Tårar av glädje och saknad.
Igår hade jag och Felicia förmånen att medverka på barndagen 2018 här i Eskilstuna. Det är ett event där 80 barn som haft det mycket tufft i livet får åka precis hur mycket sportbil de kan o orkar.
Dagen inleddes med att alla 120 bilar paraderade in på banan och visades upp framför läktaren. Vi var sista bil och vi var där för barnen så blev det så klart ett snabbstopp o några donuts (plan så klart😁) Direkt efter skulle jag åka och tanka (glömde det på vägen ut) . När vi åker ut i depån och ser alla barn som kommer med rullstolar, permos eller har jobbigt att ta sig fram eller på andra sätt kämpar men vinkar glatt och ler och ropar, så gav det mig en känslosmäll av tornadonivå. Jag grät hela vägen till macken o tillbaka 😢. Hur skulle detta gå ?
I början av dagen var det lite lugnt men ju längre dagen gick blev det fler och fler som ville åka. Och vi hade kanske inte dyraste bilen men det spelade ingen roll, att åka lite på sladd med vind i håret är kul😁
Men en tjej sitter för resten av mitt liv i hjärtat. Felicia sitter bredvid henne när hon är käkar och överhör hur hennes föräldrar frågor om hon inte vill åka nåt ? Och hon säger, -nej alla kör så fort ! Felicia är grym på att få kontakt med barn så hon säger -Jag kan skjutsa dig och vi kan åka så sakta du vill.
Så en glad men liten blyg tjej sätter sig i bilen. Det blev inte en vända utan flera och snart hördes FORTARE ! Vi skjutsade även storebror.såklart👍
Nån timme senare kommer hon tillbaka och vill åka med Felicia igen ! 😁 Efter några vändor till kommer de in min fina chaufför som är trött nu. Föräldrarna försöker få en glad tjej att kliva ur men… Felicia frågor om hon vill åka med mig istället och jag får ett leende jag aldrig glömmer❤❤❤❤.
Jag lovade mamma att köra en vända till men såklart tog vi flera😁😁. Och när man sen får denna kommentar så säger den precis allt om vad dagen handlar om.
Att ge barn som haft eller har det tufft en upplevelse, ett minne och nåt positivt de kan prata om. Jag vet både hur det är att leva och ha ett sjukt barn men också hur det är att inte längre ha det😢😢😢Så min och även Felicias kärlek gick lika mycket till föräldrarna som var med. Jag kan stolt erkänna att mina tårar kom många gånger under dagen. Både i depån när jag såg föräldrar som med tårar i ögonen ser på deras barn av glädje. Men också i bilen när vi åkte. En kille med cancer säger när vi kommer in i depån,-Du körde bäst ! Det här kommer jag minnas resten av mitt liv ! Jag vet att det kan vara kort😢. Ett annat minne är en killes wooooow när jag ber honom vända sig om och ser Mr Jinstrands Ferrari 458 en halv meter bakom. (Jag såg smilet på Magnus i hela backspegeln😁😁)
När vi kört så alla barn var trötta så var det kortege in mot strömsholmen mitt i Eskilstuna. Jag vet hur svårt det är att få 120 bilar att ta sig in och genom city en lördag. Men med hjälp av ett gäng helt fantastiska mc grabbar så flöt det på ett helt fantastiskt sätt. Och jag kunde aldrig drömma om att få se så många människor som stod med telefonerna och filmade efter vägen.
Väl framme var det utställning för Eskilstunborna och det var kul att så många kom. Fast det var en ganska unik samling. Att se 4-5 mclaren,10-15 lambos, runt 25 Ferraris, en drös Porschar, några Bentleys, några Audi, R8 osv osv är ganska ovanligt.
Dagen avslutades med middag och en välgörenhetsauktion på Munktellmuseet. Jag tog med mig Dina min fina ”sambo” eller inneboende som är rätt benämning. Och vi hade en mycket trevlig kväll.
Och med glädje kan jag berätta att auktionen drog in över en miljon till Cancerrehabfonden.
Som den fantastiska mannen bakom eventet Peder Karlsson sammanfattade det, det var fina människor som bryr sig om andra människor som var med❤
Kram o gonatt
oväntatunderbar 