Får man gråta på sin egen 50 års fest ?

Finns inget värre än att se sina älskade lida !

och får man gråta på sin egen 50 års fest ?

I början av Augusti 2015 blir Albert allvarligt sjuk, han hade en form av  magsår (orsakat av all medicin, så han spyr blod som går ned i lungorna två gånger och det är riktigt illa och det blir tre dagar på IVA (samma rum vi sen fick ta farväl i 11 månader senare)  sen 10 dagar till på sjukan.

Camillas ”kisseri” börjar strula och för att avlasta njuren så får hon den första nefro påsen inopererad och ligger några dagar på victoriaenheten (canceravd). Det kändes vidrigt att ligga inne med Abbe och sen chatta med sin fru som avskydde att vara där hon var och sin situation. Hon ville inte ha besök men Jessie fick komma så då kände jag mig lite ”inlåst”.

Sista helgen i Augusti var jag i Örebro på nöjesdagar med jobbet. Redan nu var det jättejobbigt att ”hålla en fasad”,  jag hade som tur var två mycket  goda vänner och  kollegor med så det fanns trygghet och nån att prata med när det  behövdes.

Många har sagt till mig att det skönt att jag ha så många arbetskamrater och vi har ofta AW och umgås. Men det kan man se på två sätt, för mig har jobbet varit en ”frizon” och det är ganska få kollegor jag därför pratat om läget med. Det har varit så även efter att Milla gått bort och det är ganska skönt för då kan jobbet vara en plats där jag inte alltid påminns…

Jag fyllde 50 år i September och jag ville inte ens vara hemma vilket Milla förstod så jag gick på Aw med grabbarna på jobbet en stund. Jag var samtidigt så arg, ledsen och orolig för vi visste ju på nåt vis  att Camilla inte skulle bli 50 år då det redan början spöka.

I början av Oktober var jag på konferens i Sandhamn med jobbet. Jag kände mig otroligt ofocuserad och hade fullt upp med att hålla uppe fasaden. I efterhand blir det nästan pinsamt då jag blivit uppmärksammad på att jag inte hälsade under tre dagar på den kvinna som senare blev en otroligt nära vän ! Nästa TVÅ gånger vi träffas hälsar jag ! MEN  minns inte att vi setts tidigare ! Jag kan bara konstatera att focus var nån annanstans ..

Milla hade ”svullnat”  på mage, ben och underliv och den ökar sakta under hösten. Vi frågar första gången i början av oktober men cancerläkaren förstår inte hur det kommer sig???

Fredagen den 9:e Oktober skulle det vara överrasknings fest för mig ! Arbetskollegor och nära vänner ca 65 pers totalt hade slutit upp för att åka bil på Gelleråsen och sen var det fest på kvällen i Örebro ( hemstad).

Nedan kommer delar av det jag skrev dagen efter.

Jag kände och skrev redan i mars att nåt firande av min 50 års dag fixar inte jag psykiskt.
När Abbe var som risigast i augusti blev ”osäkerheten” i vår framtid än mer påtaglig.
Och det har gjort mig än mer känslig, jag vet inte varför men ”fasaden” /skyddsbarriären eller vad man skall kalla den blir svårare och svårare att hålla uppe ju närmare bekant/vän det blir..

När jag fyllde på riktigt var det lugnt (ja, jag och boysen på jobbet hade AW ) så då kanske man kunde släppa detta med firande ?

Men man behöver inte vara hjärnkirurg för att märka att ”nåt” ändå skulle ske ??
I onsdags kände nog Jessica och Milla att det var tvungna att berätta att helgen var bokad i Örebro
Och att ”några” från jobbet och några nära vänner ändå ville göra nåt..
Att det var Johan (min chef sen 19 år) var ju givet så..
MEN Vad är det Ni inte fattar ??
Och jag lade ned tanken på att ev flyga ned och se lite fotboll.

Jag måste erkänna att jag sov rätt illa/ lite natten till Fredag..
Detta var sen min Fredag…
Vi åker ca 10 enligt order, vid rondellen i Arboga ser jag ett hav med röda jackor och inser att detta är inte bara ”nån” från jobbet.. Det är ju hela Eskilstuna-kontoret !!
Är detta bara början så ???
Här KRASCHAR min ”fasad” och tårarna sprutar ! Det var nog rätt nära att jag lagt om höger ut på motorvägen och laddat fullt mot Stockholm..
Vid Statoil har hela gänget anslutit och jag minns bara att Johan ber mig ta det lugnt, andas och åk till Gelleråsen Du hittar ! för vi skall ”leka lite”

Nånstans mellan Örebro och Karlskoga har jag väll fått tillbaka sansen och jag fick veta att det inte bara var Jag och utan några till skulle åka nåt ??
Dessutom ringer en kund så man kom tillbaka till verkligheten.

