Now i speak american english in my house🙏

Now i speak american english in my house🙏

Detta inlÀgg blir nog bÄde rörigt o kÀnslomÀssigt men jag försöker vara Àrlig mot mig sjÀlv och dela med mig av mina tankar.

Denna sommaren har det hĂ€nt en massa saker och tillfĂ€lligheter har skett som lett till de mest fantastiska saker. PĂ„ fem veckor sĂ„ hann jag bĂ„de bestĂ€mma och Ă„ka pĂ„ en europaresa med en fantastiskt kvinna som pĂ„verkat mig sĂ„ att jag Ă€ndrat mitt synsĂ€tt och beteende i en positiv riktning mer Ă€n jag sjĂ€lv fattar nuâ€â€đŸ™

Jag hann fÄ min dotter o pojkvÀn som hyresgÀster i mitt hus och sen hinner jag inte mer Àn komma hem frÄn resan innan jag delar mitt hem med en jÀttemysig 23 Ärig tjej som pratar engelska ! (Uppvuxen i Canada).

Alla beslut tas pĂ„ en kvart o det kĂ€nns bra varje gĂ„ng. Till det har jag hunnit med att hĂ€nga med min finaste vĂ€n tvĂ„ gĂ„nger pĂ„ vĂ€stkusten och Ă„teruppvĂ€ckt depĂ„livet med Felicia en helg.👍 Och mer blir det…

För att det skall bli lÀttare att förstÄ skillnaden sÄ mÄste jag nog gÄ tre Är tillbaka. (Aug 2015)

Alberts magsÄr spökade o han spydde blod som gick ned i lungorna o skapade en kemisk lunginflammation. Totalt lÄg vi inne lite mer Àn tvÄ veckor och det var riktigt illa (livshotande) o han lÄg 3-4 dagar pÄ Iva

Samtidigt sÄ började Millas cancer visa sin elaka sida och hon var samtidigt inlagd pÄ cancer avd efter att ha fÄtt sin nefropÄse insatt pÄ ena njuren.

NÀr jag lÀser tillbaka vÄra konversationer mellan Iva o canceravdelningen sÄ Àr det ju ett under att vi fixade det ? Albert blev bÀttre men skadan kvarstod och op krÀvdes för att förbÀttra lungkapaciteten. Milla blev ju bara sakta sÀmre.

SĂ„ redan dĂ„ började de gĂ„ upp för mig att tiden var rĂ€knad med min Ă€lskade Ă€ngel❀❀❀❀. Albert skulle operera ryggen o det skulle göra honom starkare och leva lĂ€ngre. SĂ„ den hösten var helt sjuk, jag ville vara o göra allt för min Ă€ngel, vi försökte leva pĂ„ ett sĂ„ vanligt liv det gick samtidigt som jag var livrĂ€dd för vad som skulle komma..

Man Ă€r aldrig förberedd nĂ€r nĂ„n gĂ„r bort😱 men vi hade pratat mycket och i Januari nĂ€r Milla till slut inte kunde kĂ€mpa lĂ€ngre hade hon lidigt fĂ€rdigt. Saknaden var vidrig men jag hade tvĂ„ barn att ta hand om Ă€ven om Jessica var lika mycket stöd till mig.

SÄ nÀr Alberts operation av ryggen till slut blev av pÄ vÄren och han direkt mÄdde bÀttre sÄ sÄg jag ganska positivt pÄ livet. Sen i juli hÀnde ju allt extremt fort sÄ över en natt sÄ fanns han inte. Huset var tomt och ensamheten total.

Mina vĂ€nner o familjen fanns dĂ€r och jag Ă€r oerhört tacksam för det. Men de blev ocksĂ„ jĂ€ttekonstigt för bĂ„de familjen (inte Jessica) och gamla vĂ€nner blev otroligt jobbigt att umgĂ„s med dĂ„ det nu pĂ„minde om att tvĂ„ personer saknades. SĂ„ vissa ”nya” vĂ€nner blev otroligt viktiga. Det gjorde ocksĂ„ att under hösten nĂ€r man sen inte ses lika ofta sĂ„ blev saknaden ibland skitjobbig.

LikasÄ ensamheten i huset. Att komma hem till ett tomt hus Àr vidrigt , Àven om jag lÀrt mig sÄ kommer kÀnslan av tomhet tillbaka ofta nÀr jag varit ute o rest.

