Vi lovade Milla att leva o glödjas men det är så svårt😢. I morgon tar min älskade dotter examen som sjuksyrra. Hon har slitit hårt då hon gjort det i en tid av kaos. Jag är oerhört stolt och glad..men samtidigt ledsen.
Ikväll har vi fyllt kylen med mat o dryck. Och röjt av i trädgårn. Men helt plötsligt ser jag på Jessie att nåt är fel och vi gråter ihop😢😢😢😢länge. Känslan är fel på nåt sätt. Det är ju kul att släkt och väner kommer o vill fira, det är oxå kul att se och träffa vänner vi inte sett på länge.
Vi kan inte förklara det men ingen av oss klarar att inte sakna främst Milla. Jag vet inte hur många kalas vi förberett o haft i detta hus. Jag blev glad när Jessica frågade om vi kunde vara här. Det är ju det vi lovat Milla , att leva..men…Utan henne och Albert är det inte på riktigt. Vi lever i nån bubbla och väntar på nåt annat ???
Det är så mycket jobbigare mentalt än jag kunde ana.. Samtidigt känns det ju konstigt att inte vara här där allt finns. Det kanske är så att man inte ska bo kvar ?
Det är väl bara att bita ihop och försöka ..
Nu blir det en macka o sen lite nattbad. Kram o gonatt❤🍾
oväntatunderbar 