För fem år sen gjorde jag det värsta jag gjort i mitt liv. Vi hade begravning för min son på 13 år. När jag 5,5 månad tidigare begravde min älskade Milla så var det på nåt vis annorlunda. Inte lättare , lika fel men ändå inte ovanligt.
Nu har det gått fem år och jag lever i ett nytt kapitel i livet, ja så gott man nu kan leva det senaste 1,5 året. Saknaden finns alltid där men jag tänker mer och pratar mer om den tiden som positiva minnen. Men när filmen från begravningen kommer upp kommer tårars fortfarande.🥲
Tiden läker inte, jag lär mig hantera tiden som en förmån att vi fick låna Albert❤️ och likadant så försöker jag uppskatta de 20 åren med Milla❤️ och de är ju grunden i det liv jag lever idag. Att ha ett barnbarn en trappa ned och få morgonbesök när han rymt är obeskrivligt ❤️😍😅 Jag är kanske redo för ett nytt kapitel i livet men det blir som det blir eller om och det ska vara många rätt istället för att . I början var jag nog rädd för ensamheten, Idag är den mer tråkig😎. Jag har kvar min filosofi att jag dejtar inte, jag träffar människor och nån människa kanske står ut med mitt galna liv och jag vill tillbringa och dela mitt liv med henne ? Men det kan ske imorgon, om 10 år eller inte alls.,
Historieskrivare är en kul och bra bearbetning av allt som hänt och händer. Det går sakta framåt i den fiktiva världen men den har en förmåga att svälla lite 😂😂😎
Idag har jag fixat lite småsaker på årets toodolist så man har nåt att göra. När en ny grind byggts, traktor var uppkörd så sopades faktiskt garaget av och projektet luftades runt kvarteret, det kanske inte var så smart men men..det ger ett leende och många blickar även om det just är det enda som händer 🙈🙈.
Nu ligger jag i baljan och njuter av solen o en bok, sen ska det packas för racehelg i bortre Värmland, det närmsta utlandet det blev denna sommar 🙈. Nej, kom på att jag var ju vid norska gränsen men blev nobbad😂😂.
Kram o ha en fin helg🇸🇪
oväntatunderbar 