Lös det praktiska !
Tidigt 2003 fick vi kontakt med överläkaren som var ansvarig för barn med funktionshinder.
Han var Alberts läkare i tretton år ! Att ha en och samma läkare var jättetryggt.
Han kunde ringa en lördagkväll när han jobbade och undra hur läget var. Efter att Albert lämnat oss så ringde han när han kom tillbaka från semestern och frågare vad som hänt, hur är det med dig och Jessica och hur mår assistenten ?
ÄR DET NÅT JAG KAN GÖRA ??
En läkare som bryr sig !
Vi fortsatte leva ett aktivt liv
Då vi alltid åkt till fjällen minst en vecka (ibland flera) varje vinter så fortsatte vi med det så länge Albert orkade sitta i bilen och vi orkade lyfta honom, det sista året det funkade var 2009.
Det handlar mest om praktiska lösningar i form av förflyttning, har man kan duscha, funkar rullen på snö ? Nej men det kan man lösa med en timme i garaget.
Vi fick tidigt rådet av bekanta med funktionshindrade barn att ta emot hjälp annars kommer Ni inte orka ! Albert började på dagis hösten 2004 och han fick då en underbar resurs ! Hennes positivitet och viljan att Albert skulle uppleva och utvecklas har hjälpt oss och lärt oss massor.
Albert kunde inte krypa, då kommer hon med ett förslag på hur man skulle kunna testa..
Jag byggde en ”skateboard” som dagisbarnen kallade den, Ja en bräda med dyna och sen urtag för ben och armar så han kunde röra sig framåt. Ett bekymmer vi ofta var att resursen var ju på dagis, dvs när Albert var sjuk eller på sjukhus så skulle hon vara på dagis och inte ha nå barn vilket kändes jättevrickat.
Tidigt förstod vi att det handlade om rullstol så vi började med att tänka på att bygga hiss där vi bodde men sen övergick det till letade av nytt boende i ett plan !
Redan nu hade jag gått ned till 50% på mitt arbete.
Fortsättning kommer…
oväntatunderbar 