Första veckan i Juni och jag är hemma igen, försommaren är varm o skön, solen skiner från en klar himmel och jag har inga planer för kvällen (som oftast) gräset är klippt, kåken städad och bilarna tvättade så jag tror jag ska ta en promenad efter sjön. Jag drar på en träningströja o ett par joggingskor låser och går ut från tomten, förbi grannens syrénhäck och tar sen trapporna ner mot kanalen och sen ut mot promenaden vid sjön. Precis när jag vinklat ut på strandpromenaden så ser jag en äldre man sitta på en parkbänk, han ser rätt sliten men hälsar med ett leende och jag hälsar tillbaka när jag går förbi. Jag går i ganska lugn takt bort mot ”East Harbour” som östra hamnen för segelbåtar kallas. Det tar kanske 10-12 minuter innan jag är där och vänder tillbaka. Det är ganska mycket folk ute. Jag brukar gå till bägge ändarna på min 60 minuters promenad. När jag kommer tillbaka sitter mannen kvar och har tagit fram en termos och en mugg. -Vill du ha paus frågar han när jag är nästan framme. Jag tänker, ja va fan, jag har inget som väntar så jag sätter mig och säger -Ja tack, Adrian godafton. -Arne från Örebro, med eller utan mjölk?
Ur Kapitel 22 Sjösala Vals
Juni
-Va fan, Örebro jag med! Har vi setts förut? Nej svarar Arne men jag har läst om dig och sett dig på Tv, beklagar ditt trauma. Åh tack svarar jag. Jag har bara en fralla men här har du halva och innan jag hinner säga nej har jag den i handen.
-Ja ha då vet du vem jag är men vem är du då ? Och hur hamnade du här i Sjösala?
Arne suckar och ler .-hur många timmar har du? Den korta versionen, Journalist med kriminalitet som intresse, jobbat lite här och var som frilans med eget bolag. Gift i 15 år med en fru som tog livet av sig. Träffade några nya och vi provbodde men alla har ju så mycket historia som stökar. De ska bråka med ex, barn och släkt. Jag ville bara ha lugn och ro och trevligt sällskap och någon att skämma bort. Träffade en tjej från Eskilstuna som bodde i Linköping som jag bodde med i fem år på Ekängen vid Roxen tills jag upptäckte att orsaken till att hon hjälpte mig med firmans bokföring och papper som hade en hel del cash var för att tömma bolaget. Så en dag ringde min revisor och frågade hur det var och hur jag mådde? Vadå mår? Jo men din sambo har ju alltid kommit med påskrivna papper då du inte mått bra och nu när bolaget är tomt är det väl läge att avveckla? Vadå tomt? Jag mår bra, Det ligger väl fem mille som jag skall köpa fastighet för när min kusin är klar med sin verksamhet. Hon hade blåst mig och tagit ut fem mille som utdelning och satt på sitt konto. Hon åkte ut samma dag. Sen sålde jag kåken, bilen o båten och bor nu i husbilen.
Jag lever på min pension och en del besparingar och åker runt i landet. Bor ett par månader i varje stad.
Men Va !! Hur kunde det ske? Hur mår du?
Aldrig mått bättre, inga krav. Och jag har så jag klarar mig. De där ”tjyvarna” du jagar har säkert det också men de ska alltid ha mer och mer.
Värst är de nyrika och de som tjänar pengar på stat och kommun. Undrar om Blå tågets (Ebba Gröns) låt Staten och kapitalet någonsin kommer bli inaktuell?
Jag hinner bara kort fråga-har du grävt i några sådana fall?
Om? De finns nog i varenda stad, fin politiker hjälper utsatta kvinnor. I själva verket köper han droger av hallicken. De värnar om miljön och fina satsningar men mannens bolag dumpar skit bakom fabrikskåken om natten. Miljö är bra om jag tjänar på det. Allt hänger ihop och alla jobbar och nätverkar så den fina fasaden hålls uppe men det finns ofta en grå baksida. Jag har sett den så många gånger. Alla människor har en historia.
Min hjärna går på högvarv, alla jobbar med alla.
-Tack för kaffet, hur länge är du kvar? Får jag bjuda tillbaka nån kväll?
