Vad hände sen?
Det har gått tre och nio månader sen Carina somnade in, tre år och två månader sen August rycktes bort, två år sen det stora avslöjandet med all kalabalik men också två sen jag träffade Eva sista gången i September 2017. Vi var nog bägge förälskade men ingen var redo, jag hade inte gått vidare och bägge var nog livrädda för förändringar igen just då. Livet går framåt men det händer mindre och mindre i vardagen. På jobbet är det samma skit varje dag, hemma är det samma gräs som ska klippas. Jag orkar inte med nåt dejtande som alla tjatar om. Jag har träffat människor jag älskar utan att använda blocket förut. Vänner ringer mer och mer sällan om inte jag tar tag i det. Det är September och jag behöver nog ett miljöombyte? Jag surfar lite o kollar väder och pris, så jag bokar en vecka på playa inglese och dricker vin o ser om jag kan ragga upp nån. Jag lägger in semester hela september då jag jobbat i princip hela sommaren med ett stort byggbolagsmygel.
Flyget går tre dagar senare och jag tar en taxi från flygplatsen. Det är kväll när jag checkar in men jag tar bild på kåken rakt över gatan och lägger ut en bild på Insta utan nån egentligen mening.
Jag packar upp den minimala packningen och tar sen en dusch. Det pinglar i telefonen.. ok, det är nog Linnea eller Monica? Jag läser o svarar direkt när jag torkat. Jag tvättar håret, rakar mig o drar på lite lukta gott. Drar på ett par röda shorts o det pinglar igen, Det är från Eva ? Hej❤️ Titta noga på bilden. Och sen en bild på ett mindre hotell… Va fan det är nog mitt hotel och mitt rum ? Tror det ser ut så?
A- Hej❤️ Har saknat dig, Har du varit här ?
E- Nej, jag är här!!! Kom !
A-va… kommer nu !!!
Jag rycker åt mig nyckeln o drar på en vit skjorta och knäpper två knappar i farten och småspringer nedför trappan utan skor. Jag kommer ut på trottoaren och när jag rundar hörnet ser jag Eva komma springande från andra hållet och hon lika vacker som sist och vi möts mitt på gatan och bara håller om varandra och kysser varandra i hela ansiktet. Tiden går nog för helt plötsligt står En buss och börjar tuta och bakom den står flera bilar i kö. Vi går upp på trottoaren och bussen tutar o flera i bussen ger hjärtats tecken med händerna när de sakta passerar. Vi ser på varandra och säger samtidigt, detta har en mening. Det pinglar i min telefon igen men jag ignorerar den o Eva säger, ska du inte läsa.
A-Det kan jag göra sen..Du är här❤️och det är det enda som betyder något.
E- Men det kanske är viktigt o jag sneglar på skärmen+001 …. Och en bild och en emoji ❤️
A- What ! Det är VI på bilden! Vi står framför bussen. Fan ! Nu är jag förföljd igen… och jag drar reflexmässigt med mig Eva direkt in i skuggan mot en mur och börjar se mig om efter kameran eller någon med vapen.
Pling
Are you here ? So nice❤️WHO is the lady? Drinks here now ? PD
A- WTF is happening ? Why are you here?
PD- I lived here, my Casa, born in Spain you know and Carmen is my second namn. Business and holidayhome. Take the lade with you and come to flat 001👍🥰I open the private gate.
A-Eva, just nu fattar jag ingenting. Vi har inte setts på två år o ser varandra här o du bor hos min ”diskret hemliga vän” Har du träffat henne?
E- Njäe, det tror jag inte, den delen av kåken är lite avskild och jag kom igår med min dotter o son men de är redan ute på barrunda😂
Den vackra smidesgtinden glider tyst åt sidan och vi går in hand i hand. Penople Douglas kommer och möter med sitt fantastiska leende och Eva skriker samtidigt rakt ut !!! I mitt öra.
E-Du har nämt att du hade en känd vän.. ADRIAN , detta är inte en känd vän, hon är topp tio av kända kvinnor i världen!!! Vad har jag på mig!! Vi kan inte.,
PD- I understundom, I have panties and my mans T-shirt, kom here for a hug. Welcome to Casa Carmen. That I saw att the street was from s better movie. You must be in love❤️ and that’s make me happy. Adrian is a good man and Carina was a good friend.
A – Det är min PD, så mycket hjärta och så långt ifrån Hollywood du kan komma 😂
För tre dagar sen visste jag inte varför jag åkte, hur länge jag skulle stanna eller om jag skulle stå ut att leva?
Låt livet överraska med det oväntade underbara och se vart det för oss..,
Tack för att Ni läst min historia hela vägen hit.
Kram
Peter Lagerlöf
oväntatunderbar 