tar fort slut…

Självklart skall man säga,
Jag är fri att göra vad jag vill.
Jag kan åka vart jag vill..
Jag flytta vart jag vill
Jag kan köpa det jag har råd med..
Men….
Den jag vill göra det med är en ängel..

Trevlig helg !
Ikväll blir det aw

2016 skrev jag också detta

Den sämsta byrå jag köpt ( köptes till milla innan jul, sen fick Albert överta den ) är såld på två timmar..
Skönt att slippa se den !

Och efter blev det mycket värre men på nåt sätt kommer man vidare och har man viljan och rätt personer runt sig så går det att komma upp från botten av sorg, ensamhet o sakmad. I mitt fall fanns mina älskade vänner Jessika och Marianne och min dotter som stöd när jag kraschade.

Igår var jag på herrmiddag för 31:a gången. Vi har i år tyvärr mist en vän och vi pratade mycket om sorg, saknad och vikten av vänner.

En av gubbarna frågade mig en sak precis när jag gick och den frågan återger jag här då det är sannolikt att vi alla kommer ha en vän som mister en anhörig och hamnar i en liknande situtation som min.
-P.L känner du att vi fanns för dig när allt hände ? Jag förstår frågan då jag oftast träffar flera av dem en gång på år. Mitt svar är såhär.
Då tänker säkert flera av er, men jag ringde inte eller så..
MEN det var MITT VAL !

Ni fanns och finns !
Alla behöver nån att gråta, kramas med o prata med och det hade jag många o oftast. Men minst lika mycket behöver man det vanliga livet.

Som de vanliga grabbarna som jag kan koppla av med. Där jag kan både skratta igen o gråta.

Mao fortsätta leva.

Milla sa alltid, lägg inte energi på det du inte kan påverka o fortsätt leva ! Jag minns när jag kom till Örebro ganska tätt inpå att Milla lämnat o jag möter en av grabbarna kort på Clarion hotel under en aw och först beklagar han o kramas o undrar hur det är… men sen efter en kort stund kom ett skämt ! Och det var det jag behövde ! För det är livet…

Man orkar inte och mår inte bra av att sörja hela tiden och har ibland kanske lika mycket behov av att ta en öl även om jag kanske inte förstod det då. Samma sak var det på jobbet, man orkar inte gå och sörja hela tiden. Det kommer man göra ändå.

Så mitt råd är finns för Era vänner men försök känn av vad som är bäst för dem, ibland kan det vara en kram, ibland behöver du bara lyssna och finnas och för vissa skall du vara som vanligt. Inte låtsas som att inget hänt såklart. Men det som hänt vet vi och kan inte påverka.

Det har nu gått två år o två månader sen Albert rycktes bort och det är nog först i sommar som jag blivit öppen för att lära känna nya människor igen. Jag har nog också blivit bättre på att ta tillvara på det oväntade och roliga om jag kan. Vänta inte !

Nu skall jag se valvakan tillsammans med min underbara inneboende. Och på armen har jag armbandet Tillbaka till livet till förmån för cancerrehabfonden❤

Kram o gonatt

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s