23:e Är mitt och min ängels datum. För 25 år sen skedde nog den bästa förändringen i mitt liv då jag i praktiken flyttade in hos Milla. För 23 år sen begravde Vi min svärfar. För 18 år sen förändrades vårt liv lite igen då Abbe föddes. För 5 år förändrades det igen när Milla fick somna in. Och för lite drygt ett år sen hände det igen då jag var tre veckor gammal morfar.
Igår kväll grät jag. Men det var inte för att jag för fem år sen sa -jag älskar dig för sista gången till Camilla. Jag lyssnade jag på en pod, life of swk där Linus samtalar med sin vän Jimmy. De gör tappad som barn podden ihop och är roliga snubbar med galna upptåg. Ett trevligt gäng med lite mycket energi (och några diagnoser) som busat lite mycket på hoj, bil, båt, skoter mm är nog en bild man skulle kunna få om man bara hör dem i Tappad som barn.
Men när Jimmy prästen kallad berättar om sin barndom med Adhd, boende några år i Indien med föräldrar som missionärer, testat droger, sin tro och sen berättar hur det var när deras dotter fick en cancerdiagnos, hur det är att leva med vetskapen och försöka göra allt man kan, och ett år senare går dottern bort. Då kommer tårarna. Det sista är så igenkännande och det gör ont..Barn ska inte gå bort. Hur överlever man sånt kan man undra?
Jimmys syn är fantastisk! Allt händer och du kan inte alltid påverka det, DU kan bara välja hur du hanterar det. Och det enda Vi med säkerhet vet är att Vi kommer förändras av en sån händelse. Jag kan bara hålla med.
Jag kan inte säga att jag valt min väg de här sista fem åren.
Jag vill nog likna livet med rally som ligger mig nära till hands. Jag tror min rallyväg de sista 25 åren är i Småland med riktigt roliga krokiga vägar och stenmurar bredvid vägen.
För fem år sen kördes sista sträckan innan ett uppehåll. På det skulle bilen lagas och byggas om från asfalt till grus och jag skulle sen åka utan codriver då hon klev ur bilen..
Sträckan efter gick till en början bra och takten ökades tills det gick helt åt helvete för att bilen gick sönder.
Bilen fick sen testa nya däck, delar och nya inställningar lite på chans. Jag har nog sen kört långsamt utan noter. Efter ett tag så vågade man gasa lite om det var rakt , kom det en tvär sväng så svänger man så man följer den krokiga vägen. Ibland går det bra och ibland kör man lite i diket. Ibland går det fort och man hoppar lite. Men framförallt så kör jag nog lite annorlunda och vågar testa nya sätt och vem vet, det kanske är dags att byta biltyp ?
Idag har det gått fem år sen Milla fick somna in och det är nu en del av livet på nåt sätt. Det känns nog mer att Albert föddes för 18 år sen.
Där finns en blandad känsla av Varför han föddes med alla svårigheter som att han inte fick bli äldre? Men Nu är det en livserfarenhet jag har och är tacksam för ändå. Minnen blir positiva och Vi i familjen kommer ta en fika på eftermiddagen. 100 åringen sa -Det är som det är och det blir som det blir…
Jag tittar tillbaka på de sex sista åren och inser att -Jo jag har nog kommit ett steg till och vissa galna saker kanske är bra att jag gör.
2015 Dags att byta bil..
2016 Jag har börjat kladda lite på kapitlen i Sjösala Vals när ”figuren” förlorar sin fru och jag inser att jag skrivit ganska lite i bloggen om vad jag kände, rädsla och hur otillräcklig man kan känna sig. Likaså den jättekonstiga känslan jag hade för fem år sen.
Jag hade förlorat min livskamrat och Jessica hade förlorat sin mamma. Samtidigt så var det på nåt vis skönt att hon inte skulle ha ont längre. Till det skall läggas att Abbe fyllde år och Vi skulle till Karolinska fem dagar senare för inskrivning och provtagning inför operation som också var riskfylld. Milla hade stora funderingar på hur vi skulle göra när han opererades och hennes lösning var att -De får lägga in mig på sjukhuset. Det blev på nåt vis så att hon fick somna in och veta att jag hade ett bekymmer mindre. När jag skrev det så insåg jag hur galet det var…Men det visar nog bara att man klarar mer än man tror om man har rätt personer i sin närhet.
2017 Hade precis köpt den blå leksaken.. Ett tecken på att leva eller inte veta vad man skall hitta på. det sistnämnda är närmare sanningen.
2018 Nyss hemkommen från två fanastiska veckor Kap Verde med Felicia.
2019 Var det ny resa, Pappa+dotter resa till Canarias. Uppskattade livet med en avkopplande resa med mycket softa o prat.
2020 Livet hade på nåt vis vänt igen… även om covid bromsat så känns det nog som att året gett många insikter som kommer visa sig i nya sätt att leva..
2021 Håller mig nu väldigt lugn pga diskbråck och på eftermiddagen blir det fika med huset sen kommer en kund på Minin så det mesta är som vanligt hahahaha
Men sen så..Nytt år och nya galenskaper
Ha en fin dag. Kram
oväntatunderbar 