Tårar över ljudet av en hårfön.
De flesta vet och förstår att julen är jobbig om man lever med sorg och saknad. För mig och säkert fler än mig är nog påsken nästan lika illa då det är en lång helg då man gör mycket och umgås ofta med familjen. För två år sen (då direkt efter påsk) opererades Alberts rygg för att han skulle kunna leva länge. Samtidigt som jag precis fattat att Milla var borta och försökte leva vidare.
I år hanterar jag påsken så att jag har jobbat ca 5 timmar om dagen och det är ganska skönt att jobba undan i lugn och ro. Sen umgås jag med familjen o vänner på kvällarna.
I torsdags kväll körde jag grillpremiär på burgare här med närmsta familjen, mysigt.
På fredag em följde jag med svärmor och träffade min ängels kusiner och moster och morbror en stund. Det blev såklart jobbigt då jag inte träffat Mathias o Carro på länge och Magnus såg jag senast för ganska precis två år sen då vi tog en bira en kväll när Alberts operation gått bra. Så mycket minnen som kommer upp. Och utåt så såg det säkert utom som ”att det gick bra” . Men sanningen är att ofta kommer känslorna upp i bilen efteåt. Och jag förstår att det är jobbigt även för dem, jag märker ju att de flesta undviker att prata om Mina änglar. Nu gick det ganska bra då jag hade nåt positivt direkt att åka hem till.
På fredagkvällen hade min fina vän Felicia och jag grill o filmkväll. Jag är ytterst tacksam att ha en fantastisk bra vänskap med en tjej som är yngre än min dotter. Men det sitter inte ålder, det handlar mer om att människor som trivs i varandras sällskap och bryr sig om varandra vågar göra det. Vi kan prata om det mesta och gör det ofta. Ibland kan vi tom lära saker av varandra, ex att jag kan berätta hur det var i forntiden när det bara fanns svartvit film 😉. Och det är ju ett faktum att det är trevligt att inte käka frukost ensam. Men det kan också framkalla minnen o känslor utan förvarning. När jag duschat igår morse och satt vid tv:n o tittade på morgon programmet och Felicia blåser håret med hårfönen utanför andra badrummet så kommer minnenbilden direkt.. Millas fön och jag känner så väl igen ljudet😭😭. Det går inte att beskriva på nåt enkelt sätt men samtidigt som det är trevligt att ha en vän och ha sällskap i huset en stund så kommer saknaden av 20 år med en hårfön som lät varje morgon…det fanns oxå en tid den inte lät och den var så här i efterhand början till slutet och samtidigt en blåsning på nåt vis. Milla hade ett rent helvete med behandlingen och sen trodde vi att det var bra o gladdes …i ett år sen föll det igen…Tårarna kom och att då ge och få en kram är ovärderligt❤
Nån gång kanske det skall bo nån mer i detta hus ? Men inte av praktiska, sexuella eller sällskapsskäl utan enbart av känslomässiga skäl och inget annat. För om jag lärt mig nåt de senaste åren så är det att vara ärlig mot sig själv. Vad känner jag ? Vad vill jag ? Vad jag tror att andra tycker och tror spelar ju mindre roll. På förmiddagen när jag satt på jobbet kom bilder från min soul då en liten kompis har äggjakt o letar efter ”mitt” ägg. Saknar honom såklart då vi inte setts på några månader men det värmer att se hans glädje, samtidigt som jag mindes alla skattjakter jag gjort till jessie ❤
Igår började jag flytta kontor, tänk att nåt så enkelt som att bestämma hur man skall sitta, var skall besöksbordet stå, blommor, ljud och hur blir det lagom ”mysigt” kan vara såsvårt. Men det blir bra till slut.
På eftermiddagen tog jag en kort paus i solen och i lä är det riktigt skönt.🏝
Och gårkväll hängde jag med Camillas syskon/ barn, dotter och svärmor. Och det uppskattas mycket att även ”ungdomarna” fortfarande vill prata o umgås med den här gamla farbrorn.
Och naturligtvis så passar jag på att njuta av solen även i bilen även om det är lite kallt.
Nu ny dag, så först fixa svärmors gamla bil, sen lite jobb innan myshäng ikväll med två goa vänner. Ha en fortsatt bra påsk !🐣 kram
Och glöm inte att oväntade underbara saker kan ske om ni bryr er om varandra.
oväntatunderbar 