En vän som lyfter mig
Detta är en bild av delar av min sommar 2017. Den ser ju helt fantastisk ut !
Men det är ju inte riktigt hela sanningen. Det är lite för många minnen, sorg, saknad på samma gång. Om allt känns kasst så räcker det med så lite för att vända på glaset och kraschen kommer. Det kan vara en ändring i nåt jag planerat eller nåt som händer som ställer till det. Ifjol var jag på väg tillbaka när Albert också rycks bort. Det gör att det finns för mycket minnen i tidsperioden. Semestrar, Millas födelsedag, Alberts bortgång och allt efter den, vår bröllopsdag, Alberts begravning osv…så det är nog bara att ställa in sig på att några somrar framåt kommer vara svåra. Jag känner själv att jag har för mycket känslor och ensamhet i mig och jag längtar och saknar även vissa vänner mer än jag mår bra av.
Jag är bara så oerhört tacksam att jag har en vän som Milla o jag träffade tillsammans för några år sen. Hon har funnits med under hela resan och hon finns alltid när jag mår som sämst och lyfter upp mig !!❤ Utan henne och min ”soul” vet jag inte hur det här slutar…
Och jag tänker fortsätta försöka leva och göra resor med de jag tycker om även om det gör ont ibland för det har jag lovat min ängel. Och jag uppskattar fortfarande att umgås (vissa mer såklart).
Jag känner mig som en gnällspik men jag tänker inte köra ”facebook/insta” stilen med hur fantastiskt det ser ut utan hur jag känner. Jag hoppas det positiva kommer med…
Kram o trevlig helg !
oväntatunderbar 