Här skulle vi bli gamla !

Här skulle vi bli ganla ! För ganska exakt 20 år sen tittade och funderade jag o camilla på lägenhet i spanien. Camillas reumatiska hade slagit till och bägge gillade värmen. (Jag hade inte fått min psoriasis då). Planerna

 var ganska långt gångna, Vi ville bo i en riktig stad, nära flyg, vi kollade på svenska skolan, gå här o i sverige hur funkar det ? , hur man skulle kunna jobba på distans, kunde familjen komma ned enkelt, möjlighet att hyra ut på sommaren osv 

Men det primära var att vi skulle bli gamla tillsammans i värmen där min ängel kunde få må bra. 

Ta morgon och kvällspromenader på stranden, ta en fika ett cafe, ta ett glas vin och njuta av solnedgången. 

Planen blev ändrad då av div skäl men har nog alltid funnits kvar och vi har pratat om det med jämna mellanrum…sen har även tyskland varit ett alternativ såklart. Tanken var När/om Albert blir stor (20) och bor själv med assistent då köper vi ! Den planen fanns faktiskt kvar till mars 2015 och var än mer aktuell då!  vi trodde/hoppades/ ville tro att värken i Millas höft var av det reumstiska och inte cancer. 

Så att även om jag haft kanondagar här med bästa polaren så kommer tanken då och då. När vi går förbi en desigualbutik eller nåt par sitter o dricker vin.  Jimpa åkte hem i morse och efter morgonens promenad så tog jag frukost på ett cafe vid stranden. Då slår tankarna och sorgen till utan förvarning ! 

Det var ju här VI skulle sitta !!!!! 

(Detta går inte att skriva utan ilska och tårar). Även om jag ser framåt, har bokat trevliga saker hela sommaren med vänner osv så kommer alltid tanken finnas där…

Jag har också märkt att jag saknar mina vänner mycket mycket mer än tidigare. Vissa ännu mer såklart…

Och jag ser mycket fram emot sommaren och höstens resor även om jag vet att det stundtals kommer bli jobbigt..

Men uppmaningen är vänta inte !

Lev nu !

Nu skall jag slänga ihop mina kläder och byta hotel till det ”stekigaste” de har..

Sen blir det nog stranden hela eftermiddagen och kvällen.
Kram

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s