Utan vänner överlever man inte två år av kaos !

IMG_20160922_174907

 

Utan vänner överlever man inte två år av kaos !

IMG_20160806_081551

Bilderna är min två vänner och ”livräddare” Jessika (med K, min Jessica med C ) och Marianne men jag återkommer till dem i slutet av dagens inlägg.

Idag (datum, igår fredag för mig) har det gått ett år sen Alberts begravning, min första tanke i morse när jag gjorde frukost var att när jag ställde bilden på honom bredvid hans lykta och blommor på köksön och sen skickade en bild till min dotter Jessica i fjol.

Jag tänker tillbaka och försöker förstå varför det kommer så mycket minnen nu ?

Det har ju gått 1,5 år sen Milla fick somna in och ett år sen Albert rycktes bort. Nja i min och ”min Jessicas” värld så började det ju inte när Milla somnade utan minst tio månader tidigare så vi har ju i praktiken två och ett halvt år levt i en oro och mer eller mindre kaos och det är också minnen. Det går sakta framåt såklart men det kommer minnen när man minst anar det.

Och de minnen som kommer upp nu är från i fjol, två år gamla eller äldre, och det hände ju massor under den ”sista sommaren” för Milla. Och sen lägger till vi Alberts kämpande. När jag spaltar upp vad som hänt de sista åren så kanske det inte är så konstigt att jag själv tycker att jag får tillbaka minnen hela tiden ? Eller att när jag ser en liten kille i rullstol så kommer tårarna..

Bara de sista veckorna har det varit några minnesdagar, Alberts dödsdag 10/7, Millas Födelsedag 20/7, vår bröllopsdag  2/8 och Abbes begravning 5/8 ! Till det semester och sjukdomsminnen…

Jag har försökt spalta upp vilka minnen som kommer upp, min tanke är att jag kanske kan jämföra om ett år och se om det kommer upp fler positiva minnen ? Det är nog också ett sätt att komma framåt.

Januari 2016 Millas sista kamp, på sjukhus och en vecka hemma, den sitter djupt.

Februari 2015 Vi  Besöker ”min Jessica” i Basel och Milla kämpar med en ond höft. (sista resan)

Februari 2016 Alberts operation skjuts upp och Millas begravning.

Mars 2013 Milla får bröstcancer

Mars 2015 Milla fick besked om tumör i skelettet

April 2016 Alberts ryggoperation, i glädjen efter att operationen gick bra köpte jag en classic Mini. Jag hade mycket energi satte igång flera projekt hemma inför framtiden..

Maj 2013 Milla blir efter tre operationer av med ett bröst samt senare även livmoder.

Maj 2015 Vi var på 50 års fest hos min vän Kajsa, att hålla tal och prata om 35 års vänskap och sen prata om framtid samtidigt som man vet att Milla inte kommer vara med på nästa kalas är vidrigt och det går inte att göra utan tårar.

Maj 2016 Stora Barndagen då jag skänker bort Minin till förmån för Motorsport Utan Gränser

Juni 1997 Vi tittar på lägenhet/ hus i Spanien, det slog till på strand i san sebastian i år…

Juni/ Juli 2013 Milla genomgår en vidrig cellgiftsbehandling.  Jag glömmer aldrig orden, jag går aldrig genom detta igen !!! Då skiter jag i det ! Jag kunde inte säga emot.  Vi åker och köper en riktig peruk, att se sin älskade köpa nåt hon verkligen hatade var så jobbigt.

Juni 2015 Jag var på 50 års fest för min goda vän An1 i Örebro, Milla orkade inte men ville att jag skulle åka. Jag valde att inte nämna Milla i talet men det gjorde An1 i tacket och då var jag glad att jag hade Jessika bredvid mig.

Juli 2014 Vi firade 50 åringa vänner på Lido de Venecia, vår sista solsemester tillsammans..

