Nyss hemkommen från Rom och jag och Monica sitter på kontoret med ljusgråa väggar och gröna inslag i Örebro efter en god lunch i Stadsträdgården med trevlig sedvanlig promenad och försöker sammanfatta alla trådar i ett stort organisationsschema. Det plingar i telefonen o Petra messar med ett tydligt men kort meddelande. Mitt rum Nu ! Vad är det nu ? Vi har ju haft genomgång på förmiddagen och skall ha ny dragning imorgon?
Jag går till hissen o åker ned i kulverten med modern konst på väggarna som är helt obegriplig o går med rappa steg mot hissen upp till Krim. Dörren till Petras rum är öppen så jag går in o hon visar tydligt att jag ska stänga.
A- Hej. Vad har hänt?
P -Ja vad har hänt Adrian? Polisen i Rom har meddelat att de har hittat den busige Julio som Ni ville tala med.
A- Va bra då..
P – Död Adrian! Och inte i branden utan i en båt vid kanalen. Och det de inte förstår är han är dödad genom att någon tvingat i honom vätska och sen tänt på. Så gör man tydligen inte i Italien! Fan Jag är varmare än min telefon som legat i solen..
Jag vet också att Ni aldrig talade med honom utan Du o Monica var på en romantisk middag kvällen före 50 årsfesten.
Men jag vet också att du hade epitetet Romantiker med rätt att döda på 80/90 talet i din militära roll. Det talas fortfarande om när du gick över kaserngården med en frukostbricka inkluderande även blommor till den unga frivilliga lottakåristen du träffat kvällen före 🥰 Måste erkänna att jag tycker det var lite gulligt.
Jag vet också att du har utbildning i USA och även praktisk erfarenhet och kan eliminera både tyst och utan vapen och utan att lämna spår.
A -Vad ska jag svara? Jag kan ha träffat honom och fått lite information men vet inte vilken oktan han hade i lungorna?
P -Fan Adrian jag sa inte bensin !!!
A – Nä, men vad är lättast att få tag i i en stad fullt med vespor? Det borde vara bensin, 95 oktan ??
O – Gååååå !!! Detta samtal har aldrig ägt rum!!
A-Tack, snart fika., kram
oväntatunderbar 