Kärlek – vänskap – Ilska – saknad !!!

 

Kärlek – vänskap – Ilska – saknad !!!

Så kan man nog beskriva de senaste dagarna.

Att gå runt med sin själsfrände Marianne och mysa i Rom och bara göra det vi kände för i tre dagar kan ju inte vara annat än underbart. Vi har trängts lite med turister och avvisat försäljare av skålar och saronger. Men även ätit och druckit gott med de ”riktiga” romarna  på roms små restauranger på bakgatorna. Att sitta på balkongen med en flaska bubbel och bara vara är livskvalite.

Så vi har hunnit med mycket  prat, skratt och även lite oro och tårar.

Vad denna kvinna betyder för mig kommer jag aldrig kunna förklara på ett rättvist sätt så någon förstår men begreppet själsfrände blir bara mer och mer bekräftat. Vi är olika på så många sätt, men samtidigt väldigt lika och har på kort tid upplevt saker tillsammans som få gör under ett helt liv.

Det är bara kärlek och omtanke i ren form utan krav…

Hur mycket jag bryr mig blev så tydligt i går eftermiddag. Jag vet och förstår hur mycket hon saknar sin son när hon är bortrest.Han är tillika min älskade kompis och jag undrar ibland om han inte fått en del av Alberts själ på nåt vis.

Därför hade jag bokat ett flyg så vi skulle komma hem tidigt till man och plutt  och  hinna umgås med honom innan han somnade. Det krävde dock ett byte och en timmes väntan i Oslo.

När vi borde taxat ut i Rom händer inget men efter en stund meddelar kaptenen att det är kö på 25 plan för att komma iväg från Rom och det beräknas ta ca 40 miunter.!!!         Vi inser direkt att en timmes väntan Oslo nu inte är väntan alls… Jag bokade Norwegian då SAS var fullt och det alltid funkat bra när vi flugit med dem och servicen är bra. Nu hade de tydligen ”hyrt in” nåt annat bolag från öst ?? för flygningen.

Jag försöker fråga cabincrew om lite hjälp att ev hålla anslutningsflyget till Stockholm.

Svaret jag får är.

Det ät väl inte mitt fel !!!!!!

Om jag var varm innan var det inget mot vad jag blev nu !!!!

Bredvid oss sitter en man som bara ruskar på huvudet åt svaret, han nämner också att han innan vi lyfte så kollade han efterkommade flighter från oslo och de var fullbokade.

Jag behöver inte se på Marianne för att veta att hon blir arg och ledsen och de gör så ont i hjärtat …

Ganska snart berättar mannen bredvid oss att han är PILOT och Har precis börjat på NORWEGIAN !!! Han har över 25 år i branschen och blir bara trött..Han skall flyga atlantflygningar och skall med och lära sig ”kulturen”  inom Norwegian, och den är inte så här..

Marianne försöker först tala lugnt och förklarande till den anabolkäkande stewarden på en fyraårings nivå och till slut tror jag och vi att han förstod att han skulle tala med piloten !

Hon försökte också med en kvinna som verkade vara ”chef”och får till svar att 45minuter är för kort ! Tänk om Ni åkt till Barcelona ?? Men nu skall vi ju inte åka dit och vi ber bara om lite hjälp då NI är sena !!!

Vi hade därefter ett  trevligt samtal om hut det är att vara pilot och bo i Italien. När vi närmar oss så får vi veta att vi har 20 minuter på oss, får gatenummer och jag får lite hopp igen. När vi landat så inser vi att vi först måste åka buss från plattan och tio minuter ryker i väntan på halva planet, inte ”bara”  springa mellan två gater.

Det känns som den åker runt halva Gardemoen och jag ser även planet vi skall till.

När vi kliver ur har vi bägge hög puls och ”kort ton” och jag ger inte upp, Så ytterligare en gång i år springer jag upp för en rulltrappa !  Jag kommer fram till Gaten, planet är kvar och dörren är öppen men

JAG KOMMER INTE IN !!!!

Marianne försöker lugna mig men den besvikelsen och ilskan är total !!!

Mest för att hon inte kommer hinna hem i tid som jag tänkt… Marianne lyckas hitta en servicedisk och få med oss på nästa flyg om ca 1,5  timme men…

Vi måste ”nog” hämta ut våra väskor och checka in dem igen !! Va ? Ok skumt , men vi löser det ??, ned till bagagebandet, jag och ”piloten” tycker bägge att väskorna går ju med automatik vidare ?

OCH

Det kommer inga väskor ! Marianne går igen och frågar en andra gång och nu är vi med alla tre..

En väldigt ”ej servicevänlig” dam meddela att bandet rullar så de kan komma ! Vänta 20 minuter till ! Nu brinner det igen  !!! Ja bandet rullar men med väskor från nästa flyg FRÅN PRAG !!!! Skall vi vänta igen och missa nästa flyg med ????

Till slut lyckas kärringen lyfta luren o ringa bagagehanteringen som säger vi lägger dem på nästa flyg !!!

Med lite normal servicekänsla hade detta inte varit något bekymmer alls.

Det hade krävt att crewet bett piloten att önska hjälp av person med en golf bil på Gardemoen från Norwegian som mött upp oss tre, fått med väskor och vi hade hunnit med flyget !

Efter att vi fått väskor extremt fort på Arlanda och kämpat oss igenom köerna på Essingeleden var det sen full fart ! Och glädjen att få en snart fyra-årig liten kille som hoppar upp i famnen på mig när jag lämnar av min älskade vän får en att glömma mycket..Fikat var mycket gott…Tack Erik !

 

Sen händer det som jag undrar när jag kommer lära mig/ anpassa mig till..

När jag sen åker hemåt borde man vara glad efter en trevlig resa men det kommer en saknad direkt ? Det är ju helt knäppt då vi är så nära vänner, Jag vet att vi kommer ses snart igen, Vi kommer resa igen och vi hörs dagligen ??

Jag tror det är att jag vet att jag kommer hem till ett tomt hus och det är situationen som är orsaken.

Det är inte första gången det händer men fortfarande så kommer detta bakslag när man gör nåt kul. Så det är egentligen inte personligt men ju mer man tycker om personen man umgåtts med, ju värre blir det…jag tänker trots detta fortsätta leva för det har jag lovat min ängel. Så jag packar om inför nästa vecka..(åker på onsdag)

Denna person är speciell för mig, hon kom in som ett oväntat underbar vän när jag som mest behövde det och en sak vet jag ! Hon kommer alltid vara det oavsett var vi befinner oss och hur mitt eller hennes civiltillstånd ser ut.

Det kan också vara så att jag nu mycket mer uppskattar och värdesätter sällskapet idag än jag gjort tidigare ?? Det är nog en effekt av det som hänt.

Idag är det 22 år sen jag träffade min ängel, nån jag aldrig mer kommer se igen Jag kan bara minnas..

För ett år sen satt jag med en annan fin vän i Amsterdam, men henne kan jag se och det tänker jag göra snart…

Vänner är viktigt…

Kram och trevlig kväll