Sista veckan med min ängel !

Sista veckan med min ängel !

Magen på min Milla blev sakta bättre efter att stomipåsen var på plats och min ängel kunde börja äta lite soppa, sen macka mm. Benen var lika svullna och sprängfyllda med vätska som förut men läkarna trodde de skulle bli bättre men det skulle ta tid. När jag läser tillbaka mina och Millas chatkonversationer så hade vi ändå lite hopp.

Innan hemkomst så hade jag städat ut julen, frostat ur frys, städat överallt, köpt ny byrå till underkläder , byggt klossar till soffan vilket inte var helt enkelt då vi har en soffa för 8-10 personer ! , handikappanpassat wc, fått ett höjbart ryggstöd till sängen vilket krävde ny bäddbadrass, nya lakan mm , skaffat duschpallar mm mm

Milla fick komma hem på Torsdagen , Jag städade halva natten men ändå hade vi ”Ingen ordning hemma” allt var fel ! Vi hade fel duk på rumsbordet !!! Soffan var först för hög så jag sänkte med sågen, men fick höja lite efteråt, vi pratar centimeter. Hon ville både vara hemma men samtidigt ville hon kunna klara sig själv och känslan att inte klara sig själv var jobbig. Vi hade hjälp av sk hemvård i livets slutskede. De var jätteduktiga och kom tre gånger om dagen och fanns på telefon som support. Men de skötte ju medicin och det medicinska.  I tanken fanns också att Albert skulle opereras i Stockholm i början av februari och då skulle jag ju vara borta i två veckor !!

Hon fick vara hemma i en vecka…

Maten gick sakta bättre, men benen var ett helvete och andningen var jobbig.  Det var ett rent pina att se henne kämpa så.

Första natten var jag i garaget och gjorde skivor att lägga i ryggstödet på sängen då det var nedlegat och det gjorde ont i ryggen ! Man kan ju undra vad grannarna tänkte när jag körde cirkelsåg 00:30 ??

Underkläder och dusch sista värdigheten…Milla gav sig inte och även om jag fick hjälpa till att ställa henne upp eller lyfta upp och ned benen från säng och soffa så skulle hon klara hygienen själv ! Det var inte jobbigt för mig men att inte kunna byta underkläder själv är nog att tappa den sista integriteten på nåt vis även om det är ens man/ hustru som gör det..

Duschen fixade hon även om jag satt i sovrummet och lyssnade så hon inte skulle ramla eller behöva hjälp. Vi pratade inte om det för det behövdes inte…det ser man på varandra…

Under helgen gick det ändå ok, vi hade nåt besök (tror jag) och abbe och assistenter var hemma, däremot minns jag inte om Milla var i Alberts rum nån gång ?? Jag är bara tacksam att vi hade så underbara assistenter till Albert. Att jobba med ett barn i en familj där mamman skall gå bort i cancer är ju en väldigt speciell situation.

Dagarna gick ganska ok och om jag var på jobbet några timmar var Millas mamma här, jag fattar fortfarande inte varför jag jobbade men Milla ville det, jag skulle ju vara borta flera veckor senare…

Vi hade möte ett möte inför Alberts operation och Milla skulle absolut vara med så vi hade det hemmet.

Sen kändes som att nåt gick snett varje natt ! jag vet inte hur många gånger jag ringde sköterskorna under veckan ?

Tisdag kväll, Läckage i smärtpump 23:00 så smärtlindringen minskade, detta var första natten hon skrek rakt ut ! Jag  Vill inte mer !

På Onsdagen var det bättre men samtidigt var hon orolig för hur vi skulle göra när Abbe skall opereras 10/2 och jag är i Stockholm ??

På Torsdagen bråkade jag för att sköterskorna ej  kunde  linda benen, sjuksköterskorna hinner inte i helgen ?  På kvällen på Torsdagen var det ända ganska ok Camilla önskade Taco när jag handlande som vi skulle käka på fredagen, så det kändes bra att få handla mat till min ängel.

Detta blir helt absurt då jag ett dygn senare säger Jag älskar dig för sista gången..

Läkaren ville också testa att ta bort smärtpump, så det skulle bli piller istället vilket då kändes positivt .

Torsdag natt var ett enda kaos !!! tabletter räcker inte ! Jag ringer in 02:00 och frågar hur många man kan ta ? Och svaret blev Ni kan ta många!! Efter mitt sista  samtal med sköterskan får jag känslan att detta känns inte bra…

Jag  glömmer aldrig orden från min ängel..

Hjälp mig !

Jag orkar inte mer !!!

Jag vill inte ha det så här !!

Jag har aldrig känt mig så otillräcklig !

Albert var på kortis och det fanns nog en mening med det…

Man kan tro att man pratar mycket om vad som händer sen men det gjorde vi inte ,       Milla hade berättat för Jessica vilken musik hon ville ha på sin begravning. Men när jag tog upp ämnet på sjukhuset så fick jag svaret, -Jag litar på dig ! Fortsätt lev ! och jag vet att du gör allt för barnen ! Så allt focus låg på att hon inte skulle lida.

Sista dagen kommer nästa fredag..

Det är såklart jobbigt att skriva detta men det har gått ett år och jag har läst det många gånger så för mig är det en form av bearbetning..

Kram