Sista dagen..

2016-01-22 Sista dagen..

Fre morgon !

Sköterskorna kommer tidigt ! De sätter in smärtpump igen !

Tempen är 35,5 grader och jag ser på både sköterskorna  och Milla att nåt är tvärfel ! De beställer ambulans ! Som ett bevis på min ängels sätt att inte ge upp, trots att hon hade jätteont och inte kunde röra benen för smärtan så skulle vi absolut byta till nya trosor innan ambulansen kom !

Ambulanspersonalen är ju alltid lugna och artiga och undrar om det finns nån möjlighet att flytta på min sänghalva ? Ja självklart ! Jag hade slängt ut den på gården om det var så…

När de åker vet jag och tänker att det är sista gången hon lämnar vårt hus ….Milla vill ha sin extramadrass som är på tvätt så jag packar ned kläder mm till milla och åker sen och hämtar madrass och tar med. När jag kommer till sjukhuset  kl  11:00 så orkar hon  inte byta madrass eller åka ned för röntgen av  och tömning av lungor, vi pratar om allt möjligt..

Vid två åker jag och hämtar Jessie.

Läkaren är inne när vi kommer tillbaka , Jag ser direkt vad som skall komma Det finns två alternativ, vecka eller dygn beroende på behandling..(tömma lungor) som Milla inte ville…Sen fortsätter han att försvara att strålningen inte skadat allt i underlivet. Det spelar ju ingen roll längre och han talar emot urolog och kirurger ???

Direkt efter kommer en kurator in och berättar att hon finns och frågar om jag sökt/ anmält till försäkringskassan om ersättning för att vara ledig i livets slutskede ?? jag fick en broschyr ??

-Nu  är ekonomi inte mitt bekymmer !! Utan att min fru skall dö ! Hon gick !

Vi har ju egentligen vetat en längre tid att den här dagen kommer men ändå kan man inte ta emot beskedet utan att det blir slutet på det lilla hopp man ändå har kvar.

Jag sätter mig på golvet och bara gråter.. Jessie sitter hos Milla

Vi Vet att det handlar om dygn, utan att jag och Jessie säger det till varandra så samtidigt som vi är rädda och hatar det som skall hända så önskar vi bara det skall ta slut på nåt vis. Vi pratar och Camillas första ord är Ni klarar det ! Ta en dag i taget ! Vi pratar nån timme och senare så tackar hon för allt ??? om vi ger vatten, fixar kudden osv  Varför ? Hon skall ju dö och lämna oss ??

Samtidigt måste jag berätta för assistenter, fixa med Abbe så han får vara på kortis från lördag efter att vi firat hans 13 års dag. vi bestämmer att Jessie sover på sjukhuset första natten och jag eller bägge resterande.  Vi frågar om min ängel vill träffa Albert på Lördagen och hon svara att vi får se ?

Camillas brorsa med familj och mamma kommer upp under eftermiddagen och syster åker upp på sen eftermiddag från Linköping. Vid femtiden börjar Camilla verka ”stressad” på ett konstigt sätt, tittar på telefonen ofta , ändrar läge mm hela tiden…Men hon är kontaktbar men säger inte att hon är rädd eller så, även om det blir sakta sämre.

Jag åker hem till Albert kvart i åtta och vi säger JAG ÄLSKAR DIG !  Ses i morgon. Det är det sista vi säger till varandra !  Det är också sista gången hon är inne på whats up… Cia kommer när jag åker och Jessica och Martin är kvar..

Jessica och jag skriver hela tiden….23:15 skriver hon att  Jag måste nog komma upp  ! Jag väcker Mormor som kommer upp (hon hyr lägenhet av oss) och är hos Albert som sover.

Jessie sitter hos Milla och Jag ligger i sängen bredvid och lyssnar och tänker på allt vi gjort…livet tillsammans mm

Kvart i ett sätter jag mig hos henne då jag märker nedgång i andningen.. Efter en stund kramar jag och kysser pannan, talar i örat hör sista sucken 00:55 !

Det är över ! Min ängel har lidit klart !!!

Vårt liv tillsammans blev 20 år och fyra månader ! (vi träffades 23/9-95) Jag är kvar en stund och kramar alla men åker sen hem till Albert ! Barbro / Millas mamma  måste ju få ta farväl..och jag hade sagt adjö….

Just detta är för mig lite underligt för mig,  för sex månader senare när jag mister vår son så var jag kvar fyra/ fem timmar ?? Skillnaden är såklart att vi inte var förberedda då men jag har tänkt på det. Senarer på natten dricker vi Te hemma med hela familjen !

Jag tror vi messar våra närmsta vänner på morgonen och berättar vad som hänt.

Hur firar man sin sons 13 års dag när sin älskade gått bort på natten ?

Jag skriver detta för att jag själv skall minnas det och för att det kanske kan hjälpa någon att veta hur jag / vi kände, eller vad man står inför om man tyvärr befinner sig i den situationen.. Jag har väntat ett år med att skriva för att få distans och även kunna säga att min ängel hade rätt !

Hennes ord sista dagen var Ni kommer klara det och Ni måste fortsätta leva ! Ta en dag i taget !  Sen har det ju hänt mer hemska saker  men jag kommer komma ur den här svackan också…Jag har bestämt att bästa sättet att hedra min fru på är att låta oväntade underbara saker hända ! Och de händer ! Jag vet !

Jag har idag firat min själsfrändes födelsedag och busat lite med en underbar liten kompis. Ikväll har jag käkat middag och pratat med en vän som behöver det. Att stå inför detta som hände mig/ oss för ett år sen är inte lätt att prata om,  Om den som lyssnar inte har erfarenheten och kan förstå vill man inte prata. Likaså är det näst intill omöjligt att lyssna, förstå och veta vad man skall svara när man inte vet…

Så om min erfarenhet och sorg kan hjälpa nån annan så är det kanske nån mening med den ? Jag har alltid försökt bry mig om andra människor och det tänker jag fortsätta med.

Kram