Framme vid banan händer nått jag själv fortfarande inte riktigt greppat..
Förutom kollegorna i Eskilstuna så dyker andra Rådek kollegor upp
Efter det kommer Nåke och halva Baker Tilly Örebro och då blev klart vem som var partyarrangör för kvällen, Bästa vännen sen 35 år An1 !
Och när jag trodde det var nog ser jag Sanna , Terje och alla grabbarna på Karlskogakontoret komma gående in i depån !
Samtidigt blev jag lite lugnare ?? Miljön kanske ?
Vi var nu alltså 20 personer som skulle ”leka lite” och hur många som tittade på har jag inte koll på men det kändes som ni var fler som stod ute och frös.

Jag vill här NU tacka ALLA för att Ni sätter av en Fredag för att jag skulle få leka..
Och Tack Johan, Ann1 och Eja för att Ni ”stängde” Baker Tilly Mellansverige för min skull.
Hur det gick ? Är det viktigt ?? Nej..
Det var många bra fighter och Jag hoppas ALLA hade lika kul som jag !
(förlåt Jörgen, du skall få nya kallingar).
Jag och Johan åkte i olika heat vilket nog var tur för Lennart var rädd om sina bilars framskärmar..

Efter detta for vi tillbaka till Örebro och Elite (så klart) och incheck i sviten var bokad för oss…
När vi kommer ner till restaurangen inser jag att ytterligare några av mina närmsta vänner anslutit..Kul såklart men känslosamt..
Trots att jag ibland fick ”känslofall” så hade jag en GRYMT kul kväll.
Och jag tror att det är första gången jag blivit utslängd av samma vakt tre gånger på en och samma kväll !
Först stängde vi festlokalen på hotellet sen Bishop och slutligen fick inte Sune & Roger sjunga i PA anläggningen på rummet 02:50 ???
Tobias hade ju hängt ut skylten STÖR EJ !

Jag och Camilla har inte nog med kramar för att tacka för en grym dag & kväll !

SANNINGEN var att jag aldrig någonsin haft så svårt att focusera på att köra bil (hobby sen 35 år) Det jag minns av andra heatet är att jag grät i hjälmen första 2-3 varven sen sista varvet.. Det var en dag där jag minns kanske 15-20% men jag försökte hålla god fasad för att jag visste att Camilla ville att jag skulle firas ? Så för mig var och är dagen för henne !

Flera gånger under kvällen smet jag iväg till rummet och satte mig och bara grät ! Samtidigt visste jag ju att alla gör det av kärlek till mig och Milla. Det kommer nog ta många år innan jag kommer kunna prata om den dagen utan att gråta..

Vi bodde på Hotel i Örebro (där vi bott säkert 20 gånger) och det blev sista gången med allt trevligt på nåt vis..

Vi skulle på 50 års fest även veckan efter till en arbetskamrat och vän som Camilla verkligen såg fram emot att gå på, hon hade förmågan att fortsätta leva ! Jag tror både jag och Jessie hade svårare då vi såg framåt med rädsla.

Läkaren ringer klockan fyra fredag  eftermiddag  och tvingar in oss akut för Nefro påse 2 på andra njuren ! Jag tror aldrig jag sett min ängel så besviken ! Och det var nog även denna dag hon började inse hur kort tid det var kvar även om vi inte visste… Efter några timmar på akuten fick vi veta att insättning kan bara göras  på lördagen !  Så bråttom är det inte ??

Jag kommer aldrig acceptera att de inte väntade till måndagen ..

I samma veva fick Vi inbjudan till nyårsfest och den ville Milla också gå på så det var jätteenkelt att ringa till kortis för Albert och ändra nätter så vi skulle kunna gå. De visste om läget så jag behövde bara fråga så kom svaret, Vi löser det !

Inställningen var att min ängel skulle bli bättre !

Vi hade ju beskedet att tumören i höften höll sig i schack.