Epilog

Epilog

Vad händer sen?

September 2022

Det har gått fyra år och nio månader sen Carina somnade in, fyra år och två månader sen August rycktes bort, tre år sen det stora avslöjandet med all kalabalik, en pandemi har drabbat oss som förändrade världen och ett krig har startats sen jag träffade Eva sist i September 2019. Vi var nog bägge lite förälskade men ingen var redo, jag hade inte gått vidare efter mitt trauma och bägge var nog livrädda för förändringar igen just då.

Livet går framåt men det händer mindre och mindre i vardagen. Vissa dagar vill jag bara skita i allt.

På min gravsten ska det stå- Nu får Ni reda ut Er skit själva.😉

På jobbet är det samma skit varje dag, hemma är det samma gräs som ska klippas. Jag orkar inte med något dejtande som alla tjatar om. Jag har träffat människor jag älskar utan att använda blocket förut. Vänner ringer mer och mer sällan om inte jag tar tag i det. Monica har bytt jobb och hör aldrig av sig, den jag trodde var min bästa vän finns inte i min värld längre, jag vet egentligen inte varför och det gör så ont. Linnea finns såklart men hon ska ju bilda sin familj och sitt liv. Det är september och jag behöver nog ett miljöombyte annars går jag under? Jag surfar lite o kollar väder och pris, så jag spontan bokar en vecka till att börja med på ett enkelt hotel i Playa Inglese och dricker vin o ser om jag kan ”ragga upp någon”. Jag lägger in semester hela september då jag jobbat i princip hela sommaren med ett stort byggbolagsmygel.

Flyget går två dagar senare och jag tar en taxi från flygplatsen. Det är kväll när jag checkar in men jag tar bild på kåken rakt över gatan och lägger ut en bild på Instagram utan någon egentligen mening.

Jag är hos Carmen..skål

Jag packar upp den minimala packningen och tar sen en dusch. Det pinglar i telefonen. ok, det är nog Linnea? Jag läser o svarar när jag torkat mig. Jag tvättar håret, rakar mig o drar på lite lukta gott. Drar på ett par röda shorts och det pinglar igen, Det är från Eva? Hej❤Titta noga på bilden. Och sen en bild på ett mindre hotell… Va fan det är nog mitt hotel och mitt rum? Tror det ser ut så? Eller som jag såg bilden när jag bokade?

A- Hej❤ Har saknat dig, Har du varit här?

E- Nej, jag är här!!! Kom!

A-va… kommer nu!!!

Jag rycker åt mig nyckeln o drar på en vit skjorta och knäpper två knappar i farten och småspringer nedför trapporna utan skor. Parkeringen under huset är ren så asfalten är skön att jogga på.  Jag kommer ut på trottoaren och när jag rundar hörnet ser jag Eva komma springande från andra hållet och hon lika vacker som sist och vi möts mitt på gatan och bara håller om varandra och kysser varandra i hela ansiktet. Tiden går nog för helt plötsligt står En buss och börjar tuta och bakom den står flera bilar och mopeder i kö. Vi går upp på trottoaren och bussen tutar o flera av passagerarna i bussen ger hjärtats tecken med händerna när de sakta passerar. Vi ser på varandra och säger samtidigt, detta har nog en mening? Det pinglar i min telefon igen men jag ignorerar den o Eva säger, ska du inte läsa.

A-Det kan jag göra sen. Du är här❤och det är det enda som betyder något, jag lever i nuet numera.

E- Men det kanske är viktigt o jag sneglar på skärmen +001 … Och en bild och en emoji ❤

1. What ! Det är VI på bilden! Vi står framför bussen.

Fan ! Nu är jag förföljd igen… och jag drar reflexmässigt med mig Eva direkt in i skuggan mot en mur och börjar se mig om efter kameran eller någon med vapen.

Pling

Are you here ? So nice❤WHO is the lady? Free drinks here? PD

A- WTF is happening? Why are you here?

PD- I lived here, my Casa, born in Spain you know and Carmen is my second namn. Business and holidayhome. Take the lady with you and come to flat 001👍 I open the private gate.

A-Eva, just nu fattar jag ingenting. Vi har inte setts på två år o ser varandra här o du bor hos min ”diskret hemliga vän” Har du träffat henne?

E- Njäe, det tror jag inte, ena delen av kåken är lite avskild och jag kom igår med min dotter o son men de är redan ute på barrunda😂

Den vackra smidesgrinden glider tyst åt sidan och vi går in hand i hand. Penople Douglas kommer och möter med sitt fantastiska leende och Eva skriker samtidigt rakt ut!!! I mitt öra.

E-Du har nämnt att du hade en känd vän.. ADRIAN ,

detta är inte en känd vän, hon är topp tio av kända kvinnor i världen!!! Vad har jag på mig!! Vi kan inte…

PD- I understand , I have panties and my mans T-shirt, kom here for a hug. Welcome to Casa Carmen. That I saw at the street was like a scene from a better movie. You must be in love❤ and that’s make me happy. Adrian is a good man and Carina was a good friend.

A – Det är min PD, så mycket hjärta och så långt ifrån Hollywood du kan komma 😂

För tre dagar sen visste jag inte varför jag åkte, hur länge jag skulle stanna eller om jag skulle stå ut att leva vidare?

Låt livet överraska med det oväntade underbara och se vart det för oss.

Tack för att Ni läst min historia hela vägen hit. Nu får vi se om det blir en fortsättning eller.

Kram

Peter Lagerlöf