Gubben i lådan på min begravning..

Ur kapitel 22 Sjösala Vals

Jag glider långsamt fram längs strandpromenaden utefter den centrala marinan, jag passerar busstationen och cyklar långsamt genom industriområdet mot Port de Alicante som tar emot fartyg från bl.a Alger.

Jag sätter mig på en liten bänk och ser ett fartyg från Alger närma sig ute till havs. Jag har gått om tid att sitta och njuta av solen och fundera. Jag har med både en bok och vatten med så jag är förberedd för en längre väntan. Helt plötsligt ser jag en trailerdragare jag känner igen! En Iveco målad med Italienska flaggan med en fordonstransportsläp bakom fylld med gamla Toyota Hi Ace och Land Cruisers glider in i kön för väntande fordon. Va fan gör den här? Jobbar de över hela Europa? Kanske? Men varför kör ett Italiensk åkeri Spanien-Algeriet? Jag sitter kvar och backar in lite i skuggan under ett träd då solen nu står som högst.

Chauffören är ca 100 meter bort så han upptäcker inte mig. Efter en kvart tjugo minuter kommer fartyget och det lägger till och fören öppnas och först åker några personbilar av sen kommer ett gäng långtradare och efter en kvart så reagerar jag! Nu kommer en till Iveco dragbil med italienska skyltar och flaggan målad över hela hytten. Chaufförerna tutar och vinkar till varandra. Denna transport har byggmaterial lastat på släpet, det ser ut som fönster och färdiga väggmoduler. Tradaren kör förbi mig vidare igenom hamnområdet och jag sitter så jag kan följa den ca 300 meter och strax innan den försvinner ur sikte så svänger den in på en gård och parkerar mellan två större byggnader. Jag hoppar upp på cykeln och rullar sakta mot gården där den stannat. När jag kommer närmare ser jag skylten CANTINA på gaveln på huset. Ok, han behöver väl käka. Men någonting i mig säger att varför då? Han har tillbringat timmar på båten och borde väl ha käkat då? Och tullkollen gjordes direkt vid avkörningen av färjan. Jag ställer cykeln och går in i baren och ser mig omkring. Den är ganska full så jag kan obemärkt smita in och beställa en öl och några nötter. Då jag suttit i solen och känner mig ganska ofräsch så känslan är att jag passar in lite bland övriga gäster som är uteslutande hamnarbetare eller chaufförer.

Jag ser chauffören sitta vid ett bord en bit bort med ryggen mot mig och dricka kaffe. Efter ca 20 minuter ser jag en ljus kvinna gå förbi mig och bort mot mannen. Hon har ljust hår, ljusa jeanshorts och ett svart linne och pumps med halvlåg klack och hon ser svensk ut. Jag ser henne lämna över nycklar och ett paket och göra tummen upp till chauffören sen går hon ut genom en sidodörr. Mannen reser sig efter 10 sekunder och går efter. Ja väntar en halv minut och går ut åt mitt håll. När jag sätter mig på cykeln ser jag lastbilen dåna iväg och bakom den en vit svenskregistrerad Audi A5. Jag skriver upp numret och messar Petra och beskriver vad jag sett och numret, vem äger denna? Vem är hon?  Efter fem minuter kommer ett svar. Var inte du på semester? Vem fan kollar båtar från Alger på sin solsemester? Bilen ägs av en hyrfirma men hyrts av ett byggbolag i Örebro. Kram

Byggbolag och byggmaterial, men varför håller de koll under transporten?

Det är något som luktar illa. Frågan är bara vad och hur Vi skall bevisa det?

Klockan är närmare sex och jag är tillbaka vid hotellet och är rejält hungrig så jag stannar till på El Gosto del Gourmet igen. Först en rejäl köttgryta sen friterade ostbollar och ett glas vitt för att smälta in som turist. Tänk att det räcker att gå bara ett kvarter från strandesplanaden för att få riktig anständig mat.

Det har nu gått 10 månaders sen också August rycktes från mitt liv och det blev helt annorlunda. Ensamheten är inte det värsta? Det är såklart en annan känsla att vakna ensam utan att ha någon att ge en kram och säga god morgon älskling och sen gå till August och säga god morgon. Det värsta är nog att inte vara behövd. Likaså så känner jag att jag inte orkar umgås med våra vänner som förut? En go bekant och välkänd värmlandstjej som numera är föreläsare berättade en gång att man måste kunna stänga gamla kapitel och det är bara att inse att jag lever nu ett nytt kapitel i mitt liv, undrar hur det skall bli?

Jag vet ju inte om det går uppåt eller nedåt? Precis när jag tänker tanken hör jag några toner från Tv:n inne i lokalen som har en gammal James Bond film på. Det är en klassisk filmscen från ett begravningståg i New Orleans som övergår från sorg till dans. Jag får den helt galna tanken att i mitt testamente skall jag skriva in att jag skall åka en gammal Cadillac som likbil till kyrkan och i kyrkan skall sex okända män i mörk kostym och mörka glasögon bära in kistan samtidigt som musiken från filmen spelas. Den sista solosången skall vara Gubben i lådan och skall sjungas av någon som sticker ut lite men med bra pipa. Folk lär ju sätta i halsen men bör förstå att det är mitt sista skämt och efter det skall alla dansa när de går ut…

Om jag vill något med mitt liv så är det ju att glädja andra…

Sen tar det inte många sekunder innan tankarna är tillbaka i verkligheten. Jag går upp på rummet och börjar googla. Byggbolag Örebro Import AB? Alger? Tillverkning?

Båtarna från Alger anländer måndagar och torsdagar så idag tänker jag ta en morgontur på cykeln sen en dag på stranden. Imorgon kommer min gamla vän Tina ned.