Jag skriver detta för att hålla löftet till mig själv att berätta hur jag känner o mår. Så det är inte synd om mig. Jag lever, det finns så många som har det så mycket värre.. Jag har forfarande möjligheten att göra val.
Igår och idag var det länge sen jag kände mig så ensam. I går tog Jessie examen och det var andra gången jag satt i en kyrka sen Alberts begravning. Det var så nära flera gånger att jag skulle gå ut. .. Men om man tar till alla sätt att lura hjärnan, busar med Ida, messar med Jessie mm så gick det även om tårarna kom flera gånger. Det var en fruktansvärt bra präst som höll det på en väldigt positiv nivå vilket jag uppskattade. När hon går ut efter studenterna så drar hon en busvissling och ler när hon passerar mig❤
Jag insåg en sak i kyrkan, det är nog inte så konstigt att det är så jobbigt för mig med kyrkor nu. 2016 var jag tvungen att arrangera två begravningar och två urnsättningar och nu är det bara Jag o Jessie kvar. Vi har samtidigt inga positiva minnen av kyrkan med närmsta familjen som kan ”väga tillbaka” vågen. Albert och Jessie var välsignade i kapell och Vi gifte oss i Las Vegas i ett kapell ( ok världens mest kända, men ändå) så vi har alltid varit på andras ”nöjen” i kyrkan.
Sen var det mottagning hemma i trädgårn med släkt och vänner. (Som vi så ofta haft) Och det är första gången vi träffar våra ”gamla vänner” och släkt samtidigt sen Alberts begravning. Vissa har ju jag träffat och inte Jessie och omvänt. Så det är känslomässigt laddat men kul. Allt är planerat in i minsta detalj för att det skall flyta enkelt, men framförallt för att det skall bli som Jessie vill ha det. Bubblet var väl kylt och glasen redo.Vi har planerat o räknat och tittat på skugga i en hel vecka.
Exakt när vi skall ta mat så komner vinden och himlen öppnar sig !!☔🌧⛈ Och det känns som att hur vi än försöker så kommer ”nån” och pissar på oss igen…
Efter att roddat om och fått 30 pers att äta under tak så satte jag mig bara ned med lite mat o ett glas vin och bara gav upp.. Tack alla som hjäpte oss att fixa i kaoset. Speciellt till Jacob som var min allt i allo på fixar fronten.👍
Det var tre trötta personer som somnade igår kväll, det blev ändå en trevlig kväll även om det inte alls blev som vi tänkt.
Idag på förmiddagen käkade vi frukost och fikade sen med svärmor och städade av och jag kände mig helt urladdad. När Jessie o Johan åkte och jag blev själv i huset kom tårarna på riktigt. Jag gick in till Alberts rum och satte mig o tittade på tavlan.
Känslan av total tomhet, ensamhet blandas med ilska och saknad. Jag gick och tittade efter en bild jag mindes med Milla i arbetskläder. ❤😢😢😢😢😢
Jag minns så väl de samtal Min ängel och jag hade våren 2015 när hon fått beskedet att hon hade ca 2-6 år, i bästa fall 10 år kvar. Detta var en sak hon ville uppleva😢😢😢Vi lovade att kämpa och försöka så länge det gick. Det är nåt skumt med kärlek men den försvinner inte, det som enda som hänt är att jag blivit mer känslig och saknar mina levande vänner mer❤
För att skingra tankarna o tänka på annat så passade det bra med lite eftermiddagsfika/deklarationssnack och lite sladdande med Hondan för en glad femåring😅och några barn till 👍
Nu avslutas dagen med lite bad och jag tittar på Min ängels flagga.
Glöm inte att ta hand om och berätta för dem Ni älskar att Ni gör det..
Kram❤❤
oväntatunderbar 