För tio månaders sen upplevde jag det ingen vill uppleva !

Storyn om Albert, slutet…

För tio månaders sen upplevde jag det ingen vill uppleva ! (igen)

OBS ! Bilden är inte från 11:e Juli !

Söndag kväll, assistenten går hem vid åtta och det är under kontroll. Vid tio börjar han få upp mer och mer blod  ?? Jag är inte orolig för magen egentligen utan mer för att han skall spy och få det i lungorna igen.

Ringer 112 vid elva..

Vi åker in till akuten med ambulanspersonal i Alberts bil vid halv tolv ? De håller på i tre timmar i akutrummet ! Tre/ fyra läkare, de har svårt att ta prov och sätta nålar. Han ligger på rygg och spyr inte !??? Jag är såklart orolig och saknar samtidigt min ängel nåt fruktansvärt ! Man skall inte stå själv med ett sjukt barn !

De sätter vätska och tar prover mm och allt är lugnt. Sen skall han flyttas till Karolinska då det var fullt på IVA i Eskilstuna. Vi ligger och sover på akuten mellan 3-5 i väntan på transport.  04;00 Skriver jag mess till dottern, familjen och min fina ”soul”. Till henne lägger jag till en rad.

–Jag  har en orolig känsla ! Jag vet inte fortfarande inte varför ??

Vid halvsex får vi besked att transporten är på väg och jag åker hem o packar för några dagar på Karolinska igen, jag var ju trygg med dem så det kändes ok. Jag skulle åka bakom transporten upp.

Vid sex-halv sju skriver först dotter sen ”soul”och strax därefter ringer Läkaren , -har du hunnit åka ? Det har försämrats ! och att det är AKUT ! Jag åker och skriver bara KOM som svar till dotter och ”soul”!

Fortare går inte att åka mellan mitt hus och sjukhuset med en Berlingo och allt känns som i en film !  Jag vet på nåt vis vad som komma skall ??? Jag parkerar vid akuten och får sen sällskap av en syrra (bekant också) när vi springer upp till IVA. När jag kommer till IVA ser jag direkt på läkarna vad som hänt !

De står och väntar vid disken när jag kommer inspringande…jag slutade springa … Det var över när han ringde..! Drömmer jag ? Är jag med i en film? Man kan ju inte förlora två i familjen samma år !!! Vi sätter oss i det fikarum jag så många gånger satt på kaffe i ..Läkaren berättar vad som hänt, jag ringer Dottern och både läkaren och jag tror hon förstod vad jag sade men..jag var nog inte helt tydlig. När hon kommer så tror hon först att Albert ligger i respirator men att det inte går att göra nåt.. Så det blir ju jättefel när hon inser vad som hänt och att det är för sent…

När vi kommer in i rummet så ser han precis ut som om han ligger och sover så det blir helt overkligt ! Min älskade ”soul” kommer strax efter min dotter och senare kommer även mormor/ min svärmor och Camillas bror med familj .

Efter en stund inser jag att övriga familjen har ju aldrig träffat min ”soul”/vän ! Vad skall de tänka  ? Vad gör hon här ? Vi har ju nyss begravt min ängel ! Det spelade ju såklart ingen roll för hon fanns där för mig och det är jag evigt tacksam för. Och jag vet nu att de uppskattar henne.

Att ha en sån vän bredvid som stöd när nåt sånt här händer skapar speciella band för livet. Jag minns såklart inte allt men att skicka mess till Alberts assistenter, skicka ett mess till i samma grupp vänner som jag skickat till fem månader tidigare blev ju helt absurt.. Jag förstår om nån trodde jag drev med dem eller hade blivit tokig. Jag förstår också människor som tar livet av sig efter tragiska händelser…

När Camilla gick bort var Vi ju förberedda på nåt vis och jag åkte hem ganska fort. Detta var ju  helt överaskande !  Och jag var hemma och packade  !!!!!

Vi fick ett familjerum vi satt och pratade i några timmar ??? När jag sen skulle åka, gick det bara inte ! Jag måste bara vara hos honom !!! Jag tror jag och min soul stod vid sängen nästan en timme innan jag kunde gå…

Allt som var kändes så bra för några dagar sen var nu helt upp och nedvänt igen !

Jag slets i mina tankar med att ta en sista bild för han var så fin…jag tycker nog inte man skall det egentligen men jag ångrar mig nog ? Dock är bilden från en tidigare operation liknande min minnesbild.

När vi till slut skulle gå möter jag flera av hans assistenter och allt blir bara mer påtagligt.. Bästa Emilia hade åkt hem en dag tidigare från semester i Norrland ???

När vi skulle åka hem började det hela sjunka in och jag bara måste åka till min ängels grav !!! Att stå gråtande med min vän och berätta detta för Milla är nåt man inte glömmer…Jag har nog aldrig känt mig så misslyckad. Jag lovade att ta hand om Albert och gick in 100% för det och ändå blir allt fel…på nåt som senare visade sig vara en trolig blodförgiftning.

När vi kommer hem kommer Millas syster och man också ..

Vad vi gjorde på eftermiddagen har jag inget minne av. ..

Men

Jag är ändå tacksam för att vi fick ha Albert, han blev oväntat underbar !

Jag är också tacksam för allt jag lärt mig om livet av eller tack vare Albert.

All den glädje han spridit !

All den tid jag tillbringat med min son.

Att alla människor är olika och att jag skall försöka respektera alla.

Att acceptera andra människor

Att behandla andra människor med respekt såsom du vill bli behandlad.

Att även människor med svåra funktionsnedsättningar kan ge så mycket glädje !

Sen är jag den förste att erkänna att det finns tusen saker jag skullle gjort annorlunda om jag fick chansen att göra om, och det river i mina så dagligen.

Men det är tyvärr inget jag kan ändra på. Så jag kan bara ändra på hur jag agerar i framtiden…

Kram