Minnet Àr det inget fel pÄ för minnen av Milla och Albert kommer ofta upp. Jag minns ocksÄ vad som hÀnde hösten 2015 och 2016 nÀr jag mÄdde som sÀmst o det har varit mÄnga jobbiga minnen.

Nu kommer jag till Karin som jag reste med, hon hÀvdar att hon inte gör nÄt utan vi sÄgs för att jag behöver det nu typ, medans jag ser det som att hon pÄ nÄt skumt vis bl.a fÄtt mig att inte sakna pÄ samma vis. Utan pÄ ett positivare sÀtt, jag saknar Milla o Albert lika ofta men det blir mer att jag minns det positiva och uppskattar den tid vi hade. LikasÄ. Mina vÀnner, jag minns allt det vi gjort och ser fram emot att ses men utan att ha nÄn önskan om nÀr..det gör det mycket enklare o lÀttare för mig. Det Àr nog ett sÀtt att leva mer o uppskatta nuet.

Thx Rally K❀❀

Nu kommer jag till ensamheten, det Àr svÄrt att sÀtta ord pÄ och kommer i vissas ögon lÄta konstigt. Jag vet inte vad som Àr vÀrst, saknaden av de/den man förlorat eller just faktumet att man Àr ensam ? Det Àr ingen rak vÀg.

Men det Àr nog nÄt man kanske kan lÀra sig eller kan man det ? Eller beror det pÄ hur man Àr som person ? Jag tror det ocksÄ hÀnger ihop med att man har nÄn/nÄt att bry sig om . Sen om det Àr en person, ett djur eller en förening eller annat ? Det viktiga Àr nog kÀnslan att man Àr behövd..

Jag tycker jÀttemycket om flera personer sÄ kÀnslor finns kvar.. Jag trivs vÀldigt bra att hÀnga med olika mÀnniskor och göra olika saker, jag har ocksÄ förmÄnen att bÄde ha rest mycket och hÀngt mycket med vÀnner.

Jag har lĂ€rt mig att det Ă€r inte sĂ„ stor skillnad pĂ„ kĂ€rleken i en relation och till en god vĂ€n. Det Ă€r samma❀

Jag vet inte OM jag Ă€r redo för en relation igen, jag vet inte hur jag i sĂ„fall vill att den skall se ut ? Jag vet inte om jag fixar att vara i ” vanligt förhĂ„llande” igen osv. Jag kanske vill ha nĂ„n annan form dĂ€r man inte bor ihop eller ses jĂ€mt ? Utan man fĂ„r lĂ€ngta lite ? SĂ„ det visar sig nĂ€r jag Ă€r redo..

Jessica frÄgade mig hösten 2016 om jag inte skulle hyra ut ett rum till nÄn sÄ jag fick sÀllskap? och jag var absolut emot tanken.

I fredags fick jag en frÄga och igÄr flyttade det in en mycket ödmjuk tjej i mitt hem. Jag har inte tÀnkt tanken förut men nÀr min mycket goda vÀn berÀttade hur andra behandladar sin inneboende sÄ var beslutet jÀtteenkelt.

Hon kan bo hĂ€r ! Men skall hon bo hĂ€r sĂ„ behandlar vi varandra som vĂ€nner o bĂ€gge skall trivas. Inte bara den som fĂ„r hyran😱

Och det kĂ€nns bĂ„de konstigt och bra. Det var nĂ„n som sa godmorgon till mig igen ! (Nu har det ju hĂ€nt sĂ„klart men inte pĂ„ samma vis) Jag fĂ„r ocksĂ„ bĂ€ttra pĂ„ engelskan lite. Jag hade flera mycket goda vĂ€nner frĂ„n USA under gymnasietiden och minnet frĂ„n vĂ„ra ”tekvĂ€llar” kom tillbaka nĂ€r jag satt o pratade med tvĂ„ amerikansk talande tjejer igĂ„r kvĂ€ll😁😁

Och det kÀnns bÄde spÀnnande och bra att jag kan hjÀlpa en annan person samtidigt som jag tror att det Àr bra för mig med. Sen fÄr vi se hur det gÄr..

Nu till jobbet en dag till..

Sen blir det lite motorsport i helgen…

Kram o ha en trevlig helg😎

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag bÄde hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lÀmnade oss. Jag kommer hÀr försöka berÀtta min historia om hur det varit att leva, hur det Àr nu, alla frÄgor, ensamhet, nya vÀnner, relationen till gamla vÀnner mm mm LikasÄ aktuella tankar om livet och vÀrlden vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s