Tackar tackar. Såklart här är mitt nummer.. trevlig kväll
Jag fortsätter promenaden och funderar, fakturor, skjutning, mord, gängbråk mm hänger allt ihop?
En vecka senare:
Hela Juni har varit varm och skönt men det har kommit några stänk på nätterna så det är fortfarande grön när Arne kommer gående vid sjutiden och jag möter honom med en öl.
Arne -Tackar tackar. Här bor du bra. Ska du bo kvar?
A –Tack, Jo jag tror det, Vi förlåt, Jag trivs väldigt bra.
Vi tittar på bilar, hus, utsikt, grillar några burgare och delar på en flaska Barolo och pratar om allt mellan himmel och jord. Vi inser att vi bägge jobbat inom försvaret på 80 talet fast Arne var inom flygvapnet och var med och utvecklade ”jordfräsen# JAS, en jävla bra fågel när den blev färdig.
A – Men vad sade du om alla utredningar med kommunpampar?
Arne svarar med ett rossligt skratt och börjar sen.
-De finns nog i alla städer, Ja även i riksdagshuset såklart. jag har granskat det i exempelvis Umeå, Östersund, Leksand, Västerås, Eskilstuna, Norrköping, Malmö, Köpenhamn och Stockholm såklart. Gränsen mellan engagemang, lite fel o brottslighet när det gäller att bry sig mycket om sitt lag, sin klubb och sin stad är hårfin. Det börjar med att föreningen får låg hyra, de får samtidigt använda kommunens material eller att den kommunalanställde kör föreningens saker på arbetstid, sen renoveras lokalen, klubben får ersättning för lite jobb. Sen halkar det in några extra fakturor till kommunens bolag från ex en sponsor till klubben. Eller så får både kommunen och kommunens bolag samma faktura, dvs dubbel intäkt.. I en nära stad till Sjösala bråkade de två speedwaylagen och då kom det fram att kommunen sannolikt betalat ena klubben tre eller fyra gånger för samma köksutrustning hahaha, noll koll. Och så håller det på, Snöbollen växer och växer tills det smäller. Oftast händer det inte för klubben elitsatsar och hinner gå i konkurs innan och kommunens ledning står med ledsna ansikten samtidigt som de andas ut då de vet att detta sparar stålar. Och OM de kommer det på det så mörkar de och försöker tysta ned sina misstag. Alla jobbar ihop. Idrotten, det kommunala och brottsligheten.
Sen gör politikerna och tjänstemännen karriär och hamnar i finrummet med högre inkomst och finare kompisar, bättre fester och dyrare sällskap. Om de släppte in en knarkhund på Riksgatan 1 eller den sk Helgeandsholmen så skulle den säkert yla på fler rum än ett. Och ibland så kommer det fram såklart men tystas ned med alla medel, då heter det att personen har ”överarbetat” och måste vila och får sen en generaldirektörspost eller liknande. Och de som levererar varor och tjänster håller såklart också käften för de är måna om sina kunder som betalar bra då det håller låg profil. Man kan ju undra varför det är så få tillslag på finbordellerna på Östermalm? Det finns kanske några personer som inte vill att de syns? Och det är samma i varenda land i EU. Det jag är mest fundersam på är hur de som kränger droger får sin marknad? Eller hur man expanderar eller tar marknadsandelar? Jag är rädd att en dag kommer någon som tappar marknad lacka ur och ställa till ett helvete. Antingen inom branschen eller så kommer de börja ange folk och då blir det livat.
A – Ja jag känner ju tyvärr igen vad du säger och tar det till mig. TACK. Vi måste tänka och granska bredare.
Arne –Det börjar bli sent, Tack för en trevlig kväll Vi hörs.
A –Detsamma, kul att träffas och nu har jag mer att tänka på hahaha..
Det är i slutet av Juni och nästa vecka ska Jag och Monica till Rom på 50 års kalas och lite jobb samtidigt. Vi närmar oss ett break i fallet även om det växer hela tiden. Jag ligger i sängen med min padda i knät, jag har precis lagt på ett samtal med min gamla kollega som var under engelska SAS när jag gick utbildning under Navy Seal i SAN Diego, Nu jobbar hon i Oslo som utredare.
oväntatunderbar 