Läst i boken om mitt liv.

Idag har jag läst i boken om mitt liv.

Imorse fick jag klippet i fg blog. Efter att ha sett det två gånger så var det som berörde mig mest var det med att hon säger att man inte bara kan gå vidare. Milla och Albert är alltid med. Men hon har ju helt rätt i att om jag nån gång träffar som jag älskar och som sen känner lika tillbaka så är ju den hon älskar till stor del ett resultat av mitt liv med Milla, Jessica o Albert och allt som hänt. Så mina änglar finns ju alltid med❤️❤️

Efter det började jag läsa nån timme i bloggen från början. Inledningsvis var ju bloggen alternativet till en bok. Så kanske har jag läst några kapitel i boken om mig och mitt liv?

Såklart kommer tanken – vad har jag varit med om!!! Hur har jag överlevt?Vissa avsnitt blir såklart skitjobbiga att läsa.

Detta är ju nåt ingen vill vara med om och tårarna sprutar.. Så många minnen som kommer upp som jag inte skrivit ned.Och 5,5 månad senare förlorade jag Abbe också..

Det som sen slår mig när jag läser är hur viktiga vissa personer varit.Den viktigaste är såklart min älskade dotter, sen min ❤️soul. Det är för många gånger hon fanns för mig 2016 för att jag ibland undrar om hur det gick till? Det finns en mening med vissa händelser..

Bilden är från Rom och ilskan är när flyget var försenat på väg hem och vi fick extremt dåligt bemötande 🤔Men det finns såklart flera andra som betyder allt❤️❤️❤️Jag reflekterar också att jag har ju precis som Nora sa hela tiden levt på nåt sätt… Jag har träffat nya vänner, fixat i och med huset, köpt o sålt bilar, rest mycket mm Nu vet jag ju att göra eller köpa saker kan vara ett sätt att dölja eller lätta en sorg, sjukdom eller annat problem.

Så Nora fick mig att idag när jag hade arbetsdag ute ta bort det sista av Abbe på nåt vis.

Jag har inte kunnat kapa av bultarna till hans hiss. Det är inte jobbigt fysiskt, det tar fem minuter med vinkelslipen. Men de har inte varit ivägen så de har fått vara kvar.

Men en bult valde jag att ha kvar, den sitter bredvid dörren till garaget. På den skall jag sätta fast nåt som är Albert så att han alltid är med mig❤️😥❤️🎈

Kram och glöm inte att ta hand om varandra.

Författare: ovantatunderbar

Man strax över 50 som levt med hustru, utflyttad dotter och en gravt funktionshindrad son. Under 2016 förlorade jag både hustru som förlorade mot cancer och sonen som hastigt lämnade oss. Jag kommer här försöka berätta min historia om hur det varit att leva, hur det är nu, alla frågor, ensamhet, nya vänner, relationen till gamla vänner mm mm Likaså aktuella tankar om livet och världen vi lever i...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s