Juli 2015 Milla blev strål och cellgiftbehandlad med lite mindre effekt än förra gången, (trodde vi då)

Vi var på kusinernas fotbollscup och bodde nån natt på hotel i Örebro

Juli 2016 Albert går bort 10/7, 20/7 Millas födelsedag,  Jag umgicks mycket Marianne och hennes familj och fann glädje trots totalt kaos. Det var samtidigt jobbigt att umgås med släkt och vänner, undantaget ”min Jessica” så klart !

Augusti 2000 Vi gifter oss i Las Vegas, ”min Jessica” får diabetes..

Augusti 2015 Albert blev sjuk och var jättedålig, nära att gå bort, 14 dagar på sjukhus Samidigt som Millas njurar börjar drabbas och hon får den första påsen.

Augusti 2016 Alberts begravning,, sen försöker jag leva på men det går väl sådär. Åker till Tylösand på fyra dagars fest med kollegor från hela landet. Hade jag inte haft Jessika som stöd så hade jag inte klarat det.

September 2000 Min 35 års fest var vår Bröllopsfest.

September 2015 Milla började bli sämre och jag ville inte fira min 50 årsdag, jag visste att nästa gång de flesta ses är på Millas begravning..

September 2016 Vi åker  till Tyskland på min födelsedag, Jag hade inte åkt med om inte Marianne varit med, ändå blir det  total krasch,  utan henne hade det kunnat sluta illa.

Hem och packa om på nån dag, sen till Amsterdam på kurs, kunde koppla av ganska bra då Jessika var med så vi kunde hänga en del.

Oktober-december 2015 En väldigt omtumlande period, Milla blev sakta sämre, Jag blev firad, vi gjorde inte så mycket socialt,  när jag gjorde något med jobbet så var inte huvudet riktigt med

Hösten 2016 och vintern rätt jobbig med minnen, saknad och ensamheten blev ett faktum och minnena från året före var ju också mest sjukdom och försämring

Detta är ju en liten del men det kanske inte är så konstigt att det kommer upp minnen ??

Vad har mina vänner betytt ?

Detta är två bilder på de som jag är evigt tacksam för att jag har som vänner.

Den ena personen är Jessika, kollega och vän sen flera år tillbaka och hon har funnits med som nån jag pratat med och mitt stöd sen Milla blev sjuk i praktiken. Det var skönt att ha nån ”en bit bort” att prata med.  Även om vi bor en bra bit ifrån varandra så är hon aldrig längre bort än ett mess, och de kommer precis när jag behöver de som mest !

Den andra är min själsfrände Marianne och ”min Jessicas” hund Oxton. Den är tagen för ett exakt  år sen efter Alberts begravning,  För mig visar den medmänsklighet och omtanke i dess finaste form !

Marianne lärde jag känna efter att Milla lämnat oss och hon var den stod bredvid mig på sjukhuset med Albert och hon var den som fanns vid min sida och fick mig att orka stå upp på begravningen när vi sade adjö till Albert. Men det gäller inte bara Marianne och Jessika utan även den bruna fyrbenta som betytt massor för min Jessica och även funnits för mig på nåt vis i det dubbla sorgearbetet.

Jag har ju många vänner och alla är viktiga och har stöttat på sitt sätt, men varför är dessa speciella ? Det finns såklart inget enkelt svar på men det jag vet är att jag älskar dem och är trygg och lugn när jag är med dem. Det är svårt att förklara men även om Jag & Milla träffade Jessika på en utlandskurs för en del år sen så är det inte så många gemensamma minnen som det är med de flesta andra vänner.

Det gör också att jag kan ha mycket trevligt och avslappnat när vi ses. En annan aspekt är nog att vi har kontakt så pass ofta vilket underlättat ensamheten och vi pratar om allt.

Jag vet bara att jag alltid kommer finnas som vän till dem och finnas när de behöver mig oavsett var jag befinner mig på jorden.

Nu skall jag försöka göra nån nytta denna Lördag.

Kram

 

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s