Adrian sitter i uterummet och livet känns rätt kasst. Ensamheten börjar bli påtaglig, vänner har sitt liv o ringer inte lika ofta, de har sina familjer och jobb. Telefonen ringer..
Det är Peter i Eskilstuna.
P-Tjena, hur är läget? Jag behöver nog din hjälp?
A- Godafton, sådär, du vet ju att det går upp o ned. Vad kan jag göra?
P-Jo idag var jag till sjukhuset på en provtagning o när jag var på väg ut från parkeringen ser jag en snubbe rycka en handväska ur en rullator som en gammal dam kämpade med. Han sprang sen på mitt på vägen så jag hängde på, åkte Kian så han hörde nog inte mig? När jag var ifatt så fällde jag honom med dörren.
A- Va fan! Med backspegeln?
P-Nääe, jag öppnade såklart, han gick i backen så det var bara att stanna o sätta knät i ryggen på grabben. Sen kom väktare springande från sjukhusentrén.
A-Men vad hände sen ? Jag kan ju inte hålla mig för skratt även om det kanske är mer våld än vad som krävs men det beror ju på vad grabben säger.
P-Men vad ska jag säga till polisen? De fick ju uppgifter på mig av väktarna o damen har de också, hon har redan skickat blommor som tack🙏.
A-Ja? Säg så lite som möjligt, men vänta och se vad som händer, oavsett så har du gjort en god gärning.
Jag försöker lyssna lite med kollegorna här om de kan lyssna med Eskilstuna imorgon.
P-Tack Hörs
oväntatunderbar 