Den 20:e Mars 2015 Fick Milla och jag det värsta besked en människa kan få ..(tyckte jag då) Sen måste jag tyvärr erkänna att jag fått ett par till som för mig är lika illa om än på andra sätt. Men det har också gett mig flera erfarenheter/ insikter eller vad man ska kalla det som jag kan dela med mig av.
Så här har jag försökt återge beskedet i ”min historia” Sjösala vals.
Semestern är inne på sin sista vecka men Carinas läkare jobbar och ringer och frågar om Vi kan komma på möte samma dag?
C -Det lät inge bra. Jag hoppas du kan följa med?
A –Såklart jag gör.
Jag tänker. Ska du få samma jävla behandling igen. Innan jag tänkt tanken klart säger Carina
C –Ska jag gå igenom samma helvete igen? Ok det är väl bara att ställa in sig på det. Du får ta mer ansvar för barnen en stund.
A –mm Självklart, Kram jag älskar dig.
Vi tar August bil och parkerar på en P-plats med handikapptillståndet då Carina har ont så har jag inga samvetskval för det. Det är en bit att gå så vi går sakta mot cancermottagningen och när jag passerar kiosken så läser jag på en löpsedel KROGSKJUTNING I SJÖSALA ! Min första tanke är Nåt står inte rätt till i kommunen, men det får vänta. Nu finns bara Carina. Vad ska de berätta? Ny bröstcancer?
Vi får vänta säkert en kvart och det sitter flera andra patienter i väntrummet. Det är ingen uppiggande syn, jag ser två kvinnor med mönstrade bandanor på skallen och väldigt bleka, jag ser en äldre man som är minst lika blek och ett barn sitter med sin mamma och jag hoppas innerligt att det inte är barnet som är sjukt fast jag mycket väl förstår att så är fallet. Jag tänker tillbaka på förra sommarens helvete för Carina, jag minns också hennes ord. INTE IGEN! DÅ GER JAG UPP.
Till slut kommer hennes läkare, en ung man, 30-35år och ganska försynt (mesig) och hälsar oss välkomna. Han ber oss komma in ett rum och sätta oss. Läkaren börjar prata och berättar att de hittat en metastas i skelettet. Jag och Carina hade såklart googlat igår så Vi visste att oddsen inte var bra. Läkaren säger att det går inte att bota men att försöka skjuta upp förloppet, snittet ligger på två till sex års överlevnad men vissa kan klara det upp till 10 år. Och forskningen går ju fort fram så ge inte upp. Sen undersöker han Carina, det känns lite skumt att se läkaren känna på min frus enda bröst för att hitta fler tumörer? Han har ju nyss gett oss det värsta besked vi kan få.
Då slår det mig att jag kommer mista min fru inom några år men vet inte när.
Min dotter och son kommer mista sin mor.
Jag kommer sannolikt bli ensamstående farsa med en funktionshindrad son.
MEN CARINA KOMMER FÖRLORA ALLT!
Det känns som att hela min värld faller samman. Vad kan Vi göra?
När vi går får vi med oss en broschyr att läsa. VA FAN! Jag läser inte ens broschyrer när jag köper bil.

Det första Vi säger i bilen hem är att Vi bestämmer oss gråtande för att inte ge upp än, vi siktar på två år och försöker göra de så bra det går. Direkt när jag kommer hem mailar jag min chef och berättar om läget och att jag tar semester ett par veckor till.
Sen sätter vi oss tysta på verandan med varsin kopp kaffe och efter en stund börjar Vi prata. Hur frågar man den man älskar vad den vill uppleva innan den dör? Frågan är omöjlig och blir ju inte enklare när man inte vet om det är om tre månader eller om sju år. Vi pratar och gråter om vartannat. Vi messar dottern som pluggar i Eskilstuna och ber henne ringa. Ett samtal ingen vill ha.
När August kommer hem från skolan berättar Vi för assistenten, även om August inte förstår så måste ju alla som jobbar i vårt hem få veta annars blir det jättekonstigt.
Nästa förmiddag sitter vi mot husväggen och njuter av förmiddagssolen och pratar om vad Vi hoppas hinna med innan det är för sent.
C –Jag hoppas jag fortfarande är pigg i vinter och vår så Vi kan ta med min brorsdotter till fjällen så kan du och Linnea lära henne åka skidor.
A –Vill du resa nåt ?
C –Nä, jag vill nog mest bara vara med Er och familjen.
C –Jo en sak önskar jag men det kommer jag nog aldrig få uppleva….hon är tyst en lång stund… sen säger hon –Att få barnbarn och en tår faller på kinden.
A –Nej, Linnea har ju precis brutit med sin kille och Vi hoppas ju att det är stabilt innan hon skaffar barn även om jag verkligen önskar att du fick uppleva det. Ja jag med såklart.
C-Hur vill du göra när du fyller?
A-Va? Det är det sista jag tänker på! Inte ett dugg, vad ska jag fira?
Jag har ju sen 2017 skrivit och pratat om mina känslor och har ibland fått telefon, mail och mess av personer med liknande erfarenheter eller de som står inför helvetet med att de ska eller har förlorat någon nära. Och jag har så gott jag kan försökt peppa och förklarat så ärligt det går eller bara lyssnat. Om jag kan hjälpa någon att känna -jag är inte ensam så är det min plikt som medmänniska att göra det. Och jag vet ju hur mycket stödet jag fick betydde för mig.
Det enda viktiga råd jag kan ge är TA VARA PÅ TIDEN. du vet aldrig när den tar slut.
Detta är min erfarenhet och mitt perspektiv på vad livet är och då gör det mig väldigt fundersam över Covid, både hanteringen, allas synpunkter och att allt är så negativt och allt är fel på nåt vis? Jag tycker mycket hade kunna göras annorlunda och bättre (men de har ändå gjort det så gott de kan) men är mest förundrad över allt gnäll, klagande och alla teorier och oavsett vad så är det fel?? Ena stunden är 10 000 jättemånga och nästa är de inte det men samma människa tycker 15 personer för många samtidigt?? Kom ihåg att min referens är 20 000 avlider i cancer varje år..
JAG KOMMER TA VACCIN SÅ FORT DET BARA GÅR .
Nu till verkligheten. Förra veckan var jag sänkt (ej Covid) men nu är jag på gång igen. Full fart med många kul jobb även om det ibland är svårt att vara effektiv från sovrummet. På förmiddagen ett styrelsemöte, efter lunch hade jag Milian ett par timmar. Lunch och fika i solen på söderbalkongen. Det ger så mycket energi att busa med honom. Sen jobb igen.
Projektet eländet har fått hjälp att startas upp och det är beställt nya däck så den får lite mer 70 tals look och även lite annan service på den är beställd nästa vecka. Sen så skall det sättas fart och byggas vidare på plast och ljus mm. Det finns hopp igen. Kanske Kanske..

Ikväll tog första glaset på baksidan då kvällsolen äntligen är på tillbaka. Och sen hoppas jag få träffa fler älskade vänner snart igen.

Kram och ha en fin kväll.