Ögon som glittrar..

Ögon som glittrar (2018 Året jag kanske lärde mig mer om mig själv?)

Att sammanfatta ett år är svårt. Det blir ofta (precis som här) massa resor, bilder på nån bil, hund eller barn. Men jag hoppas att jag 2018 lärt mig lite till om mig själv.

2015 var det året vi hamnade i denna kaos o oro. 2016 Hände det vi fasat för(Milla fick somna in) 😢❤️ och jag kämpade på våren för att överleva o komma tillbaka. Och tycker/ trodde det gick ganska bra. Sen hände det (Albert rycktes bort) som förändrade mitt liv och kaoset av ensamhet, sorg o saknad börjar. Mitt sätt att bearbeta en del av sorgen blev nog att köpa lite bilar. 2016 köpte jag en mini och gav sen bort den till välgörenhet, sen köpte jag två till. (Hondan o en ny Mini)

2017 sammanfattade jag som allt och inget för ett år sen. Fler bilaffärer (köpre fyra o sålde fem) Fem/sex utlandsresor mm. Jag gör massa saker och det är jättetrevligt. Men jag vet nog egentligen inte varför utan det är mest för att umgås med vänner. Under hösten skedde en del saker o jag avslutade vissa engagemang inom motorsporten då jag inte kunde stå bakom vissa beteenden mot andra människor.

Nu mina starkaste minnen av 2018. Det inleddes med att jag o min vän Felicia var två veckor i solen.

En bra start på året, varmt och skönt och vi bara låg på en solsäng o läste böcker o snackade mycket motorsport.

I mars tog jag med dottern o Johan till England för lite fotboll o mys. Min soul skulle oxå med men var hemma pga plugg o sjukdom. Det var nog tur det för det blev inte riktigt som jag tänkt. Allt jävlades så till slut hade vi löst allt med alternativa planer så jag hade nog köpt det mesta minst två gånger 😂. Men vi hade kul o myste däremellan… Och till slut kom vi hem i taxi💣 (25 tusen fattigare i extra kostnader😈😈)

Helgen efter tog vi med ”storkusinen” och kollade på Sverige – Chile.

Matchen var rätt kass men att se alla chilenska fans värmde hjärtat.

Under våren o sommaren har jag stöttat Felicia i sin crosskartsatsning och det var både kul att hänga i ett garage o i en depå igen. Många skratt men även tårar i frustration.

Men den glädje det ger när man nästan får lyfta henne ur karten och hon gråter av glädje för att det funkar (som jag sa) är obeskrivlig ❤️❤️❤️

I September gjorde vi nåt som känns i hjärtat. Vi var med på Barndagen och tillsammans med 120 andra män och kvinnor med sportbilar så skjutsade vi barn som har det/ har haft det tufft i livet. Jag tror jag talar för alla som skjutsade. Det har aldrig känts så bra att byta däck.

På kvällen var det middag och auktion till förmån för cancerrehabfonden.

Sen till det som är årets minne o förändring. På Midsommar var jag hos vänner o firade. Träffade deras hyresgäst, efter en trevlig eftermiddag blev ett skämt till en helt fantastisk roadtrip i Europa tre veckor senare. Vi är väldigt olika men samtidigt lika på vissa sätt. Vi hade många samtal om livet, sorg, relationer och hur vi tänker, tycker, känner och vad vi sen gör… Camilla var rak o ärlig och det är Karin med och det uppskattas mycket ❤️

Karin har fått mig att tänka till och försöka lyssna på vad jag vill och hur jag vill leva? Det är inte lätt o jag vet fortfarande inte med vem och hur? Men det jag vet är att det är många som inte lever som de egentligen vill. Det är också många som försöker ändra på andra men det är bara jag som kan ändra på mig. Så jag skall försöka göra det jag vill o spontana saker älskar jag.

Men ibland får man uppmuntran som hjälper till. I juli/augusti hände många fantastiska saker i en snabb följd . Först så ville min dotter o Johan hyra en lägenhet hos mig som blev ledig.

Sen så blev jag ”sambo” eller inneboende av en rent tillfällighet och det är både lärorikt och kul. Först så får jag bättra på min Engelska men det är också kul att både lära sig andra kulturer och erfarenheter men även dela med sig av vår kultur och mina erfarenheter. Men jag har också insett hur mycket jag saknat ett mess med – hej, jag kommer hem kl 5 eller behöver du nåt från affären? Och Dina har faktiskt fått mig att ändra på min diet så det finns hopp att ändra även på gamla elefanters beteenden😂😂

Här kommer en sammanfattning av året i bildform på ca 108 sekunder.

Det som var starkt känslomässigt var att min älskade dotter tog examen som sjuksyster. Hon började plugga när Millas cancer visade effekt och sen genom hela vårt kaos kämpat på. Så jag är oerhört stolt över att hon fixat det. ❤️

Sen den sista reflektionen som kanske är den viktigaste. Trots att jag de senaste fyra åren levt i en bubbla av oro, sorg, saknad, hopplöshet och kaos så har jag varje år lärt känna minst en ny riktigt god vän❤️

Och det är det som är viktigt. Älskar Er❤️❤️❤️❤️

Och den reflektionen säger mig också att kan jag träffa och lära känna vänner genom att se ögon som glittrar så är det mitt sätt OM jag nån dag skall träffa en ny oväntat underbar kvinna. Kram

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s