Mitt liv går vidare mot alla odds…(Life goes on…)

Mitt liv går vidare mot alla odds…(Life goes on…)

Nedan har jag lagt in texten som beskrev min tillvaro denna dag i fjol och för två år sen.

Det är nog en bra referens då det är en dag som sitter djupt i minnet av många skäl….

Idag har jag varit ute på GTR Motorpark och tittat till Felicia som arrangerade hennes första Crosskart tävling på banan.

Sen har jag fikat med min gamla ”roomie” Susanne och snart är det dags för oktoberfest hos min svåger med tysk bratwurst och kringlor. Den kommer säkert bli jobbig stundtals då det var min ängels sista fest …Och jag hittar inte mina ”läderhåsen”…

Idag är jag nog mer tacksam för de vänner jag har och de bryr jag mig mycket om och vissa saknar jag extra mycket idag…..(för långt bort för en kram)..

2015 var detta en del av dagen..

SANNINGEN var att jag aldrig någonsin haft så svårt att focusera på att köra bil (hobby sen 35 år) Det jag minns av andra heatet är att jag grät i hjälmen första 2-3 varven sen sista varvet då jag insåg att Hedqvist var för långt fram för att hinna ifatt och om..

Det var en dag där jag minns kanske 15-20% men jag försökte hålla god fasad för att jag visste att Camilla ville att jag skulle firas ? Så för mig var och är dagen för henne !

Flera gånger under kvällen smet jag iväg till rummet och satte mig och bara grät ! Samtidigt visste jag ju att alla gör det av kärlek till mig och Milla. Det kommer nog ta många år innan jag kommer kunna prata om den dagen utan att gråta.. Vi bodde på Hotel i Örebro (där vi bott säkert 20 gånger) och det blev sista gången med allt trevligt på nåt vis..

2016 skrev jag så här, Då mådde jag nog som sämst efter att Abbe också ryckts bort om jag skall vara ärlig

En dag för Camilla !
För ett år sen blev jag överraskad med en dag för att fira att jag fyllt år.

Jag kommer aldrig få er att förstå hur många år det kommer att ta innan det blir ett positivt minne…
Jag vet att alla gjorde den för min skull och Jag känner mig otacksam på nåt vis för ni kunde och kan inte förstå hur svårt det var och är att fortfarande bara prata om den.

Jag och Camilla visste redan då att denna höst skulle hon inte vara med..
Sen var det så mycket som blev ”sista gången” för milla och det gör så ont …
Det är så många minnen som kommer upp …

Samtidigt är jag så oerhört tacksam för jag vet hur mycket Camilla uppskattade och ville att jag skulle få dagen…
Och det var nog en av de sista dagarna hon var glad.
Ni gjorde den för Camilla !!
Stort tack igen !
För min ängel !

Om jag jämför texterna så kan jag konstatera att livet går vidare, jag kan fortfarande inte läsa eller berätta om den dagen utan att gråta men samtidigt vet jag att livet fortfarande kan vara oväntat underbart även om man inte alltid tror det.

Kram