Storyn om Albert del 6
April 2006 första botox behandlingen
Nu var Albert tre år och med facit så kan man väl säga att nu började svårigheterna både för oss och framförallt för Albert. Enkelt förklarat kan man väl säga att hans handikapp gjorde att hans muskler drog åt fel håll så höftlederna ville hoppa ur. Det behandlades först med botox och gips nån månad. Det är fortfarande omöjligt för mig att förstå hur fort ungen accepterade att ha benen i fast läge och redan på sjukhuset så lyckades han lyfta upp benen och vända sig från rygg till mage !!!
De som hade svårast för gipset med pinne var nog barnen på dagis som tyckte vi var elaka och skulle –Ta bort pinnen !
Nu kom också nästa steg i att ta hjälp, I November började vi skola in Albert på ”kortis” dvs ett dagis på natten där Albert sov nån natt i vecka inledningsvis. Camilla hade jättejobbigt i början men det gick över även om det gick sakta. Jag kan bara varmt rekommendera detta ändå ! Man orkar inte som förälder att aldrig sova en hel natt.
I vårt fall har vi ökat på nätter efter att Albert växt och vi valde tidigt att prioritera vardagsnätter. Sista åren har vi haft 9-10 nätter per månad och ungefär var tredje helg.
På semestern 2007 skulle vi bila ned till Trier (Tyskland) där Camillas bror bodde. Albert var fortfarande ganska lätt så det gick att bära honom i trappor mm. Så vi packade med ståskal, rullstol och åkte nedåt . Albert har alltid gillat att åka bil så det såg vi inte som nåt bekymmer.
Men redan första kvällen i Tyskland på väg ned var det nåt som var fel. Han var tyst , trött och lite ”frånvarande”. Så när vi hittat ett hotel och checkat in och lägger ned honom på sängen spyr han ! Vi började fundera på om det var lunchen ? Åksjuk eller ? På morgonen ser vi att han svullnat runt ena ögat ? Har han fått nåt bett ? Skall vi vända ? Svullanden ger sig så vi fortsätter söderut.
Sen är veckan en berg och dalbana, ibland är det bra men på nätterna har han ont och gnäller och vi fattar inte vad som är fel ?? Vi testar allt !!!När vi åker hem så blir han gladare och gladare ju närmare Sverige vi kommer. När v i kommer hem görs div undersökningar och efter et t tag upptäcka att trycket i ögonen är högt och behandling påbörjas.
Den pågår hela hösten. Från början av november sover ungen konstant och vi är åtskilliga gånger på sjukhuset för undersökningar. I början av december börjar han piggna på sig och samtidigt upptäcks att en hornhinnan håller på att lossna ! dvs han håller på att bli blind på ena ögat.
Undersökning och tanken var att sy fast hornhinnan bokas in den 13:e december.
oväntatunderbar 