My story del 2. 2001-2003
Vad är det värt att få ett barn ?
Det är inte alltid det funkar att göra en bebis.
JAG VET !
Jag tror ingen som fått barn ”på det vanliga sättet” kan förstå hur jobbigt det är för de som inte kan det när alla i ens omgivning antyder är det inte dags snart ? När skall ni skaffa barn ? Eller när det skall skämtas om graviditeter, preventivmedel eller annat ? Jag tror också har det är än värre som kvinna (min tro).
Att som ung kvinna eller man (som inte kan/har svårt att få barn) sitta vid ett fikabord och lyssna på skämt om hur man gör barn är tortyr och inte acceptabelt !
Så till alla ! tänk på vad Ni skämtar om.
Jag är inte Jessies biologiska pappa men då han aldrig funnit i hennes liv så har hon från början varit MIN dotter !
För oss funkade det inte och JAG hade egentligen inget bekymmer med det utan var nöjd med att Jessica var min dotter ! Eller jag snarare accepterade läget.. Det var Milla som ville att Jessica skulle få en lillebror och vi skulle få ett gemensamt barn och kämpade och bokade tider för undersökningar mm
Efter div tester och minst sagt personliga undersökningar så fick vi erbjudande om en eller två (minns inte exakt) IVF försök av landstinget. Det är återigen kvinnan som får ta all stryk med hormonsprutor mm
Och om man nån gång nämner att vi har svårt att få barn så förutsätts det att det är kvinnan som har bekymret ??? I vårt fall funkade det inte med två försök men kliniken föreslog att vi skulle göra flera försök som vi betalde själva.
Det var nog mitt livs enklaste beslut ! Ibland är det värt en Volvo 850 för att få ett barn !Nu funkade det ! Och vi var förväntansfulla precis som alla andra ! Magen växte och Camilla mådde ganska ok trots sin värk i kroppen.Strax innan Jul upptäcktes att Albert inte ”vänt på sig” och vi skulle göra ett vändningsförsök.I samband med ultraljudet ser Camilla på sköterskan att nåt är FEL !Jag ser reaktionen på Milla och vänder ögonen mot skärmen och inser att hjärnan på Albert är ”tom” !!!
Efter div ”svammel” kommer en läkare och berättar att Albert har Hydrocefalus (vattenskalle) men att det kan opereras och det behöver inte innebära framtida men…
Vi har bekanta där barnet fötts med det och han är stencool så vi var ändå lugna på nåt skumt vis ?? Men oron fanns där såklart men vi var helt överens att om oavsett vad som händer så löser vi det ! Men under den sista månaden hann vi träffa åtskilliga människor ”som visste hur det var ” dvs hur det var när de var unga för 40 år sen !! Det gjorde oss inte lugnare ??
Den 23:e januari blev det planerat kejsarsnitt, Jag hade nog inte fattat hur många människor som är på plats vid ett snitt eller hur fort ett snitt går till för helt plötsligt (bara nån minut efter att de börjat ?) bad barnläkaren mig komma ut i rummet bredvid och träffa min son !
Känslan att lämna Camilla i en operationssal kändes inge bra…Men känslan att se Albert skrika, ha fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot var underbar !Min första fråga när vi kommer till neo-avdelningen var om storasyster får komma en stund,Och efter snabbt nej kom ett JA ! såklart ! men bara en kort stund….
Nu började ett nytt kapitel i mitt liv !