Från hopp till kaos och tillbaka igen..
Jag försöker vara ärlig mot mig själv när jag ser tillbaka och hur jag mår o vad jag gör nu. För fyra år sen åkte vi till Venedig den 17/7 .
Och det var lika varmt i Sverige då. Så dotterns valp fick badbalja.
Milla hade genomgått ett helvete under 2013 så jag tjatade mycket för att vi skulle göra saker. Så här i efterhand undrar jag om även jag hade en oro som jag själv inte tänkte på ?
2015 var ett väldigt konstigt år, vi visste att tiden var begränsad men Milla ville göra saker men inte åka bort utan vara med familjen..Jag slet som en gris för att få snyggt överallt hemma. Det var ju mitt sätt att visa min ängel att jag ville att hon skulle ha det bra.
Och det var nog mer ett sätt att lura mig själv att tro att vi hade mer tid tillsammans ??
2016 så var ju juli min kaos, eller jag var ju i den sk chockfasen. Faktumet att Marianne stod med när Albert lämnat oss och att jag var mycket med Vide efteråt har skapat band o känslor jag inte kan förklara. Det är på nåt vis som att han fick lite av Abbes själ .❤
Och han kommer alltid vara min lille kompis❤❤. Och kärleken till min soul finns inte ord för❤
2017 Hade det gått ett år och det är inte en lång tid…jag reste mycket och hade trevligt. Men det var nog fortfarande som att fly ibland ? När man ligger på en strand i Italien o saknar att leka med en liten kille i Sverige så inser man vad som är viktigt. Jag o min ”roomie” var i England på spontanresa o det var nog ett bra test på att resa mer avslappnat o inte planerat sätt.
Nu har det gått två år och det är nog den tid det tog för mig att någorlunda komma tillbaka till nåt nytt liv. Inte alls som förut, jag saknar Milla o Albert flera gånger dagligen och jag lever nog ganska annorlunda.Detta får man kanske inte säga men, att förlora en fru är skitjobbigt men både jag o Jessica visste att det skulle ske och Milla hade lidigt klart. Saknaden kommer senare.. Att förlora Albert var mycket värre 😭😭, dels att det kom när jag trodde det värsta var över och dels att jag inte var på plats. ( jag hade troligen inte fått vara i rummet ändå men..) och sen förändrades mitt liv så drastiskt…Och jag kan ju ( om jag vill o har tur) träffa en ny livskamrat. Men jag får aldrig tillbaka eller kan ersätta min son..
Jag vet inte heller hur jag vill leva men att jag ger mig ut o reser och uppskattar spännande äventyr igen är nog ett bra tecken.
Nu säger nån säkert, men du har ju rest med Felicia i vintras, javisst men vi känner ju varandra o det var på ett annat sätt på nåt vis..Vi hängde ju som vanligt men på en annan plats😁😁men det var nog oxå ett steg..
Nu ligger jag i baljan och gläds åt att det idag blev klart att dotter o pojkvän flyttar in i en lägenhet i mitt hus i höst. Och sen funderar på vad jag behöver tvätta o packa ?
Imorgon åker tigersågen fram då jag skall bygga om lite släp.
Gokväll och glöm inte att bry Er om varandra ❤💛💚
oväntatunderbar 