Torsdagskväll och Fredag var jag i Stockholm och hade trevligt med min gamla vän Petra som var hemma från Spanien och hade ”friendstour”. Det är ju alltid kul att träffa nya människor och gamla vänner och bekanta och det ger alltid nya intryck och man kommer ofta på att världen är mindre än man tror. 😁.
Jag hade dock ett dilemma.. Jag skulle bo i princip på Centralen men skulle jag åka tåg?
Nej, jag tog bilen.
På fredagslunchen så träffade jag kollegor från Baker Tilly Stockholm och det var mysigt då vi inte setts på länge🍾.
På fredagskvällen var det aw på Waterfront och vi hade fått en egen lounge så vi var Covidanpassade.
Det var mycket trevligt och som vanligt när jag träffar människor jag inte träffat tidigare eller sett på länge men som vet vad jag gått igenom så kommer man in på ämnet. Men nu fick jag en fråga och samtidigt en komplimang som värmde och samtidigt var lite överraskande.
Hur kan du sitta här och sprida energi efter det du gått igenom? Jag blev både smickrad🙏❤️ och samtidigt har jag inget svar mer än – vad är alternativet? Och jag vill leva och nu är jag ex morfar och det ger energi. Samtidigt så finns det så många människor som varit med om så mycket värre saker…
Visst, jag får ofta höra att jag är positiv och har kämpat bra mm. Men det är nog första gången som jag själv tagit emot det som positivt även om det alltid såklart är jobbigt att prata om? Eller så berodde det på vem som gav frågan? Jag vet inte..
Jag hade iallafall en mycket trevlig kväll (trots en rygg som knasar) med många skratt och insikter om livet och man lär sig nåt varje dag.
I går var det kalas, i natt en sväng till Arlanda och idag trädgårdsfix, till soptippen mm..
Nu en trött kropp i varmt vatten.
Några bra rader…
Kram och glöm inte att leva.
oväntatunderbar 