Det här är bilden av en mental krasch !
Idag är min ängels födelsedag och jag har gjort som jag lovat o fortsätter leva.. Jag har legat på stranden (eller mest i havet) hela dagen och det har gått ok.
Jag har åtskilliga gånger tänkt, saknat och försökt förtränga eller tänkt på annat/ andra.. Det gick bra tills ikväll.
När vi skall gå ut och äta och kommer till torget i Mondello så har de en manifestation för alla flyktingar som gått bort på havet. Det ligger människor på marken med säckar som skall illustrera liksäckar ! Då brast det !!!!
Milla och Albert far runt i skallen som en centrifug… Så det var bara att vända o gå till hotellet. Rycka med en burgare (som smakar skit) o vatten.. Sen får jag väl försöka somna nån gång..
Sån är kärleken och saknaden..den slår till när du minst anar det…
Kram
oväntatunderbar 