Prolog
Fritt fall
Juli 2018
Det är en extremt varm sommar i Sverige och en fin sommarnatt och ekobrottsutredaren Adrian sover oroligt när telefon ringer.
-Hej det är läkaren Anders Simonsson, är du på väg till Örebro? August har blivit sämre. Kan du vända och komma hit?
-Öh Nej jag är kvar hemma, -Jag försökte sova en timme. Jag kommer direkt! Tack svarar Anders.
Adrian studsar upp ur sängen med ett hopp, han tänker att han skulle vilja väcka Carina men hennes säng är tom sen snart sex månader. Han slänger på sig kläder och springer ut till bilen. Nu är det full fart på riktigt! Det är i princip tomt ute i trafiken en tidig men varm sommarmorgon före sju i början av juli och det går fort! Han använder hela vägen och genar där det går och han lyckas samtidigt messa dotter Linnea och bästa vän och kollega Monica DET ÄR SÄMRE! KOM HIT! Till Monica lägger Adrian till en rad…
Jaghar endålig kÄnsla…
Bilen parkeras med en hård tvärnit utanför akuten framför en lummig häck som med röda blommor trots den varma och torra sommaren och den luktar gott, det skulle kunna vara en fin upplevelse och man borde stanna och lukta på dem MEN.
Adrian går med raska steg in till receptionen på akuten. Det står en skylt med TA KÖLAPP, GLÖMT DET! Det är samma sköterska bakom disken som sju timmar tidigare tog emot när Adrian och August kom in med ambulansen.
Vi har träffats tidigare hos gemensamma bekanta. Han kastar ur sig sitt ärende och Hon säger -Jag följer med. Det blir en snabb joggingtur genom två dörrar sen genom en lång korridor mot hissen, upp två våningar och sen fortsätter de nu springande mot intensivvårdsavdelningen (IVA). De gula väggarna blir som i en tunnel när man löper fram. Skylten centraloperation i taket observeras strax före att de svänger av höger in i korridoren in mot IVA (Intensiv Vård Avdelningen)
IVA på sjukhuset i Sjösala har precis som många andra sjukhus en sluss med två par frostade dubbeldörrar och en ringklocka, men sköterskan har koden såklart.När de andra paret frostade dörrarna in till IVA trycks upp slutar Adrian springa… andningen slutar nog samtidigt eller det känns så…
Adrian tänker-Borde jag inte flåsa efter löpturen? Just nu känner jag inget mer än tomhet…
Det står tre läkare vid receptionsdisken och det är inte svårt att förstå att det var över redan när läkaren ringde. Det har ju max gått 6-7, kanske 10 minuter sen jag låg i sängen. De går avstannande mot disken och sköterskan lägger sin hand hans axel. Adrian tänker hoppas jag drömmer, läkaren som tidigare under natten jobbat tre timmar i akutrummet med August kommer och möter dem och säger -Vi går in här.
Nu sitter jag i den mörkröda hårda landstingssoffan igen. Jag är i det fika/patientrum eller anhörigrum som det egentligen kallas där jag så många gånger satt på kaffe och te när August legat på IVA efter operationer. I det rum jag så ofta har ringt Carina och berättat om läget. I det rum där jag för ett år sen talade med en av August läkare som var jättearg och hade sagt upp sig pga. Landstingets/ regionens oekonomiska politik. I det rum jag hållit en okänd kvinna i handen vars man varit med om en bilolycka och nu svävade mellan liv och död.
Anders säger -Jag beklagar och berättar sen vad som hände när transporten som skulle ta August till Örebro kom. Han berättar om slang i halsen, uppstötningar, hjärtstillestånd och återupplivningsförsök i 30 minuter. Jag hör och förstår vad han säger men inte vad det betyder på samma gång.
Hjärnan snurrar. Är detta verkligen inte en dröm?
-Hur fan kan man förlora sin fru och sin son inom ett halvår?
Sen kommer den idiotiska tanken om utredningen på jobbet, jag skulle ju rota i larmbolagens ekonomiska kopplingar sista veckan innan semestern. Och höra med Petra om de kommit fram till vad Idioterna skulle som slängde Glocken i kanalen skulle ha den till? De fick allafall känna på vad defensiv stridsteknik innebär när han landade på ryggen ner i en liten träbåt så flisor for.
Jag har inte tid med detta, eller nu får jag nog en massa tid jag inte vill ha.
Vad håller jag på med? Har jag sovit något? Jag stirrar ut genom fönstret, kan man hoppa? Samtidigt kommer tanken.
Jag måste ringa min älskade Linnea, hon är ju på väg!
Och Monica med! Vet de var jag är?
Hur ska jag kunna vara positiv nu?
Jag har sett min son sovande för sista gången
FAAAAAN !!!!
Vad är det som händer?
